Om

Sedan 2014 bloggar jag varje måndag på www.genealogi.se om släktforskning och angränsande ämnen. Däremot kan jag inte där tycka till om annat som ligger mitt hjärta nära, politik t.ex. eller världshändelser. Det som till sist fick mig att ta bladet från munnen och starta en andra blogg - Teds Tankesmedja - är den förfärliga situationen för tusentals ensamkommande flyktingbarn. Särskilt från den dag de fyller 18, då de överges av Gud och människor, inte minst då av landets kommuner och ett Migrationsverk, som allt mer börjar likna ett Deportationsverk. Detta är på alla sätt orättfärdigt och ovärdigt en civiliserad nation som Sverige och jag känner att jag behöver ett expansionskärl för min vrede och frustration. Kanske kan några av tankarna från denna min smedja, inte minst då de historiska perspektiv jag har för avsikt att föra in, få en och annan att tänka till och tänka om ... 

Om mig

Senaste inlägg

Visar inlägg från augusti 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Vi har inget val!

Den här bilden är från Ghazni, men kunde givetvis ha tagits nästan var som helst i Afghanistan, detta livsfarliga land dit Migrationsverket, trots att de naturligtvis vet bättre, fortsätter att avvisa unga människor. 

Om bara tre veckor är det val här hemma i vårt trygga Sverige - ett val som det under förhandenvarande omständigheter känns svårt att koncentrera sig på. Alla frågor, de må handla om vård, skola, omsorg, poliser, pensioner eller kommunikationer, förefaller så små, så futtiga i jämförelse med de grova brott mot mänskligheten vi som nation är i full färd med att begå. Endast klimatfrågan kan, efter denna märkliga sommar, i så fall sägas ha tillräcklig dignitet ...

Men här står vi och ska den 9 september försöka göra ett val. Det är inte lätt! För oss som ännu har hedern i behåll när det gäller flyktingproblematiken, verkar det som om endast uteslutningsmetoden kan komma i fråga:  

 

Nej, nej! Detta parti kan vi inte rösta på! Det kunde vi på Fredrik Reinfeldts tid, men inte nu. MODERATERNA ligger i flyktingfrågan bara ett stenkast ifrån Jimmie Åkesson och grabbarna och kommer, om de får makten, att göra Sverige till en ointaglig fästning och fortsätta på den av socialdemokraterna inslagna vägen, lappa och täppa till! 

Detta parti ändrade nyligen namn från FOLKPARTIET till LIBERALERNA, detta för att komma närmare sina historiska rötter och ideologiska värdegrund: "Liberalism (av latin liber, fri) är en politisk ideologi med individens frihet som grundläggande värde - bland annat understryks vikten av individuella fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter.  Eftersom man lägligen tycks ha glömt bort dessa viktiga delar i partiprogrammet är det ett parti som saknar moralisk trovärdighet.

Varning för denna hårdhudade dam och hennes hycklande parti, som säger sig bygga på Kristen värdegrund, men som i flyktingfrågan lyckats förtränga både den gyllene regeln och berättelsen om den barmhärtige samariten ... Under utfrågningen igår kväll menade hon att alla som fått tre avslag och bevisligen inte har några skyddsskäl måste återvända hem. Alla som följer denna blogg förstår varför jag har strukit under vissa nyckelord. Anbefalles icke!

Denne man leder ett kappvändarparti, som dock hela tiden lyckas vända de allra mest utsatta, våra ensamkommande flyktingar, ryggen. Från hans berömda "Sverige bygger inga murar" har han på kort tid utvecklats till landets främste murarbas och i och med det bekräftat det vi alla länge anat: SOCIALDEMOKRATERNA har ett enda mål, att behålla makten. För detta ändamål kan man bokstavligen gå över lik och offrar utan att tveka 9.000 afghanpojkar. Rösta inte på honom!

Kommentarer överflödiga!

Men vem ska vi då rösta på? Det finns tre kandidater kvar: 

 

Dessa tre ...

Som historiskt allmänbildad bär det mig emot att rösta på ett f.d. kommunistparti - vi veta ju alla vilka förödande konsekvenser utövandet av denna ideologi/religion haft för mänskligheten. Icke desto mindre har VÄNSTERN hela tiden hållit en rimlig och värdig profil kring flyktingfrågor, väl värd vårt förtroende. 

Det går inte att undvika slutsatsen att MILJÖPARTIET bär mycket av skulden till varför vi fick denna "flyktingkris". Den allt för generösa anhöriginvandringen, som detta parti trumfade igenom i regeringsförhandlingarna, skickade signaler som nådde ända till Afghanistan, därav valet av Sverige som slutmål för resan. Detta sagt är det dock Miljöpartiet som på alla sätt har kämpat för de ensamkommande - en kamp i rejäl motvind - och för denna kamp skall de hedras och stöttas.

Och så var det som sagt CENTERN:s Annie - den enda borgerliga partiledaren med samvete och ryggrad! Eja, att hennes partikamrater runt om i landets kommuner kunde haft samma moraliska resning, men så är det tyvärr icke. Där säljer centerpolitikerna glatt ut de ensamkommande, som de under flera år tjänat grova pengar på via de allt för generösa pengarna från Migrationsverket. 

Dock är det väl så, att just flyktingfrågan avslöjar politikernas kaliber, deras förmåga att under stress hantera svåra frågor och att göra det på ett mänskligt sätt. Politiker som så till vida schabblat i behandlingen av våra flyktingar, klarar förmodligen inte av andra viktiga frågor heller - och bör inte ges förnyat förtroende.

Vi, vars hjärtan blöder för de plågade och psykiskt misshandlade ensamkommande ungdomarna, har inget val! Jo, mellan dessa tre: Jonas, Isabella och Annie. Allt anat vore av ondo!  

Våra flyktingar hade, när de för snart tre år sedan begav sig ut på sin livsfarliga resa mot det vackra och vänliga landet i norra Europa, över huvud taget inget val. Inte om de ville fortsätta leva!

 


 

30.000 silverpenningar


Igår var en av våra killar, Fawad, kallad till "samtal" på Migrationsverket, till synes för att delges och få förklarat för sig det andra avslag han för några veckor sedan erhållit. Om detta ordades det emellertid inte alls under det ungefär 20 minuter långa mötet. I stället handlade det om hur han på bästa sätt skulle förbereda sin "hemresa" till Afghanistan, ett land han inte vistats i sedan 2002 och där han inte har några släktingar kvar. Dessutom kommer han från provinsen Ghazni som nyligen fallit till Talibanerna. 

Tjänstekvinnan berättade om hur det hela skulle gå till och återkom ständigt till lockbetet

30.000 kronor

som skulle utbetalas till honom så snart han anlänt till Kabul. Dessa stora pengar, menade hon, skulle ge honom en god start i hemlandet och en ny chans i livet. 

Fawad berättade att han redan gick på ett nationellt program på gymnasiet och nu, med goda betyg, skulle fortsätta i årskurs två samt att han på alla sätt platsade in i den Nya Gymnasielagen, som han givetvis också skickat in sin ansökan om. Tjänstekvinnan log ett litet snett, överseende leende och informerade honom om att den lagen "aldrig kommer att gälla" och att det är bättre att acceptera verkligheten och göra det bästa av situationen, nämligen att frivilligt återvända och kvittera ut Judaspengarna ... 

Stor skillnad! Judas Iskariot fick de 30 silverpenningarna av de slugt beräknande översteprästerna för att förråda sin Mästare - med en kyss dessutom. Våra ensamkommande får sina penningar för att de svenska översteprästerna, Migrationsverket och Gränspolisen, ska kunna genomföra det uppdrag de mellan skål och vägg fått av politikerna: 

Se till att slänga ut så många som möjligt! Ändamålet helgar medlen!

Men får de verkligen sina pengar, dessa arma utslängda pojkar? De som låtit sig luras att "frivilligt" resa till dödens Afghanistan? Görs det någonsin någon utbetalning? Hittills har det bara inkommit ett fåtal rapporter om återvändare som faktiskt erhållit de utlovade pengarna! Rätta mig om jag har fel!

Kan det vara så över alla gränser vidrigt, att Sverige betalat ut en klumpsumma till Afghanistans regering eller andra myndigheter, för att dessa i sin tur ska portionera ut dem till återvändarna? Korrumperade myndigheter och enskilda som i stället väljer att stoppa pengarna i egen ficka eller vidarebefordrar dem till Talibanerna? 

Det knyter sig i magen! 


    

Ursäkt

Det var den 22 augusti 2017 - för snart ett år sedan - jag författade och publicerade min första blogg i TEDS TANKESMEDJA. Tyckte att jag hade något att säga och att jag behövde få säga det! En 10-12 texter i detta ämne - den havererade flyktingpolitiken - skall jag väl kunna få till, tänkte jag. Dagens blogg är nummer 100 i samlingen och ämnet tycks outtömligt. Så gott som dagligen förser mig politikerna, domstolarna, migrationsverket och gränspolisen med nytt stoff, nya hemskheter och brott mot humanismens principer och all anständighet. 

Vi får inte förtröttas! De onda människorna och myndigheterna får inte vinna! Likt spyflugor och svidande hemorrojder måste vi fortsätta att protestera mot och häckla dem som bär ansvaret för århundradets i särklass största politiska, byråkratiska, juridiska och moraliska skandal. Envist och oförtrutet ska vi med vår kritik fortsätta att förpesta tillvaron för alla de mjukryggar, som under resans gång utvecklats till en sorts kallhamrade monster, befriade från empati och medmänsklighet. Och vi kommer att vinna! En dag kommer de alla att skämmas över det som hände 2017-2018 - inse att civilsamhället, alla vi som på olika sätt stridit och ställt upp för de arma ungdomarna, hade rätt. Kanske kommer det till och med en underdånig ursäkt ...


URSÄKT


Ursäkta undertecknades urbota uridiotiska uppförande!

Ursäkta unkna urskuldanden, uppblåsta utredare, utnötta undanflykter, utstuderad utgallring, utrensning, utlämning!

Ursäkta utslagningen!

Ursäkta utomparlamentariska uppgörelser!

Ursäkta uppenbara uraktlåtenheter!

Ursäkta utsvultna, utmärglade utlandsföddas utståndna umbäranden!

Ursäkta utrikesdepartementets usla underrättelser!

Ursäkta ursinniga utfall, uppförstorad uppbragthet, upphettade umgängesformer!

Ursäkta underhuggarnas utrerade underligheter! 

Ursäkta underdimensionerade, underbemannade utredningsavdelningar!

Ursäkta utstuderade undantag!

  Ursäkta utvisningarna!

Ursäkta uppgivenheten!


Underdånigast


Sveriges regering
Sveriges riksdag
Sveriges politiska partier
Sveriges Kommuner och landsting
Sveriges samtliga socialnämnder
Migrationsverket
Migrationsdomstolen
Migrationsöverdomstolen
Gränspolisen 
Sveriges Television
Sveriges Radio
Sveriges ledarskribenter
Sveriges samlade press

***

Alliterationen är inspirerad av Clas Rosvalls samling "Rosvallitteration", som kan läsas på clasrosvall.bloggo.nu

Stefans för(s)var

Som en följd av flyktingkrisen har en ny företeelse sett dagens ljus, så att säga ...

Migrationsverkets förvar

Du undrar kanske vad detta är för någon slags institution. Gå in på www.forvaret.se så får du bl.a. följande definition:

Förvaret är en låst institution där människor kan frihetsberövas på obestämd tid, utan att ha dömts för något brott. Ofta handlar det om personer som fått beslut om utvisning från Sverige och som det enligt myndigheterna finns anledning att tro kommer att hålla sig undan. 

Det är Migrationsverket, migrationsdomstolen/Migrationsöverdomstolen, regeringen och/eller polisen som kan fatta beslut om att ta en asylsökande eller en person som saknar tillstånd att vistas i Sverige i förvar.

"Där människor kan frihetsberövas på obestämd tid ... "  Hmmm, varför kommer jag plötsligt att tänka på Eritrea och Dawit Isaak, den eritreansk-svenske journalisten, författaren och dramatikern, som sedan 2001 hållits förvarad, och som av västvärlden betraktas som "samvetsfånge". 

Dawit Isaak har nu suttit fängslad i 17 år och så länge har ingen, veterligt, förvarats utan rättegång i vårt land. I alla fall inte i modern tid. 2012 infördes en maxgräns på 12 månader för frihetsberövande av asylsökande. 

12 månader!

12 månaders inspärrning, isolering, i avvaktan på det som de själva ser som en avrättning - vad gör det med en stackars tonåring, som aldrig gjort en fluga för när, som aldrig begått något brott och vars enda misstag var att han valde fel land på sin flykt från helvetet på jorden.

Stefan Löfven, det är du som måste ta ansvar för denna grymma hantering, som placerar Sverige på samma kartblad som Eritrea och dig själv i sällskap med president Isaias Afewerki. Man ska inte och man får inte jämföra Migrationsverkets förvar med Nazisternas koncentrationsläger, men ju längre tiden går utan någon humanitär lösning i sikte, desto svårare är det att hålla tankarna borta ifrån just en sådan jämförelse.

Du är livrädd för att förlora valet, och därför törs du inte göra något som helst för att förbättra eller lindra flyktingarnas svåra situation. Tillspetsat kan man säga att du hellre skickar tusentals unga pojkar i döden än förlorar fler fascistoida socialdemokrater till Jimmie Åkesson.

Stefan Löfven:

Det finns inget försvar för dina förvar! 

Gary är död!

Jo, så är det! Efter ett inte allt för långt men mycket hårt liv, med både alkohol och droger, vigdes i veckan Garys stoft till den sista vilan. Själv var jag som vikarierande kyrkomusiker inkallad för att spela orgel och leda psalmsången. För en begravningsgudstjänst skulle det bli, trots allt ... Gary hade ju ingen familj, endast en gammal mor som avled förra året, och så ett par kusiner, som inte ville ha något som helst med honom att göra, död eller levande. Alltså fanns det ingen annan än kommunen som kunde "beställa" begravningen.

Tjänstemannen på Socialkontoret, de tänker mest på kronor och ören, meddelade helt sonika att man ville ha en "direktkremation" utan akt eller ceremoni. Detta gick emellertid inte kyrkan med på. Gary hade i hela livet varit medlem i Svenska kyrkan och för sådana, om man inte meddelat något annat önskemål, är presumtionen att den döde tänkt sig en kyrklig begravning. Det har ingen betydelse om det förutom betjäningen inte kommer en enda människa till kapellet. Begravningen är och skall genomföras - enkelt men värdigt.

Det ligger en sorts sturigt trots i denna policy, en deklaration om man så vill om att alla människor är värdefulla och förtjänar en hederlig begravning.

Jag kommer i god tid till kapellet och upptäcker då att Garys enkla spånplattekista, förutom det skylande bårtäcket, inte pryds eller omges av några som helst blommor. Nej, säger entreprenören, socialen har ingen skyldighet att stå för sådana. Onödigt, tycker dom!

Jag ilsknar till! Under mina fyrtio år som kyrkomusiker har jag nog spelat på över 2000 begravningar och aldrig någonsin att jag har upplevt detta förut, att kistan står naken och tom. Finns det då inga blommor här i kapellet som vi skulle kunna låna en stund? Nej, säger vaktmästaren, det gör det inte. Men utanför då, envisas jag, på kyrkogården? Jo, men dom kan vi väl inte ta av i all sin dar ....

Jag tittar strängt på dem alla tre, entreprenören, vaktmästaren och prästen, och använder hela mitt kapital av pondus, förstärkt av mitt gråa hår och min myndigaste stämma, och säger:

Vi kan INTE ha en begravning utan blommor! Nu fixar ni detta!!!

Min blick är blått stål! Och si, efter 10 minuter står där en liten vas framför kistan, fylld med små vackra nyponrosor klippta ur kyrkogårdshäcken och lite gult och grönt någon annanstans ifrån ...

Så börjar de anlända, Garys kompisar från torget och kvartarna. "Det kommer inte en människa", hade socialtjänstemannen sagt, men här stapplar de nu in, tretton medmänniskor, som med sin närvaro vill hedra Gary. Trasiga och härjade, ja, men högst närvarande! Efter ingångsmusiken griper jag min gitarr och sjunger en i sammanhanget lämplig solosång: BARNATRO. Det blir inget solo. När vi kommer till refrängen börjar alla sjunga med och fortsätter så visan ut. Det blir både sorgligt och festligt på en gång och samtidigt något av en seger. Det snåla socialkontoret fick inte sista ordet ...

Vad har nu denna lilla historia med de ensamkommandes situation att göra? En hel del, faktiskt! Det är nämligen samma sorts frostiga tjänstemän som också handhar flyktingarnas öden och som efter 18-årsdagen eller efter tredje avslag berövar dem livets nödtorft, som förnekar dem skolgång, tak över huvudet och mat. Som vill svälta ut dem!

Vi följer bara reglerna, kraxar de flesta av dessa numera alltmer omänskliga tjänstemän, som antingen inte förstår vilket lidande de med sin fyrkantighet förorsakar eller rent av njuter av att få utöva makt och myndighet.

Det är inte bara de fega politikerna, de vidriga cheferna på Migrationsverket och de konstrande domstolarna vi behöver påverka, utan också tjänstemännen på lägre nivåer, handläggarna, socialtjänstemännen och jurister av olika slag. På något sätt måste vi få dem att förstå att man inte kan gömma sig bakom kravet på "ordning och reda" utan att man också måste ta ett personligt ansvar för de beslut man fattar.

Annars blir man själv en del av denna den största sociala skandalen i modern tid. 

Nyare inlägg