Om

2014-2019 bloggade jag varje måndag på www.genealogi.se om släktforskning och angränsande ämnen. Däremot kunde jag inte där tycka till om annat som ligger mitt hjärta nära, politik t.ex. eller världshändelser. Det som till sist fick mig att ta bladet från munnen och starta en andra blogg - Teds Tankesmedja - är den förfärliga situationen för tusentals ensamkommande flyktingbarn. Särskilt från den dag de fyller 18, då de överges av Gud och människor, inte minst då av landets kommuner och ett Migrationsverk, som allt mer börjar likna ett Deportationsverk. Detta är på alla sätt orättfärdigt och ovärdigt en civiliserad nation som Sverige och jag känner att jag behöver ett expansionskärl för min vrede och frustration. Kanske kan några av tankarna från denna min smedja, inte minst då de historiska perspektiv jag har för avsikt att föra in, få en och annan att tänka till och tänka om ... 

Om mig

Ygemans stuvning

Integrations- och migrationsminister Anders Ygeman säger att regeringen nu vill avskaffa EBO, lagen om eget boende. Han föreslår att asylsökande ska bo på särskilda kommunala flyktinganläggningar fram till dess att de fått veta om de får stanna i Sverige eller inte - skriver DN och fortsätter:

– Om vi avvecklar EBO kan asylsökande placeras mer jämnt fördelat över landet. Till exempel i kommuner med god socioekonomi. Då kan de asylsökande på ett mycket bättre sätt ta del av kommunens integrationsprogram, säger Ygeman.

Integrationsprocessen kommer således gå mycket bättre om de asylsökande isoleras från samhället i övrigt och packas ihop i kommunernas överblivna lokaler. Får mig att tänka på de fartyg som en gång skeppade slavar från Afrika till Amerika, och där de arma negrerna (förlåt, men det hette så på den tiden) stuvades ihop som sardiner. 

Det går också lätt att frammana bilden av de vältaliga grisarna i George Orwells djurfarmen: "Alla människor är lika, men några människor är likare än andra ..." 

Vi andra, vi som sedan starten 2015 upplevt hela den onödiga flyktingkrisen på nära håll, har kanske fått för oss att integrationen fungerar bäst för de asylsökande som efter sin 18-årsdag fick turen att få bo hos en svensk familj. Inte minst språkinlärningen måste rimligen ha underlättats av daglig träning bland svenskar. 

En annan faktor att begrunda är människans och inte minst unga människors behov av att finna stöd och trygghet bland släktingar och vänner. Så var det för de svenska emigranterna, som väldigt ofta sökte sig till platser i USA där det fanns svenska släktingar eller människor från ungefär samma område i Sverige. Detta mänskliga beteende vill Ygeman till varje pris förhindra och i stället skicka flyktingarna till kommuner "med god socioekonomi" - en omskrivning av begreppet "samhällsklasser", ett ord som inte längre är riktigt kosher.

Anders Ygemans (läs Morgan Johanssons) nya förslag går helt i linje med deras strävan att avhumanisera flyktingarna. De skall inte betraktas som människor utan endast som "enheter" som kan flyttas på, stuvas undan och hållas isolerade i åratal, tills det lata Migrationsverket hinner hantera deras ärenden. De skall helst inte umgås med svenskar för då kan det uppstå oönskade proteststormar när enheterna till sist skall avvisas.

För oss som tycker att migration och integration är viktiga frågor, och som under drygt sex år lidit svårt av den ovärdiga och undermåliga hanteringen av dessa frågor, kommer det att bli mycket svårt att söndagen den 11 september 2022 uppbåda så mycket självdisciplin och medborgerlighet att vi tar oss från sofflocket till vallokalen. För hur i fridens dar ska vi rösta? Nästan alla partier har, genom att tävla om fascist-rösterna, straffat ut sig. Att ge sin röst till SD, M, KD, L eller S får sägas vara på förhand uteslutet. Och när det gäller C är det ingen människa som förstår hur de resonerar i flyktingfrågan, allra minst de själva.

Visst, det finns andra viktiga frågor också, men de nuvarande politikernas sätt att hantera "flyktingkrisen" är så avslöjande, så demaskerande, att de inte bör anförtros någon form av politiskt uppdrag efter valet 2022. Om man kan behandla förtvivlade människor på flykt så illa som de svenska politikerna gjorde efter 2015, ja då ska man inte heller syssla med vård, skola, omsorg eller något annat område där det handlar om människor.

Det allra viktigaste efter valet är emellertid att herrar Ygeman och Johansson stuvas undan, helst för alltid!





Förnyat förtroende

  

Det finns ord och uttryck man ibland tar till, men som man inte riktigt vet vad de står för. POLITRUK är ett sådant ord för mig. Att det handlar om politik förstår man genast och  man noterar att det brukar sägas med förakt i rösten. Vad säger då uppslagsboken? 

Politisk kommissarie, även kallad politruk, är en partifunktionär i främst Kommunistiska stater som har till uppgift att övervaka de egna väpnade styrkorna och ansvara för deras politiska skolning, organisation och lojalitet till Kommunistpartiet. 

Jaså, minsann ... men ofta används den här typen av ord i överförd bemärkelse och sådana hittar man också i diverse ordlistor och synonymlexikon:

  • Politisk uppkomling
  • Tjänsteman som tillsatts främst på partipolitiska meriter
  • Skämtsam benämning på i synnerhet yngre och framåtsträvande politiker
  • Politiker för vilka MAKTEN snarare än sakfrågorna alltid står i centrum

Vi var många som den 30 november bänkade oss framför TV-apparaten för att lyssna till Magdalena Anderssons regeringsförklaring och ministerlista. Besvikelsen blev stor när det stod klart att Morgan Johansson, trots sin enorma arrogans, maktfullkomliga agerande och skamlösa ministerstyre, fick förnyat förtroende som justitieminister. Dock hade han vid sin sida begåvats med en biträdande minister, den från kylan återkomne Anders Ygeman, som anförtrotts två viktiga portföljer; Integration/Migration och Idrottsfrågor.

Ingen skugga över idrottsrörelsen, men inte spelar den och dess jämförelsevis små bekymmer i samma liga som rikets katastrofala misslyckandena kring allt vad som rör Migration och Integration - frågor som tycks splittra nationen och som lockar fram det allra sämsta hos våra politiker. 

Är det någon av kvinna född, som verkligen tror att Morgan Johansson kommer att låta Anders Ygeman på egen hand sköta migrations- och integrationsfrågorna? Tillåt mig småle! Liksom Heléne Fritzon på sin tid hade att i allt lyda sin husse, så kommer Anders Ygeman i dessa frågor att fungera, inte som biträdande minister med eget ansvar, utan som underordnad springpojke, som slickar uppåt och klöser nedåt ...   

Detta manifesterades snabbt i den presskonferens herrarna hade om sin geniala nya idé, att använda biståndspengar som påtryckningsmedel på de länder som krånglat med att ta tillbaka sina flyktade medborgare.

 

Detta förslag får sägas vara avslöjande. Det visar att herrarna prioriterar avvisningar och utvisningar framför integration och att de, i likhet med Jimmie Åkesson och hans kompisar Ulf och Ebba, anser att biståndspengar är en onödig statsutgift, när vi har så många andra hål att stoppa i. Det nya och skamlösa i förslaget är att man tycker sig ha rätt att använda biståndspengar i utpressningssyfte. Pengar som är avsedda för något helt annat och värdigare:

"Bistånd är ett begrepp som används för större bidragsgivare där syftet är att bidra till minskad fattigdom, ökad demokratisering och en hållbar utveckling i andra länder. Det kan även användas vid större katastrofer, men de flesta biståndsorganisationer arbetar i första hand långsiktigt och förebyggande."

"Långsiktigt och förebyggande" - hur kan man då försvara tanken på att kortsiktigt och uppläxande använda det för att kunna utvisa ett antal oönskade individer från svensk mark, personer som kanske vistats här i ett decennium eller mer, som har rotat sig, har arbete, familj och bostad? Nu talar vi inte om kriminella personer, för dem gäller andra regler och förordningar, utan om skötsamma och fungerande individer som har haft oturen att hamna mellan stolarna, fastnat i Migrationsverkets obönhörliga datumfixering eller gjorts äldre eller yngre i suspekta röntgenundersökningar. 

Biståndets storlek och utformning kan och bör diskuteras, men att plötsligt avbryta pågående biståndsprojekt för att tvinga besvärliga regimer till underkastelse är inte bara omänskligt och ohederligt utan dessutom obegåvat och ovärdigt. 

Typiska egenskaper hos politruker ...

På semester med Maria

Hörde ni på lördagsintervjun med Maria Malmer Stenergard, moderaternas migrationspolitiska talesperson, i P1 häromdagen. Det gjorde jag! Plikttroget och masochistiskt genomled jag alla de 35 plågsamma minuter som utfrågningen tog och fick precis det jag hade förväntat mig; ett tröttsamt upprepande av alla gamla utslitna och främlingsfientliga klyschor vi nu har tvingats lyssna till sedan 2015.  

Men det fanns faktiskt något nytt och fräscht i den opportunistiska soppan. Nu när det inte längre går att påstå att man kan skicka tillbaka flyktingar till Afghanistan, gällde det för Maria att hitta ett nytt argument, ett nytt ställe att sticka in kniven. Det hon fann var ett antal personer med permanent uppehållstillstånd i Sverige och med afghanska pass, som i somras, efter många år i landsflykt, bestämt sig för att resa tillbaka för att besöka sina familjer - ett så kallat "hembesök". Detta hände strax innan talibanerna seglade in och tog över makten, varvid några då blev fast och inte lyckades ta sig tillbaka till Sverige i tid. Dessa fick då hjälp att lämna landet i samband med evakueringen av den svenska ambassadpersonalen m fl från Kabul. Maria Malmer Stenergard ondgjorde sig över detta och yttrade följande:

"Om man väljer att åka tillbaka och semestra i det land som man har sökt skydd ifrån, då kanske man inte har haft de skyddsbehov man en gång hävdade"

SEMESTRA

Smaka på det ordet. Visst går väl tanken till lata dagar vid poolen med paraplydrinkar i händerna och grisfest på stranden? När Maria väljer ett sådant ord är det med syfte att  håna alla dem som i vårt land under sex år eller mer våndats, inte bara över sin egen situation, utan också över sin familj i Afghanistan. Har de överlevt? Är de sjuka? Kan jag hjälpa dem på något sätt? Många av våra ensamkommande flyktingar har sina familjer i små byar uppe i bergen, platser som aldrig sett en mobiltelefon, långt mindre en bank. De har inte kunnat hjälpa de sina, vare sig med pengar eller på något annat sätt. De har kanske inte haft kontakt med dem sedan 2015 eller tidigare. Vem kan förmena dem en sådan "semester"? 

Man kan givetvis ändå ifrågasätta det lämpliga att i dessa tider bege sig till världens farligaste land - men mänskliga känslor, kärlek och omtanke om familjen rår inte ens Maria Malmer Stenergard på. Sådant beteende menar hon bör resultera i "Återkallelse av uppehållstillstånd" - det vill säga avvisning till det land som endast kan beskrivas som Helvetet på jorden, särskilt för de etniska minoriteterna. Mänsklighet, humanism och empati bör enligt Moderaterna straffas hårt, åtminstone när det gäller icke svenskfödda personer. 

För 2000 år sedan var det en liten familj, som under liknande förhållanden tvingades bryta upp och lämna sitt land. Josef och Maria hette de, och med sig hade de sin nyfödde son, Jesus. Anledningen var att Kung Herodes med ljus och lykta sökte efter den nyfödde Messias, judarnas konung, som han såg som ett hot mot sin egen och ättens framtid. För säkerhets skull lät han dräpa alla små gossebarn i Betlehem.

Vad hade hänt om landet de kom till (Egypten?) hade återkallat deras uppehållstillstånd? Upptäckt att Maria var alldeles för ung och Josef alldeles för gammal för att passa in i asylsystemet! Struntat i barnkonventionen, liksom Sverige nu gör i fallet Tim och Nigeria, och menat att lille Jesus nog skulle ha det bättre på ett barnhem i Betlehem (där det ju fanns gott om plats) än hos sin föräldrar i Egypten! Tvångsutvisat den lilla familjen från "semestern" med motiveringen att de saknade skyddsskäl och att det nog fanns säkra provinser i hemlandet där de kunde bli internflyktingar ... 

Tja, vad hade hänt då? 

Tänk om den andra Maria, den nutida, i likhet med sin namne också hade kunnat gömma och begrunda allt det som hänt sedan 2015 i sitt hjärta  (om hon nu hade haft något) ... 

Kalla mig inte blå-brun ...!

Det var i partiledardebatten i riksdagen igår som Ebba Busch lät sig provoceras rejält av miljöpartiets Märta Stenevi. Egentligt handlade det hela om klimatet där Stenevi undrade om det "blå-bruna blocket" verkligen tänkte följa Parisavtalet, som ju Sverige skrivit under.  

Kalla mig inte blå-brun! 

fräste Ebba, och det med viss rätt, för visst är det trist med klichéartade etiketter av det här slaget. Å andra sidan har hon själv och hennes trosfränder på högerkanten nu i decennier kallat motståndarna för det röd-gröna blocket, så vari ligger skillnaden?

Men visst har Ebba rätt att reagera på ett sådant tillmäle, vilket hon också gjorde och det med besked. Märklig var emellertid hennes tankebana, när hon fortsatte uppläxandet med denna mening:

"Det är inte jag som har drivit en politik som inneburit att människor, som inte har asylskäl eller skyddsskäl, har fått lov att stanna i Sverige ..."

Varifrån kom denna mening? Diskussionen handlade ju om klimatet och Parisavtalet och så klipper hon plötsligt till med ett inlägg i migrationsdebatten, ett inlägg som snarare bekräftar hennes politiska orientering mot det bruna än motsatsen. 

Till skillnad från de andra falska profeterna i migrationsdebatten, Åkesson, Bieler, Kristersson, Malmer-Stenergard, Forssell, Malm och Sabuni, har hon inte förstått att det där argumentet om att flyktingar från Afghanistan bevisligen saknar skyddsskäl inte längre är särskilt gångbart. All evidence to the contrary! Eller har hon inte förstått vad som har hänt i Afghanistan ens den senaste tiden, långt mindre satt sig in i landets och framför allt dess etniska minoriteters förtvivlade situation under mer än 40 år?

Hoppas att de försvinner på vägen ...

Häromdagen kom nyheten om de tre IS-kvinnorna som, tillsammans med sina sammanlagt sex små barn, hade förvisats från det kurdiska fånglägret och nu var på väg mot Sverige. Utrikesminister Ann Linde intervjuades om detta och försökte förklara regeringens position och Sveriges ansvar mot egna medborgare i allmänhet och små barn i synnerhet. Så skulle, för balansens skull, någon från oppositionen också få komma till tals och valet föll på Moderaternas talesperson i juridiska frågor, Johan Forssell. Han var naturligtvis starkt kritisk till beslutet att ta emot de egna medborgarna, vad annat var att vänta, och hans poäng var att Sverige inte på något sätt borde underlätta för kvinnorna och deras barn att ta sig till Sverige:

"Om de ändå lyckas ta sig hit blir vi väl tvungna att släppa in dem, men gör det så svårt som möjligt" (han sa inte riktigt så, men det var andemeningen)

Detta svar golvade mig ...

En representant för ett av landets största politiska partier menar alltså att det är bättre om återresan till Sverige går via flyktingsmugglare, gummiflottar över öppna hav, specialbyggda bussar/lastbilar med kvävande krypin, nattliga vandringar över bevakade landsgränser osv, än en enkel flygresa till Arlanda. 

Om det nu bara hade gällt de tre IS-kvinnorna, vars skuld naturligtvis måste utredas, kanske även jag hade kunnat tycka att "de har sig själva att skylla" eller något i den stilen. I alla fall hade jag inte engagerat mig nämnvärt i deras öde. Men nu handlar det också om sex små oskyldiga barn, som dragit en av planetens värsta nitlotter: Att behöva födas som barn till fanatiska terrorister, att per omgående bli faderlösa, att tvingas tillbringa sina första på många sätt avgörande levnadsår på en mänsklig avskrädeshög, ett tältläger där hat, förakt, kyla, hunger, förföljelser och umbärande råder. För att inte tala om den psykiskt nedbrytande hopplösheten i lägret. 

Hur kan det egna partiets strategiska överväganden kring röstfiskeri väga tyngre än de arma flyktingbarnens överlevnad? SVENSKA flyktingbarn tillika. Eller är de inte riktigt svenska längre? Har Moderaterna så förhärdat sina hjärtan att de också ifrågasätter barnens medborgarskap. "Det är inga riktiga svenskar vi talar om, inga riktiga barn, utan bara ett antal terroristkläppar som vi bör avsvära oss allt ansvar för"! 

Vi känner igen tongångarna från den så kallade Flyktingkrisen 2015-2021, där samme känslokalle demagog, så småningom sekunderad av den lika aggressiva och kallt beräknande Maria Malmer Stenergard, i sex års tid och med papegojors envishet försökt tuta i oss att de ensamkommande flyktingarna från Afghanistan saknar skyddsskäl - att de är för gamla (eller för unga), att de kom för tidigt (eller för sent), att de är ekonomiska lycksökare, våldtäktsmän, gängkriminella och potentiella terrorister. Genomfalska och ruttet opportunistiska argument, som talar till det sämsta hos svenskarna och som verkligheten inte förrän nu lyckats tysta ned. 

Moderater! Har ni verkligen råd, inte minst inför nästa val, att ha den här typen av talespersoner, som inte förmår tona ned sina ettrigaste och mest inhumana argument ens när det handlar om små oskyldiga barn? Jag vill gärna tro att majoriteten av väljarna, även de som brukar rösta på Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, ändå har en grundtanke om att barn skall skyddas och värnas. Har jag fel?

Äldre inlägg