Om

Sedan 2014 bloggar jag varje måndag på www.genealogi.se om släktforskning och angränsande ämnen. Däremot kan jag inte där tycka till om annat som ligger mitt hjärta nära, politik t.ex. eller världshändelser. Det som till sist fick mig att ta bladet från munnen och starta en andra blogg - Teds Tankesmedja - är den förfärliga situationen för tusentals ensamkommande flyktingbarn. Särskilt från den dag de fyller 18, då de överges av Gud och människor, inte minst då av landets kommuner och ett Migrationsverk, som allt mer börjar likna ett Deportationsverk. Detta är på alla sätt orättfärdigt och ovärdigt en civiliserad nation som Sverige och jag känner att jag behöver ett expansionskärl för min vrede och frustration. Kanske kan några av tankarna från denna min smedja, inte minst då de historiska perspektiv jag har för avsikt att föra in, få en och annan att tänka till och tänka om ... 

Om mig

Senaste inlägg

Visar inlägg från mars 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Rekrytering pågår

Varje folkrörelse, och det måste man nog kalla alla oss som engagerar oss för de utsatta och ofta svårt traumatiserade ensamkommande flyktingarna, behöver en PORTALFIGUR, någon att samlas kring och inspireras av. Det hade på sin tid arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, väckelserörelsen och de som stred för kvinnlig rösträtt. Vem minns inte Hjalmar Branting och Kata Dahlström, Samuel Owen och Peter Wieselgren, PP Waldenström och Lewi Petrus samt Anna Whitlock och Signe Bergman. (Om ni inte minns dem kan de faktiskt vara värda några små sökningar på Wikipedia) Utan dem och de andra eldsjälarna hade deras respektive folkrörelser kanske kvävts i sin linda ...

Idag är det svårt att hitta kända och orädda personer med den moraliska och intellektuella resning som behövs för att gå i bräschen för en idéburen verksamhet. Kändisskapet är, i det mediafixerade samhälle som tyvärr är vårt, nästan en nödvändighet. Våra nutida kändisar är för det mesta artister, skådespelare, författare, TV-personligheter, idrottare samt dagsländor från Robinson och andra dokusåpor. Det tycks vara få av dessa som har tid för något frivilligt engagemang - en och annan välgörenhetsgala undantagen. 

Om allas vår Tant Astrid fortfarande hade varit med, är jag övertygad om att hon hade rutit till. Och när Astrid röt darrade både politiker, finansministrar och företrädare för djurplågeriet inom köttindustrin. Hon var respekterad, hon var engagerad och hon gav sig inte. Glädjande nog har hennes efterkommande, familjen Lindgren, också tagit klar ställning emot det som nu håller på att hända.

Men om vi i dag skulle försöka hitta en person med tillräckligt mycket kändisskap och ett tillräckligt stort engagemang, var skulle vi då börja söka? Svårt, svårt! Dem man först kommer att tänka på är kanske dessa: 

Fredrik Reinfeldt, den förre statsministern, som otippat myntade begreppet "öppna våra hjärtan" och som nu åker omkring i landet och fortfarande predikar detta budskap. Kanske mer i termer av invandring och nödvändigheten av att importera arbetskraft - men i alla fall. Hans koppling till ett parti, som inte på något sätt vill underlätta för våra ensamkommande, medför dock att han inte kan komma ifråga. 

H.M. Drottningen är en ovanlig 74-åring, som inte nöjer sig med de uppgifter som av hävd anstår en drottning. Välgörenhet har kungliga damer i och för sig sysslat med i alla tider, men Drottning Silvia har tagit konceptet till en helt ny och oväntad nivå - above and beyond. "Hon intresserar sig för barns utsatthet och äldres demens. Hon är ordförande i Kungaparets Bröllopsfond, som stöder forskning inom sport och idrott för handikappad ungdom, och i Drottning Silvias Jubileumsfond för forskning om barn och handikapp. Hon är grundare av World Childhood Foundation, en stiftelse som arbetar för att förbättra villkor för barn runt om i världen, och hon är också hedersmedlem i styrelsen för internationella Mentor Foundation, som arbetar emot droger."  [Wikipedia]

Mest förvånande och imponerande är dock hennes globala engagemang emot sexuellt utnyttjande av barn och ungdom. Modet att öppet tala om det förfärliga och onämnbara - att våga ta strid mot förfärliga traditioner och ointresserade politiker! Beundransvärt! Jag är övertygad om att Drottningen lider lika svårt som vi av de ensamkommande barnens och ungdomarnas situation i Sverige idag. Tyvärr kan inte heller hon bli vår Portalfigur, eftersom hon då skulle behöva uttala sig politiskt, inrikespolitiskt t.o.m. och det under ett valår. Det förbjuder konstitutionen.

Vilka fler skulle kunna komma ifråga? Jag tänker och tänker! Janne Josefsson? Carola? Någon avdankad men godhjärtad politiker? Nej. nej! Ärkebiskopen? Absolut inte! Så lite engagemang i denna fråga som från Uppsala har vi väl aldrig skådat. Ett och annat uttalande har kommit, men vagt och svagt och med noll uppföljning. Hjälp mig! Vi behöver ge vår sak ett ansikte, en person som kan ta sig igenom Sveriges Radios och Sveriges Televisions mur av ointresse. En sorts moralisk kompass med massor av integritet och statsmannaskap, som kan få fler att engagera sig och inse att Sverige befinner sig på fel spår.

Ska vi ta och ringa Kofi Annan?

Trångt i hörnet?

Regeringen har målat in sig i ett hörn! Det finns inget annat sätt att beskriva alla de märkliga turerna sedan den stora flyktingvågen 2015. Själva stoppet, med stängda gränser, ID-kontroller på tågen o.s.v. fanns det hög acceptans för - det är det som sedan hänt, som får oss att frukta för politikernas förnuft och mentala hälsa.

  • Kommunbidraget om 1900 kronor per flykting och dag, som Migrationsverket, för att förmå kommunerna att ta sin del av ansvaret, spritsade ut över landet. Så mycket pengar ska det inte behöva kosta, inte för en kreativ och duglig socialnämnd, och det gjorde det inte heller på många håll, varvid kommunerna glatt kunde räkna hem jättevinster på verksamheten. Regeringen tyckte sig inte kunna öronmärka medlen eller ens kräva in någon sorts redovisning över vad pengarna faktiskt använts till. Miljonrullning!
  • Den samvetslösa letargin i Asylhanteringen. För att i rimlig tid kunna handlägga alla nya asylärenden hade Migrationsverket behövt en sjudubbling av personalen, snabbutbildningar och ett mer effektivt arbetssätt. Ingendera infann sig. Om man tagit några hundralappar från de groteskt överdrivna 1900 kronorna, hade man haft råd med detta. 
  • Det sanslösa Avtalet med den korrupta regimen i Afghanistan, om att de skall "ta tillbaka" sina redan fördrivna medborgare, som egentligen inte har något medborgarskap och som sedan den förra diasporán vistats i Iran eller Pakistan. Det gör de så gärna, för bara 5 sköna miljarder ... [Summan sägs nu vara 8,4 miljarder fram till 2024]. Inget behov av redovisning här heller.
  • Åldersuppskrivningarna! När kartan inte stämmer med verkligheten o.s.v. Kommentarer nästan överflödiga, men jag kan inte låta bli att nämna den stackars flykting, som efter knäröntgen fick sin ålder uppskriven med 2 dagar (!) - vilket gör att han inte platsar in i den nya "gymnasielagen". Hur illistig och satanisk får en myndighet bli.
  • Jobbförbudet! Unga raska män vill gärna, men får inte, arbeta. Inte i Stefan Löfvens Sverige. I andra länder låter man flyktingarna arbeta med enklare jobb på deltid och studera på deltid. Det är en ur alla synvinklar lyckad kombination, men alldeles omöjlig i ett land styrt av Socialdemokrater där LO, inför hotet om att tappa greppet om lönebildningen, skulle skrika som en stucken gris.
  • Socialdemokraterna planerar för 14 000 fler vårdanställda till 2022 - ett av många fina vallöften. Var ska de hitta dessa personer? Kanske bland de ensamkommande flyktingarna, som lagom till 2022 skulle kunna vara färdiga med sin utbildning och kunna träda i tjänst inom vården. Men, äsch, det går ju inte! Dem har vi ju kastat ut, efter att först ha satsat miljardbelopp på dem ...
  • Ögonbindlarna inför krig, förföljelser och terror i Afghanistan. Med en dåres envishet fortsätter Migrationsverket att hävda att Afghanistan på det hela taget är ett lugnt och mysigt land, dit man visst kan avvisa unga Afghaner, eller ska vi säga Hazarer, eftersom det mest handlar om dem. Trots alla fakta, trots det egna Utrikesdepartementets varningar, trots FN, EU och Tyskland, trots Amnesty, trots förtvivlade rapporter från de redan utvisade. Om man så skulle släppa ett gäng atombomber över Afghanistan så skulle Migrationsverket förklara att den dödliga strålningen trots allt är mycket lägre i vissa provinser. 
  • Gymnasielagen - som naturligtvis är välkommen, men som är ack så otillräcklig, så godtycklig, så ungefärlig och så krånglig. I stället för att införa någon form av efterlängtad amnesti, villkorad eller inte, så fortsätter traumat och stressen för de unga. År efter år efter år. Det som till sist blev nödvändigt efter inbördeskriget i Jugoslavien är minst lika påkallat idag. Varför skall det vara så omöjligt? 
Det blev fler punkter än jag tänkt mig - och ännu fler har jag på lager!

Om man har målat in sig i ett hörn finns det bara två utvägar. Antingen får man, med risk för att fastna, klibba sig tillbaka till bättre underlag,  eller också får man sparka ett hål i väggen och ta sig ut. Klibbvägen tycks inte längre framkomlig, så sätt igång och sparka! 

18-årsdagen, en helig ko?

 

Många av de problem vi nu diskuterar bottnar i den märkliga gräns som heter 18-årsdagen. Under 18 och de ensamkommande betraktas som barn och får alla tänkbara omsorger, bostad, mat, skolgång, kontaktperson, god man o.s.v. Över 18 anses de vara vuxna och behandlas som något katten släpat in. Parias! Kommunerna kan inte fort nog bli av med dessa ovälkomna gäster, som visserligen bott flera år i kommunen och kanske t.o.m. bidragit med sköna extraslantar till socialnämndens kassa, men som nu enbart ses som en belastning. Och är de inte 18, så trixar man med rättsvidriga åldersuppskrivningar.

Jag tillåter mig att ifrågasätta det heliga talet 18!

Jag är medveten om att internationella konventioner har fixerat inträdet i vuxenåldern vid just denna födelsedag, men är det så rätt och så rimligt? Kan verkligen alla ungdomar som fyller 18 beskrivas som "myndiga" - fullt kapabla att ta hand om sig själva, klara sin försörjning, alla kontakter med hyresvärdar och bostadsrättsförening, myndigheter, skatteverket, banker, tand- och sjukvård och allt det andra som hör vuxenlivet till. Nej, naturligtvis inte! Hur många av alla svensk-svenska 18-åringar kan sägas vara självgående? 1 procent? 1 promille? Nej, de allra flesta förlitar sig ännu i många år på sina föräldrar, på sina lärare och kuratorer, och på sitt nätverk av kontakter, och får den vägen all den uppbackning de behöver. Dessutom behärskar de svenska språket.

Och så har vi de som kommer hårt traumatiserade, föräldralösa kanske med förfärliga händelser i ryggsäcken, både från krig och förföljelser i hemlandet, vådliga upplevelser under flykten och två eller tre av år av psykisk asylprocessterror i Sverige, som saknar föräldrar och nätverk och som bara hjälpligt förstår svenska. Av dem kräver vi från och med 18-årsdagen ögonblicklig autonomi - att de plötsligt skall klara sig helt själva. 

Ordet "ålder" kan beskriva tre olika saker:

  • Folkbokföringsålder - de officiella födelseuppgifterna
  • Den fysiska åldern - kroppens utveckling och mognad
  • Den psykiska åldern - intellekt, kunskaper och själslig balans  
Våra Afghanska ungdomar tillåts bara ha en ålder, den som Migrationsverket bestämmer. Och den handlar bara om ett datum, inte om ungdomarnas möjlighet att klara ett liv på egen hand. Kan det vara så att man räknar med att de inte kommer att vara kvar? Att varje satsning på 18-åringar är bortkastade pengar! Att deras liv inte är lika mycket värda som "svenska" 18-åringars.

Om 18-årsgränsen är en helig ko, kan det kanske vara dags att slakta den nu? 

Kommunen stal 32 miljoner från de ensamkommande

Det är mig en evig skam att behöva erkänna att min egen kommun är en av dem som, i omvänd Robin-Hood-anda, stjäl från de fattigaste och allra mest utsatta, de ensamkommande. Så länge som ungdomarna är under 18 kommer kommunen inte undan, men därefter är det adjöss! Inte ett öre till 18-åringarna trots att kommunen under ett par års tid tjänat grova pengar på dem. Hur så?

Migrationsverket skickade under 2016 hela 1.900 kronor per ensamkommande och dag (!) för att kommunerna skulle ta hand om dem. Under 2017 beräknades bidraget på ett annat sätt men det blev mycket pengar ändå, särskilt om kommunen råkade ha tillgång till lediga lokaler och inte behövde hamna hos glada entreprenörer, typ Bert Karlsson. I min hemkommun, bilden ovan antyder vilken, blev resultatet från 2016-2017 ett överskott på makalösa 31,8 miljoner - allt klart redovisat i socialnämndens bokslut. Vår förening, TILLSAMMANS FÖR ENSAMKOMMANDE, medveten om detta överskott, gick då in till Socialnämnden med en bidragsansökan, där vi erbjöd oss att finna bostäder åt 18-åringar, så att de skulle kunna stanna kvar i kommunen och fortsätta sina studier. Vår beräkning var att vi skulle kunna klara detta dels med insamlingar, men också via ett ringa bidrag från Socialnämnden om 2.000 kronor per 18-åring och månad (inte dag).

Socialnämndens svar kom redan efter fyra månader (!) och var ett brutalt nej! Inte en krona till 18-åringarna. "Vi skulle ha råd att hälpa dem, men det är inte vårt ansvar" sade socialnämndens ordförande. Trots de 32 överskottsmiljoner som afghanpojkarna genererat åt Socialnämnden kunde man inte ens avvara några hundra tusen för att rädda dessa utsatta ungdomar från onödigt lidande  ...

Kära läsare och engagerade vänner av de ensamkommande: När ni har hämtat andan, kanske ni bör fundera på hur det ser ut i er kommun. Det är ganska enkelt. det är bara att studera boksluten 2016 och 2017 för Socialnämnden och läsa siffrorna. Hur mycket fick kommunen av Migrationsverket för de ensamkommande och hur mycket kostade verksamheten. Mellanskillnaden är de miljoner som kommunen har "tjänat" på killarna, pengar som rimligen borde reserverats för deras fortsatta väl och ve. Allt annat är omoral! I alla andra sammanhang än de kommunala skulle kommunernas konfiskation av flyktingbidragen vara en brottslig gärning och kallas för Trolöshet mot huvudman, förskingring eller mannamån. 

Tipsa journalister och media i din kommun om miljonflykten och om utnyttjandet av de ensamkommande för att fylla andra hål i socialnämndens bokslut! Ju fler svarta rubriker vi kan få fram kring kommunernas svek, desto bättre för våra ungdomar.  

Nog är nog!

 

I vår förening ledde vår förtvivlan till en skarp insändare (nedan - lätt avidentifierad) som ni gärna får låna, helt eller delvis, i er lokala kamp. Ohederliga eller i bästa fall ovetande politiker måste provoceras, så att de inser konsekvenserna av sina hjärtlösa beslut.

***

I fredags rapporterade tidningen om att socialnämnden de två senaste åren haft ett sammanlagt överskott på 31,8 miljoner för verksamhetsgrenen ensamkommande asylsökande. Man kan säga att flyktingarna, i stället för att kosta kommunen en massa pengar, har genererat en enorm vinst. Det statliga stödet var helt enkelt för generöst och kompletterades dessutom med ett extra bidrag om 2,5 miljoner, för att uppmuntra kommunen att behålla flyktingarna under hela asylprocessen, alltså även efter 18-årsdagen.

När dessa extraslantar kom, deklarerade socialnämnden att det var alldeles för lite pengar och att de inte skulle räcka till att ta hand om alla 18-åringar. Alltså fick flyktingarna ingenting, inte en endaste krona. Att man samtidigt satt med 31,8 miljoner i överskott från 2016 och 2017 teg man med.

Ertappad med fingrarna i syltburken, försöker socialnämndens ordförande nu blanda bort korten med diverse bokföringstekniska abrovinker. Man har samvetslöst berikat sig på de hårt traumatiserade ungdomar, som i två eller tre år har haft vår kommun som sitt hem, för att sedan, när Migrationsverket inte längre värper guldägg, vända dem ryggen. ”Vi skulle ha råd att hjälpa dem, men det är inte vårt ansvar” säger ordföranden.

Vems ansvar är det då?

Vems ansvar är det att dessa 18-åringar överlever vintern? Att de kan fortsätta sin skolgång? Att de slipper hamna i lägerliknande förläggningar norr om polcirkeln? Att de kan våga hoppas på en framtid? Socialnämnden visar upp en attityd så cynisk och inhuman, att vi som kommuninvånare tappar andan. Är den kommun vi lever och bor i och som vi en gång var så stolta över, i själva verket en främlingsfientlig hycklare, som tar från de allra mest fattiga och utsatta och som dessutom menar sig ha rätt att göra så.

Att Sverigedemokraterna saknar hjärta för ensamkommande flyktingar är inte förvånande, men att alla andra partier i socialnämnden skulle vara lika hjärtlösa kom som en överraskning. Vi tvekar inte att kalla socialnämndens agerande för ohederligt, samvetslöst, svekfullt och orättfärdigt, men vi hoppas och tror att det trots allt finns möjlighet till samverkan med övriga lokala politiker. Tack och lov för alla de engagerade privatpersoner, kyrkor och föreningar som försöker göra situationen dräglig för de oönskade flyktingarna, när nu socialnämnden tycks ha tappat sin moraliska kompass.


Trosbröder

Idag möttes Migrationsminister Heléne Fritzon och Moderaternas talesperson i migrationsfrågor, Johan Forssell, i en interpellationsdebatt i Riksdagen. Debatten handlade om den förväntade nya gymnasielagen, där ministern häcklades svårt för att hon, enligt interpellanten, nu tar avstånd från sina tidigare ställningstaganden. Hela debatten kan du följa här:

https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/interpellation/regeringens-forslag-om-nya-mojligheter-till_H510393?did=H510393

För första gången kom jag på mig med att "heja" på Migrationsministern, som jag annars har många gäss oplockade med. I jämförelse med Forssell framstod hon dock i förklarad dager. Det verkar faktiskt som om hon nu håller med om att den utdragna asylprocessen, ofta över två år, måste ha påverkat ungdomarnas liv och hälsa och att det därför är rimligt med en tillfällig uppmjukning av regelverket. Det tycker inte Johan Forssell, som likt en papegoja trumpetar fram sitt budskap, som går ut på att ett avslag måste vara ett avslag och att alla som inte beviljats asyl omedelbart måste åka HEM.

Det är ett märkvärdigt ord detta - HEM - som betyder så olika saker för olika människor. För Johan Forssell och mig handlar det kanske om Villa, Volvo och Vovve, risgrynsgröt på julafton och blomsterkrans i håret på midsommarafton. Hem för oss är vårt kära Sverige, världens bästa land där vi är födda, där vi vuxit upp och gått i skola, där vi har våra liv och våra familjer. 

NEWSFLASH, Johan Forssell: Många av dessa ca 9000 ungdomar, som du är så ivrig att slänga ut, har inget hem. Om de ens är födda i Afghanistan har de mestadels vuxit upp i Iran, som inte heller vill ha dem. Om de har någon familj kvar i Afghanistan så vet de för det mesta inte var de befinner sig. Dessutom pågår det något som liknar inbördeskrig i landet, med dagliga attacker och terrordåd. De flesta av våra ensamkommande är dessutom Hazarer, som per definition förföljs, fördrivs och dödas av majoritetsbefolkningen. Den senare utgör dessutom basen i Talibanrörelsen, som landets president nu vill skänka legitimitet. De flesta av våra ensamkommande killar har bara ett HEM, Johan Forssell, och det är Sverige, där de nu har vistats i två eller tre år i sin evighetslånga väntan på besked om sin framtid.

Vem är han då, denne moderaternas påläggskvalv och starke man i migrationsfrågor, den vattenkammade och manligt skäggstubbige Johan Forssell`? En riktig hök, skulle man kunna säga. Född 1979, gick han som 13-åring med i Moderata Ungdomsförbundet, där han snabbt gjorde karriär för att sluta som förbundsordförande. Riksdagsledamot sedan 2010 för Stockholms stad har han också suttit i Statsrådsberedningen och är nu vice ordförande i Socialutskottet. Han är också starkt intresserad av försvarsfrågor och har pläderat för mer idrott och hälsa i skolan. Som ett litet kuriosum kan nämnas att han år 2005 av tidningen QX utsågs till "Sveriges sexigaste kille". 

Allt detta (utom sexigheten, kanske) låter väl rimligt för en Moderat, men så är det då hans hårdnackade motstånd mot de ensamkommande. Varifrån kommer detta? Är det hans egen övertygelse, eller han fått ett valstrategiskt uppdrag av sin partiledning? I talarstolen idag medgav han att Sverige behöver öka sin invandring, men minsann inte genom några amnestiliknande eftergifter. Först måste pojkarna åka "hem" och sedan kan de möjligen ansöka om arbetstillstånd i Sverige. Från Kabul då? Grattis! 

Man ska inte använda ordet "rasist" allt för lättvindigt och Johan Forssell aktar sig för att säga saker som kan tolkas åt det hållet. Men hans uttalanden i Riksdagen idag och under tidigare debatter skapar dåliga vibbar. Det han säger är för likt en annan stor tänkares (bilden ovan till höger) budskap. Har de funnit varandra i sitt gemensamma förakt för de svaga och utsatta? Är de TROSBRÖDER

Tonläget är detsamma. Innehållet också! Och oförsonligheten! Men det är väl det som är avsikten? 



Äldre inlägg

Nyare inlägg