Om

Sedan 2014 bloggar jag varje måndag på www.genealogi.se om släktforskning och angränsande ämnen. Däremot kan jag inte där tycka till om annat som ligger mitt hjärta nära, politik t.ex. eller världshändelser. Det som till sist fick mig att ta bladet från munnen och starta en andra blogg - Teds Tankesmedja - är den förfärliga situationen för tusentals ensamkommande flyktingbarn. Särskilt från den dag de fyller 18, då de överges av Gud och människor, inte minst då av landets kommuner och ett Migrationsverk, som allt mer börjar likna ett Deportationsverk. Detta är på alla sätt orättfärdigt och ovärdigt en civiliserad nation som Sverige och jag känner att jag behöver ett expansionskärl för min vrede och frustration. Kanske kan några av tankarna från denna min smedja, inte minst då de historiska perspektiv jag har för avsikt att föra in, få en och annan att tänka till och tänka om ... 

Om mig

Senaste inlägg

Visar inlägg från september 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Samma skrot och korn?

Det är ju alldeles förfärligt att jämföra vår snälle och djupt demokratiske statsminister med en av världshistoriens allra värsta politiska översittare och folkförförare, den amerikanske presidenten Donald Trump. Det finns väl inga gemensamma nämnare där? 

Jo, en!

I veckan meddelade Trump "att han upphäver Daca, den reform som ger barn till papperslösa invandrare, s.k. Dreamers, möjlighet att arbeta och studera lagligt i USA. Med upphävandet äventyras den legala statusen för omkring 800.000 personer. Många som omfattas av programmet, i kraft sedan 2012, kom till USA som småbarn och upplever sig som amerikaniserade." [DN] 

Likheterna mellan denna inhumana åtgärd och de åtgärder som regeringen Löfvén har etablerat i akt och mening att få bort så många Aghanska killar som möjligt, är tyvärr slående. Visserligen var deras amerikanska olycksbröder och systrar ofta yngre när de av sina föräldrar eller andra anhöriga smugglades över gränsen. Våra Aghanistanfödda pojkar var för det mesta mellan 15 och 18 år gamla när de kom hit - men likafullt barn, enligt svensk lag. Många av dem blev på samma sätt "skickade" till Sverige av sin familj i ett desperat försök att rädda deras liv och säkra dem en framtid.

President Trump hade kunnat besluta om detta själv, liksom President Obama en gång på egen hand införde Daca, men vis (?) av skadan vågade han inte detta. I stället skickade han den heta potatisen till kongressen med uppdraget att inom sex månader hitta en lösning. "Lösningen" - den slutgiltiga - hoppas naturligtvis kongressens nationalistiska hökar skall innebära, att så många som möjligt sparkas ut ur USA till ett land de inte känner (Mexico, Sydamerika o.s.v.) och vars språk många av dem inte längre talar. 

Varför låter detta så bekant?

Stefan Löfvén vill inte heller bli sittande med "Svarte Petter" - han och hans regering hänvisar ständigt till Migrationsverket. Det är MV som äger frågan, det är MV som får ta ansvaret, det är MV som får göra de avvägningar som är nödvändiga. Det är t.o.m. MV som har att bedöma säkerhetsläget i krutdurken Aghanistan. Trots att regeringens eget Utrikesdepartement gör helt andra bedömningar, liksom f.ö.  de tyska myndigheterna, som inte längre kan med att avvisa sina flyktingar till det landet.

Men det kan Stefan Löfvén ... 

Med glorian på sned ...

Politikernas och Migrationsverkets beslutsamhet när det gäller att sparka ut så många Afghanska ungdomar som möjligt, börjar närma sig det bisarra. Det finns uppenbarligen inga argument i världen som biter på dessa människor, vilka är satta att besluta över liv och död. För den digniteten har faktiskt de beslut som kommer från Migrationsverket. Ett NEJ, och du måste återvända till en om inte säker död, så i alla fall en högst sannolik sådan. Eller förföljelser, tvångsrekrytering till milisgrupper av olika slag, arbetslöshet, bostadslöshet, evig fattigdom och nöd.  Ett JA, och du kan åter börja leva, planera för din framtid, utbildning, jobb, familj, ja det vi brukar kalla för ett värdigt liv. Situationen är inte olik den som de stackars fallna gladiatorerna måste ha upplevt på Colosseum - tummen upp från kejsaren och du får leva, tummen ned och du är död!

Men det är inte bara våra flyktingar som i slutänden kommer att bli lidande. Även vi svenskar, vana vid att gratulera oss själva till att ha fötts i världens bästa, mest civiliserade, rättvisa och socialt barmhärtiga land, kommer att få uppleva hur glorian allt mer halkar på sned. Där vi, jämte Tyskland, för bara ett par år sedan slog oss för bröstet och med stolthet i rösten kunde deklarera att vi var minsann det land i Europa som tog emot flest flyktingar, kan vi idag bara hänvisa till stängda gränser, en evig byråkratisk grottekvarn och fula avvisningar till ett mycket farligt land. 

 
Känner ni igen Moder Svea på Riksdagshusets tak?

Detta kommer att påverka oss! När facit av de inhumana avvisningarna så småningom börjar sippra in, rapporter om döda eller försvunna återvändare, nya strider och attentat i just de provinser som Migrationsverket hävdade var "säkra" - ja, då står vi där med i bästa fall ett dåligt samvete. Och det går inte att reparera! Vi kommer att bli en generation som inför våra barn och barnbarn får skämmas över vårt handlade, eller brist på mod att gå emot det som så uppenbart var fel. Precis så som tyskarna i flera generationer har fått skämmas över nazitidens alla hemskheter. 

Kan man verkligen jämföra Sverige 2015-2018 med Tyskland 1933-1945? 
Är inte det att hårdra argumentationen in absurdum?
Jo, visst är det det!

Men det är en gradskillnad - ingen artskillnad.


     

Ett erbjudande från Talibanerna

Det här är Rahman, som nyligen fyllt 18. Denna egentligen glada tilldragelse blev inte så rolig för honom. Han fick inte vara kvar i den stad som han sedan två år hade lärt känna och där han trivdes så bra. Han hade skaffat sig många vänner, inte minst inom fotbollen, som är Rahmans stora intresse.

Intill 18-årsdagen bodde han på ett kommunalt flyktingboende, men efter skolavslutningen tvångsförflyttades han till Migrationsverkets förläggning i Lidköping, där han bor tillsammans med tre andra flyktingar, två afghaner och en somalier. Eftersom de anses vara vuxna har kommunen inte längre någon skyldighet att förse dem med bostad, och Migrationsverket tycker sig heller inte ha något särskilt ansvar för dem. Ingen skola, inga aktiviteter och framför allt, ingen fotboll. Bara förvaring!

Under sin tid i vår stad var Rahman mycket aktiv i Fotbollsklubben och blev en i ett nätverk av likasinnade, afghaner, somalier, kurder och svenskar. Fotbollen känner inga etniska gränser. Allt detta är nu över för Rahman, som har fått avslag på sin asylansökan. Detta beslut har han överklagat, en process som kan ta lång tid.

Rahman kommer ifrån en by i provinsen Ghor i nordvästra Afghanistan. Där har Talibanerna kontroll och tvingar unga pojkar att strida för dem och mot den afghanska regeringen och de utländska trupperna. Det brukar gå till så, att Talibanerna attackerar en by och kidnappar alla pojkar i lämplig ålder. För att undgå detta, bestämde sig Rahman, vars föräldrar båda är döda, för att fly till Europa.

***

Vem av er, kära läsare, skulle vilja stå framför en skara Talibaner och få "erbjudande" om att vara med och kriga för dem och mot regeringen i Kabul och de utländska trupperna? Skulle du våga säga NEJ - väl medveten om att du då blir ett huvud kortare? Bokstavligen! 

Det här, menar Migrationsverket, utgör inte asylskäl - det finns inget personligt hot mot den enskilde individen, bara generella hot som lätt kan avfärdas med ett: Det finns också trygga provinser i Afghanistan.

I vårt land är det så, att kvinnor som hotas av sina f.d. män eller pojkvänner ges ny identitet och förflyttas till trygga platser på rejält avstånd från psykopaten. Vi skulle inte drömma att placera dem i huset bredvid eller ens i samma stad som våldsverkaren. Så dumma är vi inte!

Men afghanpojkar, som riskerar att tvångsrekryteras av Talibanerna, dem sänder vi obekymrat tillbaka till ett land, som de ofta inte ens känner. 

Så dumma är vi! 

Den vedervärdige mannen från Åsarp

 

På väg mot ingången till en av våra matvarubutiker i Falköping råkar jag bli åsyna vittne till en närmast surrealistisk händelse. En äldre man har stannat med sin varuvagn framför en tiggande EU-medborgare, som parkerat sig där. Tiggaren - en kvinna - ler och säger "hej" varvid mannen lyfter handen, formar den till en pistol och trycker av. Samtidigt utstöter han ett skottliknande ljud. I hopp om att det rör sig om någon sorts makabert skämt skrattar kvinnan till, för vad skall hon göra, vilket retar mannen ytterligare och han ryter: JÄVLA INVANDRARE! Därefter bufflar han iväg mot sin bil. Det gnisslar om vagnen, eller om det är från hans osmorda hjärna. Jag hinner ta en bild av nummerplåten med min mobil innan platsen befrias från hans negativa vibbar. 

Man kan tillåta sig att ha synpunkter på det allt mer utbredda tiggeriet vid våra butiker - det har jag själv - men därifrån till att "avrätta" sina medmänniskor, om än med låtsaspistol, är steget mycket långt. Tillmälet "Jävla invandrare" är dessutom felaktigt, eftersom de Romska tiggarna inte har för avsikt att stanna. De befinner sig som EU-medborgare under viss tid helt lagligt i vårt land.

Hemkommen går jag givetvis in i bilregistret och kollar det registreringsnummer jag noterat. Fordonet visar sig tillhöra en person bosatt i Åsarp. En person som, hör och häpna, inte är född i Sverige utan i ett av våra grannländer. Så: RES HEM, JÄVLA INVANDRARE!

Lite poesi mitt i allt elände ...

En flykting från Afghanistan,
som bott hela sitt liv i Iran,
kom till Sverige en dag,
men på grund av vår lag
grattar ingen på artonårsdan ...

Dagsvers av Clas Rosvall
clasrosvall.bloggo.nu

Äldre inlägg

Nyare inlägg