Om

Sedan 2014 bloggar jag varje måndag på www.genealogi.se om släktforskning och angränsande ämnen. Däremot kan jag inte där tycka till om annat som ligger mitt hjärta nära, politik t.ex. eller världshändelser. Det som till sist fick mig att ta bladet från munnen och starta en andra blogg - Teds Tankesmedja - är den förfärliga situationen för tusentals ensamkommande flyktingbarn. Särskilt från den dag de fyller 18, då de överges av Gud och människor, inte minst då av landets kommuner och ett Migrationsverk, som allt mer börjar likna ett Deportationsverk. Detta är på alla sätt orättfärdigt och ovärdigt en civiliserad nation som Sverige och jag känner att jag behöver ett expansionskärl för min vrede och frustration. Kanske kan några av tankarna från denna min smedja, inte minst då de historiska perspektiv jag har för avsikt att föra in, få en och annan att tänka till och tänka om ... 

Om mig

Senaste inlägg

Visar inlägg från april 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Migrationsverkets vattenprov

På 1600-talet brände vi häxor i detta land. Kyrkan och prästerna gick i bräschen och hundratals, olyckliga och givetvis helt oskyldiga kvinnor och män tvingades bestiga bålet. Angiveriet hade en glansperiod och för många var det omöjligt att värja sig mot beskyllningarna om trolldom. Häxbränningarna föregicks dock av särskilda "rättegångar", s.k. häxprocesser. Det gällde för domstolarna och prästerna att bevisa att de anklagade kvinnorna var skyldiga och i brist på fakta fick man tillgripa ett experiment, det s.k. vattenprovet.

Man band ihop kvinnans händer och fötter och kastade ut henne i vattnet. Om hon flöt var hon en häxa och skulle brännas - om hon sjönk var hon oskyldig och slapp bålet. Då hade hon emellertid redan drunknat, varför utgången i båda fallen var densamma: Döden! En sorts tidigt Moment 22.

Är det inte just detta vi nu upplever i Migrationsverkets hantering av våra ensamkommande asylsökande? Ett sorts avancerat trixande med syfte att kunna avvisa så många som möjligt. Här ett exempel:

En av "mina" killar, vi kan kalla honom Reza, kom till Sverige hösten 2015 som de flesta andra afghaner och i god tid före det heligförklarade 24 NOVEMBER. Migrationsverket hade dock ett problem, Reza var för ung. Han fyller inte 18 förrän nu i maj (2018).  Han var alltså inte avvisningsbar. Raskt inkallades han till knäröntgen, som gav vid handen att han kanske kunde vara över 18. Denna vaga indikation upphöjde Migrationsverket omedelbart till lag och  "fastställde" hans födelsedag så att han skulle vara över 18. Snabbt som ögat kom sedan avslaget på hans asylansökan. 

Reza, som visste exakt när han var född protesterade mot åldersuppskrivningen och blev då anmodad att skaffa fram någon form av bevis från Afghanistan (jättekul), något som till sist och mirakulöst lyckades honom. Äsch då, sade Migrationsverket, och skrev motvilligt ned hans ålder igen.

Detta innebar att han INTE var 18 när han fick sitt första avslag - och därmed platsar han inte in i  den nya gymnasielagen. Enligt den måste man ha fått sitt första avslag EFTER 18-årsdagen, en egendomlighet bland många i den nya lagen. Varför är det plötsligt OK att avvisa 17-åringar medan 18-åringar får möjlighet att stanna?

Det hade alltså varit bättre för Reza om han INTE hade fått fram de dokument som bevisade att han hade talat sanning om sin ålder. Men hur skulle han kunna veta det? Ena stunden är det en fördel at vara ung, den andra är det bättre att vara gammal ... 

Detta är bara ett exempel på Migrationsverkets schackrande, fixande och manipulerande med våra ungdomar. Och om inte ens vi svenskar, vana vid extrem byråkrati, hänger med i svängarna, hur skall då våra flyktingar, som knappt behärskar språket och som i det läge då de verkligen skulle behöva lite hjälp, berövas sin Gode man, sitt boende, sin försörjning och sin framtid.

Migrationsverkets vattenprov tar, i likhet med häxprocesserna på 1600-talet, också livet av folk, unga pojkar, som efter två eller tre år inte längre orkar kämpa, som ger upp, som blir apatiska eller väljer att avsluta sina liv. 

... de goda människornas tystnad

 

Den här insändaren har jag skickat till min lokaltidning:

I måndags fylldes kommunfullmäktigesalens åskådarläktare till sista plats - mer än hälften var ensamkommande ungdomar, mestadels från Afghanistan, som nu i 2 eller 3 år bott i Falköping. Varför? Jo, för att en interpellation, om vad kommunen kan göra för de flyktingar som under asylprocessen hunnit fylla 18, skulle besvaras. Kommunen har ju under tre år berikat sig med sagolika 44 miljoner, ett överskott på de pengar Migrationsverket skickat för att kommunen ska ta hand om ensamkommande barn och ungdomar. Pengar som man sedan helt skamlöst har använt till helt andra ändamål.

Dagens ROS till Anna-Britta Fransson (Liberalerna) som vågade utmana de hårdnackade politikerna i majoriteten och som fick socialnämndens ordförande, Susanne Larsson (S), att framstå som en kallhamrad politiker, utan förmåga eller ens vilja att sätta sig in i de ensamkommandes tröstlösa situation. En ROS får också Erik Kyrkander (V), som hade lagt Interpellation och därmed skapat utrymme för diskussion.

Dagens RIS till alla de andra partierna i fullmäktige (SD räknas inte), som teg som muren och förläget tittade ned i sina papper. Nog hade vi väl förväntat oss att åtminstone någon rättfärdig person från varje parti skulle säga något. Var fanns Dan Hovskär och Allan Bjärkhed (Kd) - ledare för ett parti som kallar sig Kristet? Var fanns Lena Sjödahl och Ed Kahrs (M), den senare t.o.m. själv invandrare? Och var fanns Carola Svensson från Centern - det tidigare tongivande partiet i Falköpingspolitiken. Fanns det inte en endaste representant för detta parti i salen som, i likhet med sin ledare Annie Lööf, kunde uttrycka åtminstone en smula sympati för de olyckliga och hårt traumatiserade pojkarna och försöka hjälpa dem ur deras predikament? Och Miljöpartiet sen, det parti som jag själv, Gud hjälpe, en gång tillhörde. Ett parti som på riksnivå kämpar för de ensamkommande, men som i Falköping inte ens kunde gå upp i talarstolen och stötta dem.

För att inte tala om socialdemokraterna! Jag vet att det finns många godhjärtade och empatiska människor i detta parti - men var fanns ni denna kväll? Hur kunde ni låta Susannes ord stå oemotsagda. Varför försökte ni inte ens mildra hennes iskalla hållning? Eller fick ni inte?

"Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, 
utan de goda människornas tystnad"

Falköpingspolitiker – varför teg ni i måndags?

Vi är djupt besvikna på er!

Ted Rosvall

************************
När jag tidigare har skrivit om det svinaktiga sätt på vilket min hemkommun berikat sig på de ensamkommande, har jag i någon sorts känslomässig solidaritet undvikit att nämna kommunens namn. Det gör jag inte längre, inte efter måndagens chockerande möte med 49 ryggradslösa politiker. Låt oss kalla allt vid dess rätta namn:

KULTURPROFILEN heter Jean-Claude Arnault

VÄRSTINGKOMMUNEN heter inte längre Sjöbo 
eller Vellinge, utan Falköping

Inget är hugget i sten ...

Så har då den nya gymnasielagen avverkat ytterligare ett litet steg på sin snåriga väg mot förverkligande. Det är med blandade känslor man tar emot denna nyhet, å ena sidan en stor lättnad, naturligtvis, å andra sidan en nästan lika stor besvikelse över att propositionen inte blev bättre än så. Lagrådets kritik var som bekant massiv och på vissa punkter högst berättigad. Det är  förvånande att socialdemokraterna så istadigt vägrar att gå med på minsta lilla justering i texten, särskilt när det gäller det mycket godtyckliga datum - den 24 november 2015 - som för sosseledarna tycks ha blivit heligare än 1 maj ...

Vad är då detta för ett olycksaligt datum som man så envist håller fast vid? 

Den stora kovändningsdagen

Vi har väl alla för oss att det var denna dag vi tvingades stänga våra gränser för ytterligare asylsökande. "Regeringspartierna och Alliansen träffade 23 oktober 2015 en ny överenskommelse om flyktingpolitiken, migrationsöverenskommelsen. 24 november samma år gick regeringen ut med ännu en rad åtgärder med mål att antalet personer som söker asyl och beviljas uppehållstillstånd i Sverige skulle minskas kraftigt. Åtgärderna innebar bland annat: Sverige ska tillfälligt anpassa asylreglerna till miniminivån i EU. Tidsbegränsade uppehållstillstånd för alla skyddsbehövande utom kvotflyktingar. Begränsad rätt till anhöriginvandring. Medicinsk åldersbestämning av asylsökande ska tillämpas. Sverige ska införa ID-kontroller på samtliga kollektiva transportsätt till Sverige."

24 november är naturligtvis en högtidsdag för politiker som Jimmie Åkesson, Paula Bieler, Johan Forssell, Ebba Busch Thor och Fredrik Malm, men vad har den för relevans idag? Varför väljer socialdemokraterna just denna dag, när man nu skriver en ny lag. Jag tror, att man inte törs annat. Om man släpper in minsta antydan av medmänsklighet eller logisk flexibilitet, vips tappar man ytterligare tusentals röst till SD. Tror man! Att man samtidigt med all sannolikhet skulle få tillbaka mångdubbelt fler röster från de väljare, som flytt partiet därför att de förfasar sig över utvecklingen och ser behandlingen av våra flyktingar inte som en systemkollaps, men som en moralisk dito. 

Trodde man verkligen att man med hedern i behåll skulle kunna klippa till med ett datum som 24 november 2015 och lita på att alla flyktingar, som då var på väg till Sverige, skulle hinna vända på en femöring och åka någon annanstans. De hade ju kommit i god tro, kanske efter svåra umbäranden och livsfarliga strapatser, och använt varenda fattig slant till denna resa. Hus skulle de ha kunnat veta, när de nattetid klättrade över berg, färdades i gummibåtar över Egeiska havet, eller gömde sig på tåg och bussar, att Sverige plötsligt hade kovänt. 

Sverige håller på att bli ökänt för sina retroaktivt verkande lagar (vad säger lagrådet om dessa?). Överenskommelsen från 24/11 2015 blev inte aktiv lag förrän 20/7 2016 - efter det att alla kvarnar malt färdigt. Det är egentligen inte förrän efter detta datum man kan påstå att kovändningen blev riktigt legal. Detta datum hade man kanske kunnat acceptera i den nya gymnasielagen. Men socialdemokraterna bryr sig helt uppenbart inte om futtiga legaliteter - inte under ett valår.

Om man nu inte kan sträcka sig så långt som till den 20/7 2016 som stoppdatum för den nya lagen - nog borde man väl ändå kunna hitta en vettig kompromiss, som räddar ytterligare några hundra olyckliga, och som gör att vi som svenskar inte behöver känna oss som trixande och samvetslösa fifflare. Det finns ett sådant datum som, i brist på allmän amnesti, nog skulle kunna accepteras som rimligt och ärbart:

31/12 2015

Då skulle alla som kom under 2015 omfattas av lagen. 31 december är drygt fem veckor efter kovändningen - en rimlig tid för nyheten att nå alla de flyktingar som då funderade på att välja SVERIGE som destination och som nu under snart tre år bittert fått ångra detta val.  

Snälla Annie Lööf & Co: Om ni bestämmer er för att stödja den nya gymnasielagen - jag utgår från att allt annat är otänkbart - försök då få till denna lilla, lilla justering på fem veckor. Det borde väl ändå vara möjligt!

     

En ljudande MALM

Såg ni debatten mellan den gamle ministern för asyl och migration, Pierre Schori (s), och liberalernas talesperson i migrationsfrågor, Fredrik Malm? Om inte, kolla in: 

https://www.aftonbladet.se/tv/a/250208

Det var en märklig debatt, på så vis att den gamle statsmannen utstrålade klokhet, medmänsklighet och storsinthet, medan liberalernas påläggskalv hade fastnat i ett politikerspråk fritt från känslor och med papegojliknande upprepningar om ordning och reda. Dock undvek han den numera utslitna och förkättrade floskeln VÄRNA ASYLRÄTTEN. I stället var det följande mening som blivit hans mantra:

Det är endast de som har SKYDDSBEHOV som ska få stanna!

Intressant infallsvinkel. Då gäller det alltså att avgöra vilka som verkligen har skyddsbehov. Kan det t.ex. vara de som

  • kommer från världens farligaste land?
  • sett sina föräldrar och syskon mördas av Talibanerna och nu står näst på listan?
  • tvingats vara "danspojkar" åt perversa ledare?
  • flytt för sina liv redan för 10-15 år sedan och hamnat i ett grannland, som nu tröttnat på dem?
  • tillhör en förföljd folkgrupp, som t.ex. Hazarer?
  • flytt undan bomber och beskjutningar?
  • riskerar att bli tvångsrekryterade till den syriska armén?
  • inte längre har några släktingar kvar i det land dit Migrationsverket vill avvisa dem?
  • efter upp till tre års traumatisk väntan i den svenska migrationsterrorn nu har tappat livsviljan?
Hittade en bild på nätet, som visar vilken omöjlig situation dessa unga pojkar befinner sig i. Bilden är tagen på offentlig plats någonstans i Iran och föreställer ett stort antal pojkar, nästan alla från Afghanistan. De har likt boskap samlats upp och stängslats in och har nu att i avvaktan på avvisning förnedras, hånas och bespottas av pöbeln. 

"Gripna främlingar (Afghaner och Balucher)" som skall utvisas till Afghanistan.  

Pierre Schori menar att, förutom de vansinneslånga handläggningstiderna, det stora misstaget i Sveriges hantering av situationen är att vi, mot all erfarenhet och allt förnuft, låter Migrationsverket avgöra hur farligt det är i Afghanistan. Denna uppgift är verket inte vuxet! Alla andra instanser, FN, EU, Röda Korset, Militären och t.o.m. Svenska Utrikesdepartmentet varnar för att skicka någon enda människa till detta livsfarliga land, men Migrationsverket framhärdar - säger sig veta bättre, och fortsätter med avvisningarna. Slutsatsen kan bara bli en:

Migrationsverket har fått fnatt!

Så, vem är han då denne liberala talesperson för ett parti, som man i det längsta trodde stod för humanistiska värderingar? Låt oss googla:

Utrikespolitiskt engagemang. Fredrik Malm tog initiativ till bokinsamlingen Kubas fria bibliotek för att främja yttrandefriheten på Kuba och han sitter i styrelsen för Samfundet Sverige-Israel. Han är även engagerad i Svenska kommittén mot antisemitism och i bland annat kurdernas, armeniernas, assyriernas och andra minoriteters situation i Turkiet. År 2005 reste han i det kurdiska området i Irak och skrev en artikelserie i Expressen om resan. I januari 2006 utsågs han till Årets kurdvän på den av Kurdistans regionala regering arrangerade Kurdgalan i Stockholm.

Fredrik Malm har deltagit i olika evenemang kring det armeniska folkmordet. Han har kritiserat den svenske utrikesministern Carl Bildt för att undvika ett ställningstagande till folkmordsbegreppet i detta sammanhang, med argumentet att de europeiska länderna på så sätt bidrar till att ett turkiskt erkännande förskjuts. 

Så pass ... Detta är tydligen en gosse med engagemang och empati. Särskilt intressant är det med hans intresse för det Armeniska folkmordet för hundra år sedan, då flera miljoner armenier, män, kvinnor och barn, slaktades. [Här tänkte jag ha en bild på hur det gick till då - men alla fotografier jag hittar på nätet är så omänskligt vidriga att jag måste avstå].

Är det inte märkligt att en person med sådana kunskaper kring ett folkmord - Armenien 1915-1917 - inte ser likheterna med ett annat folkmord - Afghanistan 1880-talet och ännu den dag som idag är.  Under "järnemiren" Abdur Rahman Khan i slutet av 1800-talet mördades och fördrevs 60% av Hazarerna, en etnisk rensning som fortfarande pågår.

Så här skriver Liberalerna i sitt partiprogram Frihet i globaliseringens tid, som antogs vid landsmötet den 22 november 2015:

För att friheten inte ska bli ett privilegium för vissa behövs internationell solidaritet och stöd till demokratiska krafter i ofria länder. De demokratiska värdena måste försvaras också på hemmaplan, och varje tendens till rasism, ojämställdhet, inskränkthet och intolerans bekämpas.

Hur kan ett parti som bekänner sig till dessa ideal bete sig så avskyvärt som Liberalerna i Sverige idag gör i frågan om de ensamkommande flyktingarna? I höst är det val! Lova mig att vi röstar bort dessa hjärtlösa hycklare ur parlamentet! 


    

Om hundar och afghaner

Låt oss börja med en vacker bild att vila ögonen på. Det här är en s.k. Afghanhund, en ras framavlad i Storbritannien och namngiven efter Afghanistan, där de första avelshundarna hämtades. Den är en långhårig vinthund av en typ som funnits spridd i Afghanistan, Pakistan, Iran, Irak och Kurdistan. Titta en stund till på det nobla djuret, för resten av denna blogg blir allt annat än njutbar ...

Den här bilden är tagen i Iran, vi anar en och annan Ayatollah i bakgrunden. Men vad står det egentligen på skylten, som hänger vid ingången till en offentlig park i Teheran?

Tillträde till parken förbjudet för odjur

(Afghaner och hundar)

Nej, så kan det väl inte stå! Inte i nådens år 2018? Väl? Jag tillkallar vår inneboende afghankille, som växte upp just i Iran, och som tyvärr bekräftar att det är just så det står. Till yttermera visso berättar han att denna typ av skyltar är mycket vanliga i Iran och återfinns, förutom kring parker, också vid badhus, skolor, samlingslokaler och till och med butiker. Var har vi sett denna typ av skyltar förut? En enkel Google-sökning ger oss hundratals träffar, varav denna får sägas vara den "bästa":

Känner ni igen språket? Denna fint emaljerade skylt användes således på 1930-talet och framöver i Nazisternas Tyskland. För att få bort den oönskade folkgruppen och så småningom förinta dem, gällde det att lära tyska folket att judarna inte var människor, de var ohyra, djur, hundar - och sådana kan man behandla hur illa som helst, till och med döda. Här är några skyltar till från denna förfärliga period i mänsklighetens historia:  

När jag tidigare i denna blogg dristat mig att jämföra Sveriges hantering av de ensamkommande flyktingarna idag med hur tyskarna behandlade judarna under 1930-talet - d.v.s. innan "den slutgiltiga lösningen" - har jag fått en rad socialdemokrater på mig. De känner sig djupt kränkta över att jag jämför Anne Francks situation, gömd och jagad av Gestapo, med hur avvisningshotade svenska flyktingar har det, gömda och jagade av Migrationsverk och Gränspolis, det senare på order av en socialdemokratiskt ledd regering.  

Nu är det ju inte till Iran, där afghaner jämställs med hundar, som Migrationsverket vill avvisa de flyktingar de vill bli av med, utan till Afghanistan, och där finns det väl inga sådana här stygga skyltar? Kanske inte, förhoppningsvis inte! Men det är ingen principiell skillnad på förföljelserna mot oönskade etniska grupper i dessa två länder, ej heller i Pakistan. Apartheid är alltid Apartheid, vare sig den utövas i Afghanistan, Sydafrika, Tyskland, USA, Burma, Iran eller Pakistan. I Afghanistan förföljer man ständigt minoritetsgrupper, framför allt Hazarer, och gör livet till ett sådant helvete, att flera miljoner av dem redan för 15 år sedan såg sig tvungna att fly för sina liv.  

Få se nu ... Hazarerna och en del andra etniska grupper flydde alltså TILL Iran och Pakistan - vilket ger vid handen att situationen i hemlandet måste ha varit och är ÄNNU VÄRRE än i de två länder där de, precis som judarna i Nazi-Tyskland på 30-talet, jämställs med hundar. 

Förutom geografin - för vart ska man ta vägen om man brådstörtat måste lämna sitt land - kan det bara finnas en förklaring till att man flyr TILL två så förfärliga länder, och att man sedan flyr vidare när situationen blir lika svår där som i ursprungslandet:  

En djupt mänsklig önskan om att få fortsätta leva!

Kan någon vara vänlig att förklara detta för Migrationsverket och för alla ignoranta politiker!

 




  

Äldre inlägg