Om

Sedan 2014 bloggar jag varje måndag på www.genealogi.se om släktforskning och angränsande ämnen. Däremot kan jag inte där tycka till om annat som ligger mitt hjärta nära, politik t.ex. eller världshändelser. Det som till sist fick mig att ta bladet från munnen och starta en andra blogg - Teds Tankesmedja - är den förfärliga situationen för tusentals ensamkommande flyktingbarn. Särskilt från den dag de fyller 18, då de överges av Gud och människor, inte minst då av landets kommuner och ett Migrationsverk, som allt mer börjar likna ett Deportationsverk. Detta är på alla sätt orättfärdigt och ovärdigt en civiliserad nation som Sverige och jag känner att jag behöver ett expansionskärl för min vrede och frustration. Kanske kan några av tankarna från denna min smedja, inte minst då de historiska perspektiv jag har för avsikt att föra in, få en och annan att tänka till och tänka om ... 

Om mig

Senaste inlägg

Visar inlägg från juni 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Marjasin i Migrationsdomstolen

I måndags fick en av "våra" killar sitt andra avslag - denna gång från Migrationsdomstolen, som är den instans man överklagar till när Migrationsverket sagt sitt. Det här är en föräldralös kille som redan efter ett och ett halvt år i Sverige lyckades samla ihop alla de betyg han behövde för att komma in på ett Nationellt program på gymnasiet. Detta framgick också i överklagandet, som alltså skickades in för 13 månader sedan, ett överklagande som var fyllt av bilagor, redogörelser för hotbilden i Afghanistan baserade på berättelser från överlevande familjemedlemmar, samtliga sedan 15 år bosatta i Iran. Dessutom mångfaldiga skrivelser från lärare och rektorer, personal, kontaktpersoner, god man och nuvarande värdfamilj - alltsammans skickligt sammanfattat av en duktig advokat.

Men det hjälpte alltså inte. Migrationsdomstolen instämmer helt enkelt i Migrationsverkets bedömning att den här grabben kan skickas "hem" till ett Afghanistan som han lämnade när han var tre - efter det att talibanerna mördat hans far - och där han inte längre har en enda släkting boende. Ett Afghanistan som dessutom blivit ännu hårdare, ännu farligare, ännu mer livshotande för alla minoritetsgrupper och i synnerhet för återvändande flyktingar. 

Så letar man då efter Migrationsdomstolens avvägningar och bedömningar. Varför har man kommit fram till denna märkliga slutsats. Tror man inte alls på de bilagda dokumenten? Menar man att hela historien är båg? Att alla ljuger? Man letar förgäves! Det enda man hittar är precis samma ord och floskler som fanns med redan i Migrationsverkets beslut. ORD FÖR ORD! Domstolen har helt enkelt gjort som en gång den gamle landshövdingen, Sigvard Marjasin:

KLIPPT OCH KLISTRAT!

Man tar sig för pannan! Här har killen väntat i 13 månader på besked - och så kommer det i form av ett schablonmässigt formulerat avslag utan varje förklaring eller motivering, endast ett upprepande av vad klantpellarna på Migrationsverket kommit fram till. Klippt och klistrat! 

Att Migrationsverket är en myndighet som gör som husse säger, det har vi fått lära oss. Men någonstans trodde vi väl ändå att en DOMSTOL skulle besitta en viss heder och integritet och vägra låta sig styras av enfaldiga politikers hugskott. Att varje medmänniska, även en oönskad flykting, skulle kunna räkna med en schyst juridisk process. Att Fru Justitia var sträng men rättvis. Omutbar!

Vi hade fel!   

****

Ps: Sigvard Marjasin friades helt av rätten, där domen klargjorde att han överhuvud taget inte hade någon redovisningsskyldighet. Ändå är det de tillklippta representationskvittona vi minns. Förlåt, Sigvard!

Släpp nu lite solsken in ...

Efter 83 arga, sorgsna, sarkastiska och ibland svavelosande bloggar på temat "flyktingpolitik" unnar jag mig idag lite mer lättsamma tongångar och en smula solsken.

Sommarlovet hägrar inte för alla. För många av våra ensamkommande är det i stället en plågsam period av nästan total sysslolöshet då man gör dagen till natt och natten till dag. Många nedsjunker i något som liknar apati och syns över huvud taget inte till på åtta veckor. För att häva dessa dåliga tendenser beslöt vi oss i vår förening för att hitta på en rad aktiviteter av olika slag, små utfärder, skogsvandringar, frisbeegolf och biokvällar (om det regnar). Vid ett medlemsmöte, där ett 20-tal ungdomar var närvarande, presenterades alla dessa aktiviteter och det gavs tillfälle för den som ville att anmäla sig. 

Först fulltecknad blev Stockholmsresan

Dagbok

I arla morgonstund den 15 juni reste Ted iväg med åtta ensamkommande killar från Falköping mot Kungliga Huvudstaden. Det var tack vare ett generöst bidrag från "KULTURIDÉ" - ett inkluderingsprojekt i vår hemkommun - som denna vilda tanke kunde bli verklighet.  Vi hyrde en minibuss över helgen och som hotell använde vi Teds sommarstuga i skärgården.  

FREDAG: Tidig start. Vid Brahehus stannade vi för medhavd fika och kl 12.00 rullade vi in på Riddarholmskajen. Så blev det rundvandring i Gamla Stan och kring Riksdagshus, Rosenbad, Operan o.s.v. samt ett besök på Kungliga Slottet, där en av deltagarna (inte Ted) överraskade med enastående kunskaper om de gamla kungarna och drottningarna. Framåt kvällen kom vi fram till stugan i skärgården, där vi hjälptes åt att frambringa alla afghaners livrätt, Kycklinggryta med ris ... och så TV-fotboll förstås. 

LÖRDAG: Efter gemensam frukost bar det iväg med skärgårdsbåt till Sandhamn, ett litet osannolikt ö-paradis med en alldeles egen atmosfär. Picknick-lunch på högt belägen bergknalle och sedan promenad till badplatsen Troville, där de flesta av killarna (dock icke färdledaren) vågade sig ut i det iskalla vattnet. Den största upplevelsen var förmodligen själva båtresan bland tusentals öar, kobbar och skär. 

SÖNDAG: Egentligen skulle vi denna tag ha åkt till Skansen, men p.g.a. de skyhöga inträdespriserna utan varje form för grupprabatt, fick vi tänka om. Pojkarna hade önskat att få upptäcka Stockholm på egen hand, varför minibussen denna dag körde in till söders höjder för "lösdrift" i fyra timmar. Det mulnade på och därför ändrades programmet på eftermiddagen till att handla om Naturhistoriska Museet och en föreställning, DREAM BIG på Imax-biografen Cosmonova. Mycket uppskattat. Hemfärden via Västerås och Örebro blev lång men trivsam, efter det att solosång, duettsång och allsång utbrutit i bussen, där åtminstone två storsångare utmärkte sig. Samtliga killar fick sedan skjuts hem till sina respektive boenden. 

DREAM BIG hette filmen - TÄNK STORT - och det behöver de ensamkommande och alla vi andra verkligen göra i dessa tider. Över småttiga politiker och deras ännu mindre partistrateger, förbi samvetslösa chefer på Migrationsverket och bortom grymma gränspolisers vidriga människojakt. Senare i veckan kommer vi förmodligen att få hantera ytterligare en sanslös avvisning till dödens Afghanistan - även av ungdomar, som fyra dagar senare skulle ha platsat in i den nya gymnasielagen. 

Men det tar vi sen ... För dagen låter vi solen lysa över ett gäng glada stockholmsfarare och deras utschasade men mycket nöjda chaufför och reseledare. 

Med facit i hand ...

Minns ni den gamla fredssången "Where have all the flowers gone?" och dess återkommande refräng: "When will they ever learn?" eller "Lär dom sig aldrig nå't?" När man betraktar allt det som hänt sedan hösten 2015 får denna suck en ny mening. Man kan tycka att Sverige och svenska politiker borde ha kunnat lära sig av historien, av tidigare flyktingkriser och av hur dessa hanterades: 1945, 1956, 1968, 1973, 1992 - känner ni igen årtalen? Vi talar om andra världskriget, Ungern, Tjeckoslovakien, Chile och Balkan. Flera av dessa utmynnade f.ö. i amnestier av olika slag.

Men politiker lär sig aldrig! De blir ständigt lika överraskade: Hoppsan! säger de, och så kommer de: Panikåtgärderna, de tillfälliga lagarna, de retroaktivt verkande besluten, de illa genomtänkta undantagen, lapptäckena, Moment 22-byråkratin o.s.v.

Den allt för generösa anhöriginvandring, som Miljöpartiet drev igenom, gav upphov till den snöbollseffekt som vi hösten 2015 fick uppleva konsekvenserna av. I november tvingades man dra i nödbromsen och stänga gränserna. Detta var förståeligt och förmodligen nödvändigt. Det är det som hänt sedan dess som är så obegripligt, så desperat, så klantigt och så på alla sätt inhumant att man tar sig för pannan. Man satt ju med FACIT i hand och hade lätt kunnat snegla på tidigare flyktingkriser och lära sig av dem. Men se, det gjorde man inte. I stället fick man panik och började improvisera hej vilt. Försökte dumpa hela problemet i knät på en redan nedsolkad myndighet - Migrationsverket - som verkligen inte var uppgiften vuxen och som varje dag slog nya rekord i cynism, petimäter-mentalitet och ondskefull kreativitet.   

Tänk om man i stället hade vänt sig till personer med historiska kunskaper och en humanitär grundsyn, en Tankesmedja kanske, hur annorlunda hade då icke hanteringen blivit? Nu i juni 2018 sitter vi ju faktiskt med en sorts FACIT i hand och vet i alla fall hur vi INTE borde ha gjort, nämligen så som vi faktiskt gjorde: Fel, alldeles fel, sorgesamt fel - och det på nästan alla plan och i alla sammanhang. Hur borde vi då i stället ha agerat efter november 2015?

  1. Inga stora förläggningar och boenden! Dels kostar de skjortan, närmare 2000 kronor per flykting och dag, dels är de ingen bra plats för unga människor att i längden vistas på och bidrar inte till den oerhört viktiga språkinlärningen. I stället satsar vi på gammaldags inackordering i privatfamiljer. Om vi lockar med en inackorderingspeng på 5000 kronor per flykting och månad kan sannolikt majoriteten av de ensamkommande härbärgeras och det till en bråkdel av de summor vi i stället vräker över kommunerna för anordnande av kasernboenden, i värsta fall tillsammans med Bert Karlsson och andra glada entreprenörer. Dessutom kommer integrationen då - från båda håll - med automatik.
  2. Morot och piska! Om man ska lära sig något nytt, inte minst om det gäller ett helt nytt språk och en ny kultur, måste man ha motivation. Den får man först när man vet att ansträngningarna leder till något, i det här fallet till uppehållstillstånd. Varför ska man gå till skolan och jobba och slita med ett nytt språk om man sedan inte får användning för det, eftersom man efter tre år ändå blir brutalt utvisad? Nej, nu sätter vi upp mål och delmål och hanterar detta som handlade det om ett körkort. Teori och praktik, och när man kan köra hjälpligt, har 70% rätt på teorin och i övrigt har skött sig, ja då får man tillfälligt uppehållstillstånd, som på vissa villkor kan omvandlas till permanent. 
  3. Arbete och samhällstjänst! Ingenting bryter ned så fort och så effektivt som sysslolöshet. Parallellt med språkinlärning och skolgång inför vi därför en särskild sorts generellt arbetstillstånd för flyktingar, som ger dem rätt att så långe de sköter sin skolgång också mot viss ersättning kan arbeta 10 timmar per vecka, mer under sommaren och storhelgerna. Detta skall i första hand ses som ett integrationsprojekt som inte påverkar arbetsmarknaden i övrigt, förutom den goda sidoeffekten att arbetsgivarna snabbt ser vilka som är duktig och pålitliga och som man därför gärna anställer på riktigt när den dagen kommer. LO och Socialdemokraterna kommer naturligtvis att skrika som om de satt fast - dem ger vi halstabletter och terapi.
  4. Inga idiotavtal med Afghanistan! Kommentarer överflödiga.
  5. Experter - inte klåpare! Som det nu är har Migrationsverket ansvar för bedömningen av säkerhetsläget i världen. Detta är en katastrof! Varje tänkande person förstår att situationen i Afghanistan är fullkomligt livsfarlig, på många sätt värre än den i Syrien. Ändå envisas Migrationsverket med att hävda att det går att avvisa ensamkommande ungdomar till detta land av blod och död, ett land som många av dem inte ens är födda i eller lämnade som små. Som säkerhetsobservatörer och därmed bedömare av skyddsskäl är Migrationsverket antingen enastående inkompetent eller också styrs det av en agenda som bortser från allt. Vi återför genast ansvaret för bedömningen av säkerhetsläget till den institution där det hör hemma; Utrikesdepartementet - i nära samarbete med UNHCR, Amnesty, Human Rights Watch och andra organ, som vet vad de talar om.
Så hade det blivit om Teds Tankesmedja hade fått vara med och bestämma. I stället blev det Morgan Johansson, Stefan Löfven, Heléne Fritzon, Fredrik Beijer, Mikael Ribbenvik och, ja tyvärr, Jimmie Åkesson och Paula Bieler. Ingen av dem har någonson brytt sig om att titta i FACIT.

Resultatet ser vi framför oss ....

Ännu enklare matematik ...

"Personalbristen blir alltmer akut och rapporterna inför sommaren är inte bättre. Enligt Kommunals beräkningar behöver det rekryteras drygt 50 000 undersköterskor och vårdbiträden till kommunerna under kommande mandatperiod. Därtill behövs 24 000 nyrekryteringar på grund av alla pensionsavgångar mellan år 2018-2022. Attraktionskraften för att jobba i välfärden måste öka och många fler behöver välja att utbilda sig inom vård och omsorg. Därför bör kommuner erbjuda elever en garanterad tillsvidareanställning efter genomgången gymnasieutbildning inom vård och omsorg." 

Så skriver Tobias Baudin, förbundsordförande i Kommunal  och Barbro Andersson, avdelningsordförande i Kommunal Mitt, i en debattartikel i Uppsala Nya Tidning 20180528. De är inte ensamma. Förutom dessa 135.000 platser inom vården och omsorgen ropar bransch efter bransch efter nya medarbetare. Häromdagen talade socialdemokraterna själva om att det behövs 215.000 nya arbetstagare om Sverige skall fortsätta fungera.

215.000

Detta samtidigt som man sätter till alla klutar för att tvinga ut unga människor, just den ålderskategori som behövs allra mest, ur riket. Av de knappt 9.000 ensamkommande som tack vare den nya gymnasielagen får en ny chans till utbildning, arbete och en framtid, är jag övertygad om att de allra flesta kan bidra till att minska bristen på medarbetare både inom välfärden och inom industri och hantverk. Gott och väl, men varför då tvinga bort deras 4000 - 5000 kamrater, som hade oturen att komma några dagar för sent till Sverige, eller som fick sitt beslut lite för tidigt, eller blivit uppskrivna (eller nedskrivna) i ålder? Varför lägga så mycket krut på att bli av med dessa unga människor, vars enda brott tycks vara att de hamnat snett i den svenska millimeterbyråkratin?

Vad är det Stefan Löfven & hans kumpaner är rädda för? En ny flyktingvåg? Dumpade löner? Väljarflykt? Hur som helst, jag förstår inte ekvationen! Om man själv säger att man behöver 215.000 medarbetare och inom rimlig tid har tillgång till kanske 10.000 unga, raska och villiga sådana, är inte det en bra sak?  

Cruella Bieler

Det var torsdag och klockan var 16:14. Den nya gymnasielagen hade just gått igenom i Riksdagen med 166 röster mot 134 och Sverigedemokraternas talesperson i migrationsfrågor, Paula Bieler, var arg, bitter och besviken. Det värsta som kunde hända hade just hänt - ytterligare 9.000 svartskallar skulle nu få en möjlighet att tvinga sig kvar i vårt vackra, vita land. Precis som hennes höga föredöme och åsiktsfrände i Vita Huset skulle ha gjort, tillgrep hon nu raskt sin mobiltelefon och twittrade ihop följande epistel:

Grattis asylmissbrukare, Nu har ni några månader då ni får vara här lagligt.
Men den 9 september är det val.

Låt oss för ett ögonblick analysera detta korta meddelande. Vem riktar det sig till och vilket är syftet med de 108 sarkastiska tecknen?

ASYLMISSBRUKARE

Detta var ett nytt och spännande begrepp. Ordet "missbruk" handlar för det mesta om droger av olika slag, heroin, kokain, piller o.s.v. - men kan också ses ihop med andra beroendeframkallande företeelser som "sex", "spel" och "makt". Gemensamt för alla dessa varianter är det faktum att personerna det handlar om har tillgång till och kan hänge sig åt dem, ofta i övermått. Hur stämmer detta med våra ensamkommande flyktingars situation? Inte alls! De har ju absolut inte haft tillgång till asyl, det är ju det som är själva problemet och utgångspunkten för den nya lagen, och har därmed inte haft någon möjlighet att missbruka den. Snarare stämmer det väl in på Migrationsverket, som sannerligen missbrukat alla tänkbara lagar och förordningar och dessutom själva skapat nya fiffiga rutiner, åldersuppskrivningar och annat trixande, för att få anledning att avvisa långt fler än som annars hade varit möjligt. 

Men tweeten riktar sig inte till Migrationsverk, regering eller otrogna politiker, utan direkt till de ensamkommande, och utmynnar i ett förtäckt hot: 

Vänta bara, snart är det val och då kommer vi att riva upp beslutet, så att ni i alla fall får pysa iväg! Ha, ha, ha!

Jag förstår att Paula Bieler var ledsen och frustrerad och hade behov av att få klösa till, men vad vinner hon med att ta ut sin ilska på de ensamkommande, som efter 2 1/2 års förtvivlad väntan nu äntligen kan börja hoppas på en framtid? Platt intet! Snarare motverkar tweeten sina syften - sympatierna hamnar på de utsattas och förföljdas sida.

Slutsatsen måste vara att Paula Bieler är en riktigt dålig förlorare och en gement elak människa, som likt en berusad cowboy skjuter skarpt åt alla håll och i synnerhet mot dem som inte kan försvara sig. På ett närmast pennalistiskt sätt finner hon tröst i att plåga andra - unnar dem inte ens några minuter av lättnad och lycka. 

Med tanke på att Paula Bielers båda föräldrar invandrade ifrån Polen 1970, känns hennes hatfulla inställning till flyktingar mer än märklig. Undrar just om hennes föräldrar med dagens tuffa lagstiftning ens hade fått komma in i Sverige. Visst var det trist i Polen under kommunisttiden, men i jämförelse med situationen i Afghanistan idag, måste nog tillvaron där och då beskrivas som paradisisk. Madeleine Albright, tidigare amerikansk utrikesminister, lär ha yttrat något i stil med att "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som motarbetar andra kvinnor". Det går säkert att överföra detta resonemang på invandrare och flyktingar:   

Det finns en särskild plats i helvetet för invandrare och invandrarbarn som hotar och förföljer flyktingar!



   

Äldre inlägg