Om

Sedan 2014 bloggar jag varje måndag på www.genealogi.se om släktforskning och angränsande ämnen. Däremot kan jag inte där tycka till om annat som ligger mitt hjärta nära, politik t.ex. eller världshändelser. Det som till sist fick mig att ta bladet från munnen och starta en andra blogg - Teds Tankesmedja - är den förfärliga situationen för tusentals ensamkommande flyktingbarn. Särskilt från den dag de fyller 18, då de överges av Gud och människor, inte minst då av landets kommuner och ett Migrationsverk, som allt mer börjar likna ett Deportationsverk. Detta är på alla sätt orättfärdigt och ovärdigt en civiliserad nation som Sverige och jag känner att jag behöver ett expansionskärl för min vrede och frustration. Kanske kan några av tankarna från denna min smedja, inte minst då de historiska perspektiv jag har för avsikt att föra in, få en och annan att tänka till och tänka om ... 

Om mig

Senaste inlägg

Visar inlägg från december 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Men om skon passar ...

För en vecka sedan bloggade jag här under rubriken "Kurragömma". Jag dristade mig att jämföra de jagade och ibland undangömda flyktingarnas situation i vårt land med hur det måste ha varit för de judar, t.ex. Anne Frank, som i sin förtvivlan på liknande sätt gick under jorden. Påhejad av några av mina läsare, tog jag mig också för att på Riksdagens hemsida leta upp alla socialdemokratiska riksdagsledamöter och skicka texten till dem.

Förutom ett onyanserat autosvar kom det faktiskt en reaktion, nämligen från vår lokala riksdagsledamot. Så här skriver hen:

"Inte ens ett stort engagemang kan försvara den jämförelse du gör mellan svensk migrationspolitik och förintelsen."

Konfunderad svarade jag så här:

Som du säkert inser, om du läser lite noggrannare, jämför jag INTE  svensk migrationspolitisk med förintelsen. Det faller på sin egen orimlighet. Kabul är fruktansvärt illa, men det är trots allt inte Auschwitz vi talar om.

Vad jag jämför är situationen för de unga människor som idag gömmer sig i vårt land och som jagas av Migrationsverk och Gränspolis. Hur känns det när man sitter där bakom den falska väggen eller under den hemliga luckan i golvet och bara väntar på bankningen, som man vet betyder slutet.

Är det någon skillnad på hur Anne Frank upplevde sin situation i Amsterdam 1944 och på hur Mustafa Rezai har det 2017 bakom den hemliga dörren i klubbhuset?

Mitt svar på den frågan är nej! Jag tror inte att ditt eller någon annan socialdemokrats svar kan vara något annat heller ...

Hans replik får sägas vara förutsägbar:

Jag läser noggrant och konstaterar att du jämför dagens svenska migrationspolitik med förintelsen och den svenska polisen med Gestapo. Det är inte ok Ted. 

Men varför är denna jämförelse inte OK?

Judarnas lidanden under Nazitiden är förvisso i en klass för sig. Aldrig, varken förr eller senare, har en etnisk grupp så kallblodigt och systematiskt förintats som just judarna. Även jag skriver givetvis under på detta mantra. Det förefaller vara tabu att ens närma sig en jämförelse med andra utsatta folkslag och minoriteter. Detta är ett problem och ett dilemma för varje historiekunnig och allmänbildad person:

  • Folkmordet i Rwanda 1994 på mer än 800 000 människor av folkgruppen tutsier och på de hutuer som motsatte sig vanvettet.
  • Svältkatasrofen i Ukraina 1932-1933 där omkring 3 miljoner människor på Stalins order hungrade ihjäl.
  • Maos massmord på 45 miljoner människor under "Stora språnget" 1958-1962.
  • Folkmordet i Afghanistan 1888-1893 då över hälften av alla Hazarer dödades på order av Afghanistans dåvarande kung, Abdurrahman Khan. Under talibanerna skedde minst två massakrer 1998 och 2001, vilket resulterade i massflykt av Hazarer till Iran och Pakistan. [Det är många av dessa vi nu ser som ensamkommande flyktingar i Sverige]
  • Folkmordet i Kambodja 1975-1979 då de röda khmererna ska ha mördat omkring 2 miljoner människor vilket utgjorde cirka 25 % av Kambodjas befolkning. 
Listan kan göras hur lång som helst ...

Som svar på den socialdemokratiske riksdagsledamotens uppbragta protest mot mitt tilltag att jämföra situationen för undangömda flyktingar i Sverige med Anne Franks och andra olyckliga judars förtvivlade läge i Nazisternas Europa, kan jag bara helt impertinent och oskyldigt undra:

...  If the shoe fits? 

 [... men om skon passar?]

Ordnung muss sein!

 

Vi måste ha ordning och reda i asylsystemet! Denna floskel har vi nu hört intill leda. Partiledarna, med Stefan Löfven i spetsen, kan på denna punkt liknas vid grammofonskivor som hakat upp sig. Och visst låter det bra. Det kan väl aldrig vara fel med "Ordning och reda"?

Plötsligt kommer jag att tänka på den lika fantastiska som hemska filmen "The Reader" med Kate Winslet och Ralph Fiennes i huvudrollerna. Den handlar om en kvinnlig tysk spårvagnskonduktör som efter andra världskriget har en affär med en ung pojke. Förutom det intima handlar deras relation mycket om böcker och läsning. Men det är alltid han som högläser för henne, aldrig tvärtom. Det visar sig att kvinnan, Hanna, inte kan läsa och skriva, ett tillkortakommande som hon till varje pris vill hålla hemligt.

Tio år senare har rättvisan kommit ikapp henne. Det visar sig att hon under kriget tillhört någon sorts frivillig milisgrupp som, på uppdrag av SS, fångade in och vaktade judar för vidare transport österut. En dag utbryter en brand i den beslagtagna kyrka, där gruppen låst in ett stort antal tillfångatagna judar. Någon föreslår att man snabbt måste öppna dörrarna så att de olyckliga kan springa ut, men Hanna och de andra motsätter sig detta. Det var otänkbart, hävdar hon vid rättegången. Då hade det utbrutit kaos och många av fångarna skulle ha passat på att fly. Vi måste ha ordning och reda, säger hon till  den förbluffade domstolen. Alla de judiska fångarna utom en - det var hon som förmåddes vittna i rättegången - förblev instängda och dog en kvalfull död i röken och elden.

Svenska politiker skickar kanske inte människor lika direkt i döden som kollegorna på 40-talet - men kravet på "Ordning och reda" här hemma får ändå oerhört allvarliga konsekvenser för de drabbade. Lyssna t.ex. på Liberalernas partiledare när han häromdagen förklarade varför hans parti inte tänker stödja regeringens kompromissförslag om de ensamkommande:

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/l-och-kd-sager-nej-till-regeringens-forslag-om-ensamkommande

Står han inte där och säger: 

Ska vi ha en human flyktingpolitik så måste det vara de som har skyddsskäl och asylskäl som får stanna i Sverige. De som inte har det - i det här fallet omkring 9.000 unga män - ska alltså inte få stanna! 

Jan Björklund hävdar alltså att 9.000 ensamkommande INTE har skydds- eller asylskäl. Politiker brukar annars vara mycket noga med att det är Migrationsverket, och inga andra, som skall avgöra vilka som har eller inte har skyddsskäl och att det alltid skall handla om individuella prövningar.  Men när det gäller att vinna politiska poäng går det uppenbarligen bra att använda sig av svepande formuleringar, där samtliga ungdomar klumpas ihop till en enda grå, ifrågasatt massa.  

Så här skriver Liberalerna i sitt partiprogram Frihet i globaliseringens tid, som antogs vid landsmötet den 22 november 2015:

För att friheten inte ska bli ett privilegium för vissa behövs internationell solidaritet och stöd till demokratiska krafter i ofria länder. De demokratiska värdena måste försvaras också på hemmaplan, och varje tendens till rasism, ojämställdhet, inskränkthet och intolerans bekämpas.

22 november 2015 - hmmm, vad var det som hände två dagar senare?

Är det inte hög tid att revidera det partiprogrammet nu?




Migrationsverkets krumelurpiller

Vi kommer alla ihåg scenen där Pippi, Tommy och Annika sväljer de magiska tabletterna och högtidligt deklamerar:

Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur.

Ja ja, nödrimmet minns vi också, men framför allt är sammanhanget för alltid etsat i våra minnen och hjärtan. De tre vännerna vill INTE bli vuxna, de vill fortsätta att vara barn.

Det vill säkert många av våra asylsökande ungdomar också. För dem har 18-årsdagen blivit till en ångestfylld mardröm, där de plötsligt går miste om allt, bostad, skola, god man, trygghet och omsorg. Allt försvinner på en natt och ersätts av en förtvivlad situation, där man blir utkastad från HVB-hemmet, inte har någonstans att ta vägen, mister det stöd man haft från personal och från sin gode man. På många håll får man inte ens vara kvar i sin skola, som i kanske två år har varit ens fasta punkt och där hela ens sociala nätverk finns. Man deporteras till Migrationsverkets förläggningar var som helst i vårt avlånga land.

Som om inte detta skulle vara nog, riskerar man också att drabbas av Migrationsverkets omvända Krumelurpiller - de mycket ifrågasatta ÅLDERSBESTÄMNINGARNA, som i ett slag kan göra en 17-åring både 18, 19 och 20 år gammal. Huvudsaken är att de ovälkomna ungdomarna görs äldre och därmed blir utvisningsbara ...

För detta ändamål tillgriper Migrationsverket allsköns verktyg:

1.  OKULÄR BESIKTNING

Denna term används ofta inom hästsporten samt när det gäller hus och lägenheter. Man undersöker helt enkelt något genom att enbart titta på det. Betrakta t.ex. bilden ovan. Nog ser objekten nummer två och sex ut att kunna vara en smula äldre än de andra ...? Har de inte lite väl mycket skäggväxt ...

2. RÖNTGENUNDERSÖKNING AV VISDOMSTÄNDER

Det är Rättsmedicinalverket som bjuder på denna joniserade strålning, som två tandläkare sedan får bedöma. Metoden är starkt ifrågasatt, eftersom variationerna kring hur en persons tänder utvecklas är så stora. Själv fick jag mina två första visdomständer mycket sent, i 20-årsåldern om jag minns rätt. Den tredje tittade fram när jag fyllde 30 och den fjärde fick dras fram med hjälp av tandställning. I det längsta hade jag f.ö. kvar en massa mjölktänder, som fick extraheras, en efter en, när de nya tänderna gjorde anspråk på utrymmet.  

3.  MAGNETRÖNTGEN AV KNÄLED

En synnerligen omdebatterad metod, som många enskilda läkare och hela institutioner numera vägrar att delta i. Den är helt enkelt för osäker. Det finns för många felkällor. Puberteten, till exempel, när inträffar den och hur påverkar den tänder och ben? Det finns 10-åringar som redan har börjat få köns- och underarmshår och vars röstläge börjat förändras, men det finns också 16-åringar, som i denna mening fortfarande är barn.  

4.  MAGNETRÖNTGEN AV NYCKELBEN

Idag förekommer också undersökning med magnetkamera av nyckelben för att bedöma om fotbollsspelare i internationella turneringar är under 17 år. Men nyckelbenet ger inte lika tillförlitliga bilder eftersom det rör sig i takt med andningen, enligt utvärderingen. [Rättsmedcinalverkets hemsida]

Sammantaget rör vi oss i en värld av gissningar och antaganden. Detta medger också Rättsmedicinalverket på sin egen hemsida:

I asylärenden där Rättsmedicinalverket ska bedöma om en person är över eller under 18 år kan tre olika svar ges:

  • Bedömningen av utförd undersökning talar för att den undersökta är 18 år eller äldre
  • Bedömningen av utförd undersökning talar möjligen för att den undersökta är 18 år eller äldre
  • Bedömningen av utförd undersökning talar möjligen för att den undersökta är under 18 år

Lägg märke till formuleringen "talar för" och "talar möjligen för". 

Rättsmedicinalverket uttalar sig inte om den undersökta personens exakta ålder utan om det utifrån undersökningarnas resultat är mer sannolikt att personen är över eller under 15, 18 eller 21 år. Vår bedömning uttrycks i ord – utifrån olika grader av sannolikheter. Det rättsmedicinska utlåtandet lämnas sedan till den uppdragsgivaren som beställt ärendet, Migrationsverket eller polisen.

Det är nu de mest remarkabla sker. Det är nu Migrationsverket sätter in sina Krumelurpiller, de som förvandlar Rättsmedicinalverkets antaganden, sannolikheter och bedömningar till livsavgörande beslut. Man "fastställer" ålder och meddelar de häpna ungdomarna att "du är 3 månader äldre än vad du angivit" eller "Din födelsedag skall vara 19990321, inte som du har angivit 19990324".  - Tre dagar äldre??? Bravo!

När ska Migrationsverket växa upp?

Fienden inom oss

Det här måste vara Jan Guillous mest nattsvarta roman, en berättelse om rättsövergrepp och rättsröta inom åklagarväsendet, och om hur en totalt oskyldig ung man döms till livstids fängelse för ett terroristbrott han aldrig varit i närheten av. I Sverige! Jag minns hur jag, när jag för tio år sedan tvingade mig igenom denna dystopi, upprört utbrast: 

Tack, Gode Gud, att detta inte händer i verkligheten ...!

Nu händer det i verkligheten, dagligen och stundligen! Oskyldiga ungdomar jagas likt herrelösa hundar, finkas och förvaras för att sedan förvisas till ett land som inte vill ha dem, inte hjälper dem, fortsätter att förfölja dem, men som ändå girigt tar emot de svenska skattebetalarnas miljarder i kravlösa bidrag.

Svenskarna är ett i huvudsak fredligt folk, som inte gärna uppreser sig emot överheten. Visst klagar vi ibland över skatterna, vården, skolan, politikerna, bonusarna och fallskärmarna, men för det mesta tiger vi still, trygga i förvissningen om att vi trots allt bor i världens bästa land. Vi är tacksamma över att vi i Sverige INTE har någon utbredd korruption, inte behöver tillgripa mutor för att få tillgång till basala rättigheter, inte behöver vara rädda för övergrepp, vare sig från rättsväsendet eller från polisen. 

Flyktingkrisen 2015 och framöver har lärt oss att allt är relativt, att vi inte längre lever i en rättsstat, att myndigheterna gör skillnad på folk och folk och att psykisk tortyr och andra hemskheter visavi unga människor är fullt tillåtet. Att det politiska systemet fullständigt tappat greppet och numera fattar så dåliga beslut att man börjar frukta för dess överlevnad.

Det är just detta som är FIENDEN INOM OSS! Detta att vi som medborgare börjar tappa tron på systemet. Att vi inte längre litar på våra politiska företrädare, att vi misströstar kring hur våra myndigheter och institutioner fungerar, att vi har kommit att förakta dem som har att utföra det smutsiga hantverket kring infångande, förvaring och avvisning av dem vars närvaro i det svenska samhället bedöms som oönskad.  

Min poäng är följande:

Det är självklart INTE några tusen 18-åringar, som idag utgör det mest allvarliga hotet mot Sverige och svenskarna. Det är i stället den inre fienden, vår ilska, vår förtvivlan och vår uppgivenhet kring hur samhället, det som vi var så stolta över, i rasande fart förråas och avhumaniseras. Det är sorgen över vår förlorade oskuld, fjällen som faller från våra ögon, insikten om att något värdefullt och kostbart håller på att gå förlorat. Och att allt är självförvållat!

Det var inte en naturkatastrof som drabbade oss hösten 2015. Det var en svår situation, som politiker och myndigheter hade att hantera, något som de flesta av oss hade förståelse för. Däremot finns det ingen som helst fördragsamhet, inget tålamod, inga ursäkter för hur man sedan dess hanterat situationen.  

Överhetens prestigefyllda brist på kompromissvilja och improvisationsförmåga, letargiska system för ärendehantering samt totala avsaknad av empati och medkänsla, kan bli spiken i likkistan för vår tilltro till det demokratiska systemet. 

KURRAGÖMMA

Så har vi då kommit dithän, att Gränspolisen nu aktivt jagar de stackars asylsökande, som skall avvisas och av den anledningen gått under jorden. Det är självklart, säger Stefan Löfven, ivrigt påhejad av Moderater och Sverigedemokrater, att de som fått avvisningsbeslut också måste lämna landet. 

Men är det så självklart? Hur skulle du själv tänka och agera om du fått ett avvisningsbeslut till ett land du inte känner och som anses vara det kanske allra farligaste i hela världen? Hur hade du själv gjort på 40-talet om du hade varit jude och ditt land just ockuperats av tyskarna - som i Danmark, Norge eller Nederländerna. Skulle du lugnt ha inväntat G-polisens bankningar på dörren, eller skulle du ha flytt eller kanske försökt hitta någonstans att gömma dig?

Våra ensamkommande 18-åringar kan inte fly! Det finns ingenstans att ta vägen. Alla gränser är stängda. De är inte välkomna, inte ens tolererade, någonstans  i västvärlden och allra minst i det land de påstås tillhöra. Återstår då att försöka gömma sig. Som tur är finns det i vårt land barmhärtiga organisationer, kyrkor, föreningar och enskilda medborgare som i tysthet utför stordåd. Som trotsar både regering, migrationsverk, domstolar och G-polis. Som gömmer villebrådet. 

För det är så Gränspolisen betraktar de stackare de fått i uppgift att leta upp, fånga in och, i avvaktan på deportation, placera i  förvar. De drar sig inte för att gå in i skolor, i boenden, i kyrkor, på familjeläger, eller från att på öppen gata gripa dem och släpa iväg dem i Svarta Maja till närmaste kurra. 

ENOUGH!

Vi kan inte ha det så här! Det här är inte vi! Inte Sverige! Jag skäms!

Fram till dess att den nya lagen eventuellt börjar gälla sommaren 2018, har G-polisen lovat intensifiera avvisningarna. Vi kommer från och med nu att få uppleva allt mer dramatiska gripanden, förtvivlade och skräckslagna ungdomar, som likt herrelösa hundar löper gatlopp eller gömmer sig hos varandra eller hos snälla svenskar. Därefter börjar ANGIVERIET. Hjälpsamma rasister och mörkermän kommer att berätta för G-polisen att änkan Zetterqvist på tredje våningen gömmer en svartskalle - och så är vi plötsligt i Amsterdam 1944.

Enough!

Äldre inlägg