Om

2014-2019 bloggade jag varje måndag på www.genealogi.se om släktforskning och angränsande ämnen. Däremot kunde jag inte där tycka till om annat som ligger mitt hjärta nära, politik t.ex. eller världshändelser. Det som till sist fick mig att ta bladet från munnen och starta en andra blogg - Teds Tankesmedja - är den förfärliga situationen för tusentals ensamkommande flyktingbarn. Särskilt från den dag de fyller 18, då de överges av Gud och människor, inte minst då av landets kommuner och ett Migrationsverk, som allt mer börjar likna ett Deportationsverk. Detta är på alla sätt orättfärdigt och ovärdigt en civiliserad nation som Sverige och jag känner att jag behöver ett expansionskärl för min vrede och frustration. Kanske kan några av tankarna från denna min smedja, inte minst då de historiska perspektiv jag har för avsikt att föra in, få en och annan att tänka till och tänka om ... 

Om mig

Persona non prata

Det var knappt att vi trodde våra ögon och öron härom morgonen då landets justitie- och migrationsminister, socialdemokraten Morgan Johansson, blankt vägrade att inför kameran tala med Moderaternas migrationspolitiska talesperson, Maria Malmer Stenergard. Moderaterna hade just hoppat av de migrationspolitiska samtalen och ministern föreföll kränkt. Egentligen ville han nog hoppa upp och krama om henne, de båda har ju bara så mycket gemensamt, men av partitaktiska skäl var detta naturligtvis inte tänkbart. I stället fick de båda låta sig intervjuas separat av programledarna, och det fanns därmed inga möjligheter för dem att besvara den andres beskyllningar och oförskämdheter. Morgan hade tydligen hotat med en Westerberg om han inte fick som han ville ...

Vi som är lite till åren minns det som om det var igår - valnatten 1991 då Folkpartiledaren Bengt Westerberg vägrade att sitta i samma soffa som Ny Demokratis Ian Wachtmeister och Bert Karlsson. Han reste sig och gick ... Även då handlade det mest om invandringen!

Det börjar bli ett mönster det här, att Migrationsministern vägrar att ställa upp på intervjuer eller samtal om migrationspolitiken. På sin höjd "låter han meddela" men för det mesta är han tyst. Försöker tiga ihjäl frågan! Det har han gjort i över ett år nu och det verkar inte som om någon, allra minst media, verkar ha noterat metoden och hur konsekvent han genomför den. Man kan tycka att ansvarig minister har en skyldighet att svara på frågor från SvT, SR och Rikspressen - men detta gäller uppenbarligen inte för Morgan Johansson.

För oss som är insatta i ärendet är valet mellan Malmer Stenergard och Johansson riktigt besvärligt. Vem skall man heja på? Pest och kolera .... Men frågan är om inte Malmer Stenergard tar priset. Så fort hon vrider på pratkvarnen kommer det ett ordmyller av sällan skådat slag. En överlägsen och självrättfärdigande exposé över det egna partiets förträfflighet och motståndarnas ohederlighet och opålitlighet. Man slås omedelbart av likheten mellan Malmer Stenergard och en annan främlingsfientlig tänkare, Sverigedemokraternas numera avgångna Paula Bieler. Deras argument, retorik och kroppsspråk är så likartade att misstanken infinner sig: Har Maria tagit lektioner av Paula? Gemensamt för dem båda är deras totala avståndstagande från medmänsklighet och empati, åtminstone vad beträffar oönskade flyktingar från fjärran land. De har valt att se alla flyktingar som en grupp svartskallar, aldrig som enskilda människor. För dem är alla, ungdomar, barn och vuxna, blott siffror i statistiken, flyttbara pjäser. Det finns ett ord för denna inställning: GRYMHET! 

Cruella Malmer och Cruella Bieler


Med ombud för de moderata
vill Johansson helst inte prata,
och hellre än att fåfängt kriga
Han föredrar att stilla tiga.
Han hoppas väl att ingen ser
de illdåd som i Sverige sker.
Ministern verkar i skymundan,
och pressen sover: Fy för hundan!

JAZZ-SOSSEN (Teds Revy)

När orden, protestlistorna, demonstrationerna och marscherna tar slut återstår endast löjet, den politiska satiren. Den kan möjligen väcka medborgarna till insikt om att partiernas ledargarnityr har tappat greppet och övergivit all hederlighet och humanism till förmån för opportunism, främlingsfientlighet och ren och skär grymhet. Klicka på länken för ett litet smakprov ...

JAZZ-SOSSEN 

Nollkompetens, Ulf!

Kompetensutvisning 

är ett ord som alla förstår och som nationen i närmast total enighet och gemensam avsky kan samlas omkring. Alla vill att duktiga läkare, forskare, sjuksköterskor, ingenjörer, tekniker och andra som det är brist på i vårt samhälle, naturligtvis inte skall utvisas på grund av någon liten administrativ futtighet, någon byråkratisk hang-up eller fackföreningsmässig småsnålhet. Alla, till och med den argsinte Ulf Kristersson - landets mest lättkränkte politiker - tycker så! Nyligen gjorde hans parti ett utspel med krav på en rad förändringar, däribland;

  • Nytt regelverk för att stoppa kompetensutvisningar. 
  • Fel ska inte leda till utvisningar. 
  • Sanktioner mot arbetsgivare som gör fel.
  • Snabbare permanent uppehållstillstånd för högkvalificerad arbetskraft.
  • Flytta prövningen från Migrationsverket.
Klokt! Roligt att detta kommer från den normalt så främlingsfientliga högern. Men vänta, det finns fler punkter på moderaternas lista:

  • Högre lönekrav för arbetskraftsinvandrare.
  • Försörjningskrav för anhöriga till arbetskraftsinvandrare.
  • Nej till spårbyte. Asylsökande som fått avslag ska inte kunna söka arbetstillstånd.
  • Krav på att betala sociala avgifter i förskott.
  • Stopp för arbetskraftsinvandring av personliga assistenter.
  • Migrationsverket ges möjlighet till direktåtkomst till andra myndigheters databaser.
  • Migrationsverket för rätt att använda biometriska data för att stoppa falska identiteter.

Här ser vi det omisskännliga högerperspektivet. Alla dessa extra punkter är så uppenbart designade för att kunna avvisa så många oönskade flyktingar som möjligt - en tydlig flört med de moderater på högerflajen, som annars kan befaras hoppa över till än mer kallhamrade och okristliga partier. 

Vad menar vi då med KOMPETENS?

För mig handlar det framför allt om att vara duktig på det man gör. Att man kan sitt yrke, att man har fått den utbildning som krävs och passar för uppgifterna. Om man sedan är villig, anpassbar och initiativrik ökar det på kompetensen. Jag menar att ett vårdbiträde eller en personlig assistent kan vara väl så "högkvalificerad" som en läkare eller en dataingenjör. 

Det tycker inte Ulf Kristersson! För honom bör så enkla och oviktiga arbetsuppgifter som "personlig assistent" reserveras för svenskar, ungefär som man i Tyskland på 30-talet reserverade ett stort antal yrken för icke-judar, så kallade "arier".

Sanningen är den, att utan våra arbetsamma flyktingar och invandrare skulle den svenska äldrevården, hemtjänsten och assistansverksamheten - för att inte tala om hotell- och restaurangnäringen och en massa andra viktiga funktioner - falla samman! Som ett korthus! 

Ulf Kristerssons värdering av olika människor och yrkeskategorier är unken, osund och ovärdig vårt århundrade. Tyvärr är han inte ensam om denna elitistiska inställning och allra mest skrämmande är socialdemokraternas orientering i samma riktning under Stefan Löfven och Morgan Johansson.

Förmågan att se och förstå att vi alla behövs i samhället, att värdera människor efter deras arbete och engagemang snarare än efter deras ursprung, är också en sorts kompetens, som väldigt många politiker inte ens känner till namnet. 

Hos Ulf Kristersson tycks den vara nära noll ...


Bilden: Att arbeta inom äldrevården, hemtjänsten eller som personlig assistent värderas lågt av Moderaterna.  Foto: Daniel Olausson

 

 

En samvetslös usling

När jag nyligen skulle färdigställa min självdeklaration med alla hemska bilagor fick jag höra att Skatteverket på grund av Pandemin skjutit på deadline och givit oss alla lite extra andrum. Utmärkt, hann jag tänka .... och sen tänkte jag lite mer:

Den förfärliga smittan har tvingat vårt samhälle att på snart sagt alla områden anpassa sig och hitta snabba lösningar på högst påtagliga problem. Regeringen, ofta tillsammans med samarbetspartierna och oppositionen, har bokstavligen vräkt ut pengar, hundratals miljarder, på olika stödåtgärder; till företag, till kommuner och regioner, till arbetslösa, till särskilt utsatta grupper och så vidare ...

Förutom reda pengar handlar åtgärderna också om andrum och anstånd. Skatteinbetalningar, arbetsgivaravgifter, lokalhyra, mervärdesskatt, amorteringar på huslån till exempel, allt för att ge utsatta företag och privatpersoner en chans att undvika konkurs. Denna generösa inställning från finansdepartementets, skatteverkets och bankernas sida har dock tyvärr inte smittat av sig på Migrationsverket eller dess egentlige chef, Justitie- och Migrationsminister Morgan Johansson.

Detta kan vi inte veta, men vi anar nog alla att ministern i hemlighet gnuggar sina händer i förtjusning över de migrationspolitiska konsekvenserna av Pandemin. Den Nya Gymnasielagen, som Morgan Johansson mot sin vilja tvingades konstruera och sjösätta, kommer ändå inte att rädda lejonparten av de ensamkommande i vårt land, i alla fall inte de allra mest ambitiösa och dugliga. Dessa tog i dagarna studenten och under de arbetslöshetstider som kommer att råda under deras 6 månaders jobbsökarfrist har de inte en chans att hitta tillsvidareanställningar eller 2-åriga jobbkontrakt. Det  kravet finns f.ö. inte med i Gymnasielagen - det är en tolkning av lagen som Migrationsverkets följsamma jurister har hittat på och som ingen törs ifrågasätta. På förfrågan låter ministern meddela att regeringen inte har för avsikt att justera lagen eller reglerna på grund av pandemin trots att (eller just för att) den för de flesta kommer att innebära deportation till blod och död.

Nu är Morgan åter på krigsstigen. Regeringen vill öka pressen på Iran, Irak och Libanon så att de tar emot egna medborgare som ska utvisas från Sverige.

– Det kan inte fortsätta på det här sättet, att vi har grupper som avvisas från Sverige, men som sedan inte tas emot i sina länder, säger justitieminister Morgan Johansson (S).

Han ska nu bjuda in ländernas ambassadörer till möten för få till stånd ett bättre samarbete. Johansson pekar även ut Somalia som ett problemland, men Somalia har ingen representation i Sverige. Enligt honom handlar det om flera tusen personer som inte kunnat utvisas till de fyra länderna. Irak har sedan tio år ett återtagandeavtal med Sverige, som inte följs, uppger Johansson.

– Jag utgår från att länderna är måna om relationerna med Sverige. De bygger på att man följer folkrättsliga principer och en sådan princip är att man tar emot sina egna medborgare, säger Johansson.

Det går inte att ta miste på det oförblommerade "Von-oben-perspektiv" som ministern här visar prov på. Han vill tala med ambassadörer, regeringschefer och presidenter - inte med dem det handlar om och som blir offer för hans moderna människohandel. För det är det det till sist handlar om. Genom avtalet med Afghanistans korrupta halvregim - har det kostat skattebetalarna 5 miljarder, 12 miljarder eller kanske 20 miljarder? Ingen vet!  -  "köper" Sverige flygstolar tillbaka till Kabul för alla dem som Migrationsverket genom sin ljusskygga verksamhet har lyckats gallra fram; 

  • Rättsosäkerhet - ofta på gränsen till rättsröta
  • Retroaktivt verkande beslut
  • Inkompetens i handläggningen
  • Slarv
  • Fusk
  • Övertolkning av framhastade lagar
  • Medicinska oegentligheter
  • Datumfixering
  • Åsidosättande av internationella avtal och konventioner
  • Omänsklighet
  • Psykisk tortyr 
  • Moment 22
Politikerna kanske inte känner till allt detta? Tänk om det är Migrationsverket som handlar på eget bevåg? Det skulle i så fall möjligen kunna ursäkta politikerna deras totala brist på humanism och empati. Men naturligtvis gör de det ... Alla vet allt och mest av allt vet Justitie- och Migrationsminister Morgan Johansson. Det är det som gör honom till 

EN SAMVETSLÖS USLING

Lilla hjärtat - och andra asylsökande

Ingen har väl kunnat undgå att påverkas av den tragiska nyheten om LILLA HJÄRTAT - treåringen, som på grund av galna lagar och fyrkantiga myndigheter inte fick leva. Eftersom föräldrarna var totalt olämpliga, placerades den lilla flickan i fosterfamilj där hon mådde bra och utvecklades. Detta hindrade dock inte Kammarrätten från att slita henne ifrån den enda familj hon känt och låta de biologiska föräldrarna återfå vårdnaden. Tio månader senare, i slutet av januari i år, hittades hon död i hemmet. Flickan som inte fick fylla fyra var undernärd, hade rasat i vikt under sitt sista halvår och tappat hår. Dessutom fanns tydliga spår av misshandel. Av fosterföräldrarnas kallades hon ”Lilla hjärtat”.

Historien är hjärtslitande och gör oss alla rasande. Hur kan något sådant få hända i vårt land, som vi trodde var så välorganiserat, rättvist och omhändertagande. När det vid födseln visar sig att barnet har ett stort skyddsbehov beviljas det asyl, som dock tyvärr dras in när de biologiska föräldrarna överklagar. Kammarrätten dömer till förmån för föräldrarna och utlämnar därmed det arma barnet till lidande och död.  

Mannen i ingressbilden heter Herodes den Store och levde från 73 f.Kr., död cirka 4 f.Kr. Vi känner honom från bibeln såsom barnamördaren i Betlehem, den grymme despoten som av ängslan för att eventuellt få konkurrens om kungatronen väljer att låta dräpa alla små gossebarn. För honom är makten det allt avgörande och vad spelar då ett antal värnlösa barn för roll ...

Värnlösa barn, ja! Sådana har vi även i Sverige. Vi har till exempel alla våra ensamkommande asylsökande från Afghanistan, där de flesta förvisso var barn när de 2015 sökte sin tillflykt till Sverige. Men det finns andra. Minns ni alla de värnlösa barn som en hel sommar demonstrerade på Norra Bantorget i Stockholm: 

Här handlade det visserligen om familjer, men de flesta av barnen har haft hela sin uppväxt och skolgång i vårt land - många av dem är dessutom födda i Sverige. Nu skall de skickas till världens farligaste land, där det råder ett nästan fullskaligt inbördeskrig, dagliga terrordåd, ett ständigt kvinnoförtryck samt ett sedan mitten av 1800-talet pågående folkmord på en hel folkgrupp, Hazarerna. Den allra senaste ohyggliga händelsen, avrättningen av nyförlösta barn och deras mödrar på en mödravårdsavdelning i Kabul, är på alla sätt jämförbar med Kung Herodes illdåd för 2000 år sedan.

Men han är inte den ende härskare som sätter den egna maktpositionen framför allt annat. Som ständigt lyfter ett fuktat finger för att känna av vart vinden blåser. Som har glömt sina ideal och förhärdat sina hjärtan. Som glatt säljer ut tusentals unga människor till lidande och död och inte ens stoppar inför de värnlösa barnen.  

Äldre inlägg