Om

2014-2019 bloggade jag varje måndag på www.genealogi.se om släktforskning och angränsande ämnen. Däremot kunde jag inte där tycka till om annat som ligger mitt hjärta nära, politik t.ex. eller världshändelser. Det som till sist fick mig att ta bladet från munnen och starta en andra blogg - Teds Tankesmedja - är den förfärliga situationen för tusentals ensamkommande flyktingbarn. Särskilt från den dag de fyller 18, då de överges av Gud och människor, inte minst då av landets kommuner och ett Migrationsverk, som allt mer börjar likna ett Deportationsverk. Detta är på alla sätt orättfärdigt och ovärdigt en civiliserad nation som Sverige och jag känner att jag behöver ett expansionskärl för min vrede och frustration. Kanske kan några av tankarna från denna min smedja, inte minst då de historiska perspektiv jag har för avsikt att föra in, få en och annan att tänka till och tänka om ... 

Om mig

Det går an

Denna gamla satiriska teckning är över 170 år gammal. Det sägs att den kom till som ett inlägg i den infekterade debatten kring Carl Jonas Love Almqvists skandalösa kortroman: 

Det går an

Det är en bok som ifrågasätter äktenskapet och föreslår att kvinnor och män bör vara jämställda och att man lika gärna kan leva som sambo eller särbo. Bara tanken var vid denna tid oerhörd och motbjudande, detta trots att det så kallade "Stockholmsäktenskapet" praktiserades allmänt och hycklande. Bokens sista ord är magnifika och berömda. Huvudpersonen Sara frågar sin Albert om han kan acceptera ett så modernt och med tidens ögon omoraliskt förslag: 

Går allt detta an, Albert?

och Albert svarar:

Det går an!

Nu förflyttar vi oss till modern tid och till den "flyktingkris" som Sverige sägs ha genomlidit sedan 2015. Under denna smärtsamma period i vårt lands historia har allt ställts på ända, alla gamla ideal kring humanism, rättvisa och hederlighet sopats under mattan till förmån för en sällan skådad högeropportunism med rasistiska förtecken. 

Hur kunde detta hända och på så förhållandevis kort tid? Vem är det som blåser i pipan och får alla andra att lyda?

Jimmie Åkesson

Han och ingen annan!

Det är han som numera styr utvecklingen i Sverige, åtminstone på detta område. Blotta tanken på att hans bruna parti skulle kunna växa ytterligare, fyller hans partiledarbröder och systrar med fasa och panik. Alla har de vackert formulerade partiprogram där de gamla idealen lyfts fram, ideal som i Sverigedemokraternas Sverige måste tonas ned och glömmas bort. För att stoppa Jimmie & Co tror de övriga partierna, minus Vänstern och Miljöpartiet, att de måste förefalla ännu mer hårdnackade och ivriga påskyndare av den etniska rensning, som numera helt öppet pågår i vårt land. Främst på Hazarer men även på andra oönskade folkgrupper.

Efter Jimmie Åkessons pipa har bland annat detta hänt i vårt tidigare så humanitärt inriktade och av omgivningen respekterade land:

  • Ett summariskt förnekande av skyddsbehov för alla dem som kommer från världens farligaste land, terrorns, talibanernas och inbördeskrigets Afghanistan, trots överväldigande och samstämmiga vittnesmål. 
  • Negligerande av barnkonventionen och en rad andra internationella humanitära överenskommelser.
  • Ett kontinuerligt tillskapande av rättsvidriga och retroaktivt verkande lagar och förordningar
  • Brutala väntetider under hela asylprocessen
  • Integritetskränkande åldersundersökningar och svepande och ovetenskapliga tolkningar av dessa  
  • En tendensiös och politikerstyrd asylprocess där handläggarna ofta saknar den kompetens som behövs och där deras bristfälliga slutsatser sedan ligger till grund för behandlingen i migrationsdomstolen. Där är det för det mesta bara åklagaren och domaren som får komma till tals, sällan den asylsökande eller dess ombud.
  • Förvandlingen från en humanitär rättsstat till en cynisk och opportunistisk bananrepublik, där solidaritet och medmänsklighet kommit att bli skällsord.
Statsminister Stefan Löfven:  Går allt detta an?

Stefan Löfven:  Det går an!

  

Migrationsverkets SYSTEMUTVECKLARE

Nej , nej, skäll inte på systemutvecklaren Rameez Hussain (Foto: Paul Hansen) , vars öde beskrivs i gårdagens Dagens Nyheter. Han är offret, inte boven, i detta märkliga drama som bara kan utspelas i A4-landet Sverige.  Efter fyra års studier vid Umeå universitet fick han arbetstillstånd och började jobba för två mindre IT-företag. 2016 fick hans så jobb på ett medelstort företag, specialiserat på apputveckling och med ett trettiotal anställda i Stockholm.

2017 utvisades han från Sverige för att de två första arbetsgivarna, inte de nuvarande, hade slarvat med hans försäkringar och råkat skriva honom som arbetare i stället för tjänsteman (!) Felet gick naturligtvis inte att reparera i efterhand - det är ju det svenska Migrationsverket vi talar om - och det slutade med att Rameez fick flytta hem till Bangalore. Efter åtta månader i hemlandet kom han våren 2018 tillbaka till företaget i Stockholm med ett nytt arbetstillstånd. Här jobbar han fortfarande som systemingenjör med ca 50.000 i månadslön. 

I november 2020 kom så beskedet att han återigen ska utvisas från landet. Orsak: Samma försummelse  - den som skedde för mellan fem och åtta år sedan och som hans två första arbetsgivare råkade göra sig skyldiga till. Tablå!  Arbetsgivaren gör fel, den anställde skall straffas!

Det lustiga är att nästan alla politiker är överens om att kompetensutvisningar av detta slag är blödande vansinne. En "Utredning om arbetskraftsinvandring" är tillsatt och har redan presenterat ett delbetänkande där slutsatsen är, att utvisningar som sker på grund av försumbara och ursäktliga brister ska upphöra". Man ska se mera till "helheten" än till småttiga detaljer.

Det olustiga är att Migrationsverket så envist fortsätter med galenskapen, trots att de vet att en bättre lagstiftning är på väg. Ett moratorium kring den här typen av stupida avvisningar vore naturligtvis det enda raka i väntan på den nya lagen - men så icke! Som ett run-away train drar man vidare och mejar ned allt som kommer i ens väg ...

Lita på att Migrationsverket kommer att göra på samma sätt med de stackars gymnasielagseleverna så fort de får chansen. Lagens bokstav gäller, eventuella lindringar i de drakoniska bestämmelserna kommer man att beakta den dag de blir lag, inte en sekund tidigare. Julafton blir det på verket, när man ska bedöma alla de ansökningar om PUT som nu inkommer från dem som till sist lyckats skaffa sig ett fast jobb. Här ska granskas och nagelfaras, lusläsas och ifrågasättas. Minsta lilla fel eller otydlighet från arbetsgivarens sida ska uppmärksammas, särskilt de farliga SNI-koderna, som kan kullkasta alla förhoppningar. Som Ulf Kristersson så passande förklarar: "Sverige behöver inte en massa diskare och städare eller personliga assistenter". 

Däremot behöver vi ju systemutvecklare - men inte heller sådana låter Migrationsverket, som framgår av fallet Rameez, passera sitt inkvisitoriska nålsöga. 

Kan det möjligen vara så att det i Migrationsverkets grundläggande affärsidé - den att slänga ut alla svartskallar - finns ett antal systemfel, tillkortakommanden och en så genomgripande ondska att vi behöver trycka control+alt+delete för en omstart?

Kanske skulle verket behöva ett större antal SYSTEMUTVECKLARE?

Hör av dig till Migrationsverket, Rameez Hussain, de kanske behöver dina tjänster. Säkert kan de, när det gäller dem själva, se mellan fingrarna beträffande de grava förseelser som dina första arbetsgivare för åtta år sedan möjligen gjorde sig skyldiga till?

Pojkarna i grottan

Ni kommer väl ihåg dem, det thailändska fotbollslaget av unga killar, som begav sig allt för långt in i ett grottsystem och blev fast. En hel värld led med dem i deras fasansfulla situation där de riskerade att dränkas som råttor, alternativt försmäkta av kyla och hunger. Vi följde dem dag för dag och jublade när de till sist, nedsövda, kunde ledsagas i och under vatten och ut till friheten och livet.

Det är inte svårt att föreställa sig den fasa och panik de måste ha upplevt under de 17 dagar de satt fångna i berget. Förutom hungern och kylan måste det värsta ha varit tanken på att livet snart är över, på en kvalfull död, att inte få luft, att aldrig få träffa sina familjer igen. Dödsångesten.

Svårare tycks det vara för oss svenskar att inse att de unga pojkar som kom till Sverige 2015 också sitter fast i en grotta, en hopplöshetens och förtvivlans håla av kylslaget politiserande och dränkande byråkrati. Det hjälper inte hur du har ansträngt dig, lärt dig svenska, tagit studenten, letat efter tillsvidareanställningar, som inte finns under vanliga omständigheter, långt mindre under Pandemin, och kämpat för att få stanna kvar i detta avhumaniserade land. Är du en dag för tidig eller för sen i det retroaktivt verkande lapptäcke av lagar och förordningar som skapats för att kunna avvisa dig, ja då är du körd och skall jagas som en brottsling, låsas in i isolerade förvar för att så småningom flygas iväg till ett svårt pandemidrabbat land där inbördeskrig, folkmord och terror råder. 

Händelsen i Thailand var ett misstag, en dumhet som höll på att kosta 12 unga pojkar livet. Händelserna i Sverige är ett djävulskt hopkommet paket av lagvidriga och omänskliga åtgärder för att förfölja och förpassa en etnisk minoritet från vårt lands yta.

Jag kommer att tänka på Viktor Rydbergs berömda diktsvit DEN NYA GROTTESÅNGEN som väl är ett skri mot förhållandena på 1800-talet, de trälliknande arbetsvillkoren med 70-timmarsveckor eller mer, utnyttjande av barnarbete, svältlöner o.s.v. "GROTTE" är symbolen för den råa kapitalismen som ser arbetarna endast som redskap i produktionen, utan människovärde. Berömda är dessa fyra rader i dikten: 

Drevs du inom Grottes stätta,
vräks du ut som lik.
Grymhet är det ej i detta,
blott aritmetik.

Det skulle inte vara så svårt att skapa en parafras på detta, med de oskyldiga flyktingarna som "lik" och de svenska politikerna och myndigheterna som "Grotte". Och "aritmetiken" - uträkningen - handlar som vi vet inte så mycket om pengar, som om röstfiske inför nästa val.

En sann humanist

För snart sex år sedan anordnade förbundet HUMANISTERNA en välgörenhetsgala till förmån för flyktingbarnen i Arabat. En av de särskilt inbjudna talarna var en tidigare styrelseledamot i förbundet, Justitieminister Morgan Johansson. Hans mycket engagerade tal går faktiskt att lyssna på - men man tappar hakan fullständigt. Är detta samma person som den vi känner efter 2015? Eller har han bytts ut mot en dålig kopia -  en människoföraktande alien?

Här är länken! Om ni inte orkar med att höra på Morgan Johansson i tio minuter, börja då fem minuter in i talet. Det är där godbitarna kommer ...

Humanisternas stödgala 2015 

Vad är det han står och säger?

  • Ute i Europa är det fullt av politiker, också i Sverige, som försöker exploatera flyktingfrågan för att tjäna på det politiskt - för att nå makten! Vi får aldrig låta dess krafter vinna.
  • Det som gör oss till människor är i stor utsträckning vår förmåga att se oss själva i andra. Vi får aldrig tappa den grundläggande medmänskligheten! 
  • Vi har en bjudande plikt, att efter vår förmåga hjälpa människor i nöd, att ge flyktingar som söker sig hit skydd.
  • Sedan konflikten /Syrien och Irak/  bröt ut, har vi i Sverige kunnat erbjuda asyl och skydd åt nästan 40.000 människor som har flytt från denna region, och det är jag otroligt stolt över. 
  • Detta - att hjälpa människor i krig, att försöka ge människor skydd när man flyr från krig och förtryck och att verka för fred, det har Sverige som stat stått för länge. 
  • Men det räcker ju inte att bara stater agerar, det krävs också ett brett folkligt engagemang för fred och för medmänsklighet och för de globala rättvisefrågorna.
  • /flyktingfrågan/ kan ibland kännas övermäktig, men då säger vi, att det är aldrig ett alternativ att inte göra någonting. Tvärtom, det är när behovet är som störst , det är när omvärlden är som mörkast, det är då solidariteten måste vara som starkast.
Kloka ord från den man som bara ett halvår senare, i november 2015, skulle börja saluföra den nya produkten: 

  • Sverige kan inte ha en flyktingpolitik som påtagligt skiljer sig från den i övriga länder i Europa
  • De som kommer ifrån världens farligaste land, Afghanistan, har inget skyddsbehov.
  • Alla flyktingar ljuger
  • Vi behöver inte följa barnkonventionen
  • Vi behöver inte följa några andra konventioner heller
  • Vi har rätt att skapa retroaktivt verkande lagar och förordningar
  • Vi kan ha hur långa väntetider som helst i asylprocessen
  • Vi kan lappa och laga precis som vi vill i de lagar, som behövs för att kunna avvisa så många som möjligt
  • Vi behöver inte något folkligt engagemang i flyktingfrågan - vi gör ändå som vi vill
  • Vi avskaffar solidariteten och humanismen
Undrar just om Morgan Johansson kommer att få fler inbjudningar från HUMANISTERNA att hålla tal vid välgörenhetsgalor och andra sammankomster?

Lite grann från ovan ...

Det har slagit mig att en väldigt stor andel av de asylsökandes värsta och mest samvetslösa fiender kommer från ett och samma landskap: SKÅNE. Hur kan detta komma sig? Varför är just skåningarna värstingar när det gäller att rensa nationen från oönskade etniska grupper? Finns det en speciellt elak skånsk gen, som menligt påverkar deras förmåga att känna empati för de allra mest jagade och utslagna? Eller är det närheten till kontinenten och den utsatthet kring de nyanlända som den möjligen medför? Är det gängskjutningarna och våldet i ett extremt segregerat Malmö? Eller är det den berömda skånska drygheten, tydliggjord i Edvard Perssons visa från 1930-talet: "Vi klarar oss nog ändå", där det bland annat heter: "Uti självaste riksdan på skånska de slåss - För de flesta utav dem har kommit från oss".

Låt oss se vilka figurer vi har i kollaget ovan:

Helene Fritzon (1960) från Kristianstad. Hon var 2017-2019 migrationsminister i regeringen Löfven och biträdande justitieminister till Morgan Johansson. Vi minns hennes urvattnade och papegojmässiga uttalande i varje intervju: "Jag vill värna asylrätten" .... Möjligen ville hon också det, men fick inte för chefen, som sedan lät uppgradera sig själv till posten som migrationsminister. Därmed garderade han sig mot eventuella mindre lämpliga uttalande från Fritzon, som kunde tolkas som allt för humanitära eller flyktingvänliga.

Ann Linde (1961) från Helsingborg. Hon är kanske inte den allra värsta av riksdagens hökar i flyktingfrågan. Men hon är utrikesminister och har då rimligen koll på situationen i Afghanistan, världens farligaste land och att det för närvarande inte är möjligt eller ens önskvärt att avvisa människor till detta land. Från sin position som utrikesminister borde hon ta både Morgan Johansson och Migrationsverket i örat, men se det gör hon inte. Varför?

Maria Malmer Stenergard (1981) från Kristianstad. Hon är Moderaternas migrationspolitiska talesperson, och en särdeles ettrig och ivrig sådan. Med en väl inövad artikulation, påhejad av sin partiledare Ulf Kristersson, häver hon ur sig en glödande retorik, ägnad att en dag föra henne till Rosenbad. I ordmyllret gömmer sig ett hejdlöst främlingsförakt, befriat från varje form av mänskliga hänsyn. 

Ann Heberlein (1970) från Malmö. Hon är författare, debattör och teologie doktor i etik. År 2017 utgav hon debattboken "Den banala godheten", som bland annat handlar om Sveriges asylpolitik, integration, mångkulturalism och svenska värderingar. I boken hävdar hon ”att den svenska migrationspolitiken alltför länge styrts av en banal godhet, en naiv välvilja om man så vill – en önskan om att vara god och göra gott, där politikerna inte reflekterat över eller velat se konsekvenserna av sina handlingar och beslut”.

Mikael Ribbenvik (1967) från Höganäs. Han är sedan 2017 generaldirektör för Migrationsverket och har som sådan effektivt befriat myndigheten från varje form av mänsklighet eller empati. Lagens bokstav ska råda och den som varje månad lyckats avvisa flest asylsökande, oberoende av asylskäl, får bonus och firas med tårta på verket. Som lydig tjänstedräng åt Morgan Johansson är han alltid beredd att slicka uppåt och klösa nedåt. 

Peter Lundgren (1963) från Bjuv. Han är en sverigedemokratisk lastbilschaufför och eventuell tafsare, som numera sitter i Europaparlamentet, där han bland annat försökt vinna gehör för dogmen att asyl ska sökas utanför Europa, och att varje land självt ska få avgöra hur många människor man ska ta emot. Minusinvandring i Sverige till exempel. Han får också stå som symbol för de hundratals brådmogna sverigedemokrater, som efter det senaste valet tagit plats i allsköns politiska församlingar i Skåne, utan att egentligen veta vad de har där att göra ...

Sven-Olle Olsson (1929-2005) från Sjöbo. Lantbrukare och centerpartistiskt kommunalråd, blev han 1988 rikskänd, sedan han varit drivande bakom att utlysa en folkomröstning om flyktingmottagande. Efter detta uteslöts han ur Centerpartiet för att sedan låta sig värvas av Sverigedemokraterna och stod 2002 på deras riksdagslista. Hans agerande har för alltid befäst intrycket av Sjöbo som en mörkermännens centralort, i hård konkurrens med Vellinge och andra svårartade skånska kommuner.

Morgan Johansson (1970) från Höganäs och Lund. Kommentarer överflödiga.

På tal om Edvard Persson, så är han också känd för den fina visa, tillkommen under brinnande världskrig, som börjar: 

Jag är en liten gåsapåg från Skåne.
En skåning som Ni vet är alltid trygg.

där han på en något modifierad skånska (ack om Ann Linde ville ta intryck ...) framför en synnerligen tänkvärd sista vers, numera bortglömd eller förträngd, som borde spelas varje dag i radio och TV, särskilt i Skåne:

Nu jordens alla murar börjar skaka.
En samling dårar satt vår värld i brann.
Vad fäderna byggt upp blir pannekaka.
Det rycks och slits i gamla vänskapsband
Ack kära Ni som slåss därner på jorden
Kom upp och ta en liten titt med mig
Jag är ganska säker på
Att Ni skäms en smula då
När Ni ser vår gamla jord så här från ovan.

***

Ps: Jag är själv halvskåning med rötter i Göinge. Det är därför jag törs författa denna blogg.

Äldre inlägg