I fredags morse skakades Linköping av en mycket kraftig explosion. En sprängladdning detonerade i ett cykelskjul vid ett hus i korsningen Hamngatan/Ådalagatan. Husets fasad med balkonger och fönsterrutor mot platsen där explosionen ägde rum har förstörts. Ytterligare en mycket stor mängd lägenheter har skadats i omkringliggande hus. Totalt ska 109 lägenheter, varav 37 i huset där sprängladdningen exploderade, ha fått skador. Ett 20-tal personer skadades lindrigt, men ingen allvarligt. 

Denna nyhet slog ned som en bomb (!) i fredags och har sedan dess fascinerat såväl media som allmänhet. Och visst är det fruktansvärt att något sådant kan hända i vårt trygga land - våra tankar går till alla dem som drabbats direkt och man kan bara i tacksamhet förundra sig över att inga människoliv kom att krävas.

I Afghanistan dödades under 2018 nära 4000 civila människor, tiotusentals om man räknar in soldater, poliser, myndighetsutövare och terrorister. Några officiella siffror för 2019 finns ännu inte, men situationen förefaller ha förvärrats ytterligare, inte minst för civilbefolkningen. Vi talar om så gott som dagliga incidenter, attentat, bomdåd, flyganfall, terroristattacker och milisvåld, mord och misshandel. Våldet och lidandet har blivit "vardagsmat" och saknar nyhetsvärde. Media har fått nog.

Utan att på något sätt förringa den förfärliga händelsen i Linköping, och medveten om att intresset för hemskheter av detta slag minskar med kvadraten på avståndet, vill jag ändå försöka få till en tankeväckande twist, en hårddragning, en allegori ...

Tänk er att polisen i Linköping några timmar i förväg hade fått ett anonymt tips om den förestående explosionen. Vad hade man då vidtagit för åtgärder? 

  • Omedelbar evakuering av dem som bor, arbetar eller av annan anledning vistas i stadsdelen
  • Avspärrningar och andra säkerhetsåtgärder. 
  • Stängning av skolor och förskolor i närområdet.
  • Polis, brandkår och ambulanser försätts i högsta beredskap, sjukhusen förvarnas 
  • Aktivering av kommunens krisgrupper, kyrkor, föreningar o.s.v.  

Så hade det gått till. Allt annat hade varit otänkbart och bara tanken på att i ett sådant stabsläge i stället för evakuering flytta människor exempelvis skolelever TILL krisområdet skulle aldrig accepteras, inte ens av polisen som annars är vana vid att lyda order.

Men ... stopp ett tag! 

När det gäller avvisningarna till Afghanistan så VET ju politiker, myndigheter, domstolar och gränspoliser vad som kommer att hända. Alla förhandstips har ju kommit fram och de är inte ens anonyma. Man VET vad de olyckliga ungdom som sänds "tillbaka" till Afghanistan kommer att utsättas för. Facit finns redan på bordet. Ändå fortsätter avvisningarna till detta land av blod och död, numera det absolut farligaste landet i världen. 

Minns ni SCHINDLERS LIST - där kommendanten över koncentrationslägret roade sig med att från sin balkong skjuta prick på de stackars fångarna. Detta blev för mycket för t.o.m. naziledningen, som förbjöd denna barbariska metod utan i stället rekommenderade att tågtrafiken österut - mot Auschwitz - och den slutgiltiga lösningen skulle intensifieras. Det var en "snyggare" metod ...

Vår svenske kommendant, Morgan Johansson, och hans lydiga drängar, Migrationsverkets Mikael Ribbenvik och Gränspolisens Patrik Engström, tycks ha gått i samma skola. De bussar inte förvaringsfångarna från Märsta och Åstorp till eventuella svenska krisområden, men det går alldeles utmärkt att flyga dem till bombernas och explosionernas huvudstad, Kabul.

Ibland tror jag att dessa tre herrar är kapabla till i princip vad fan som helst ....!


Hål i marken efter en av tusentals bomber och granater i Kabul.