En av de mest kända svenskarna i världshistorien är utan tvekan Raoul Wallenberg, diplomaten som med hjälp av svenska "skyddspass" mot alla odds lyckades rädda livet på tusentals ungerska judar som annars hade hamnat i Auschwitz. Sverige var ett neutralt land och lovade alltså att ta emot alla personer med sådana skyddspass så snart krigssituationen medgav resor till vårt land. Utformningen av dessa dokument gjordes så formell och "officiell" som det bara var möjligt med stämplar och symboler, så att lydiga tyska knektar inte skulle våga trotsa dem. 

Sverige räddade med detta diplomatiska knep kanske 10.000 till 15.000 annars dödsdömda ungrare. Kunde det inte nu vara läge för Republiken UNGERN att betala tillbaka denna nationella hedersskuld genom att utfärda liknande skyddspass för alla de olyckliga flyktingar från Afghanistan som faller igenom det svenska sållet av ogenomtänkta lagar och sanslös myndighetsutövning? Ungerns Viktor Orban och Sveriges Stefan Löfven kan säkert finna varandra i någon sorts avtal - de har ju de senaste åren utvecklat en samsyn kring hur oönskade flyktingar skall behandlas. 

Ovanstående jämförelse skulle lätt kunna avfärdas som överdriven satir, men ju mer man funderar över den desto större blir likheterna och desto värre stinker det svenska agerandet efter 2015. 

Ända fram till 1800-talets mitt kunde man inte färdas inom Sverige utan ett så kallat respass - ett officiellt dokument, utfärdat av länsstyrelsen, som resenären var tvungen att ha med sig närhelst han skulle färdas över länsgränsen. Dessutom skulle det visas upp och stämplas eller signeras vid ankomsten till destinationsorten. Ett exempel på ett sådant respass ser ni i den infälla bilden till höger här ovan. Ett otympligt system kan man tycka idag - men även här finns det en rykande aktuell motsvarighet: Våra ensamkommande flyktingar, även de som lyckats få Temporärt Uppehållstillstånd (TUT), är i praktiken fångar inom vårt lands gränser. Eftersom de flesta av dem inte har möjlighet att få fram ett afghanskt pass och eftersom Konungariket Sverige vägrar att ge dem ens temporära svenska sådana, kan de inte färdas utanför landets gränser. Inte ens till våra nordiska grannländer. 

Ordet RESPASS har idag fått en helt annan innebörd. Det betyder i stort sett att FÅ SPARKEN - från en anställning eller ett förtroendeuppdrag: "Efter att ha tafsat på några kvinnliga partikamrater fick politikern till sist respass". Förr kunde det också handla om göra slut med en fästman eller fästmö: "Hon gav honom respass". Inom idrottsrapporteringen används uttrycket mycket flitigt för att beskriva förflyttningar inom seriesystemen eller byte av tränare o.s.v. 

Om de svenska myndigheterna är snåla med fungerande passhandlingar för oönskade flyktingar är man desto mer generös med respass - d.v.s. enkel biljett till Kabul - för dem man med alla till buds stående medel vill bli av med. Där hjälper inga böner och protester. Avvisningen är och skall genomföras - hur rättsvidrig, omoralisk eller inhuman den än är. Och prestigefylld! Myndigheten har talat och myndigheten har alltid rätt!

I detta läge återstår bara att vädja till den ungerske premiärministern:

Käre Viktor!

Vill du vara snäll och be din ambassadör i Sverige att utfärda omkring 10.000 skyddspass för de illa behandlade flyktingar som riskerar avvisning till blod och död i Afghanistan och som jag av partipolitiska skäl inte kan ge amnesti.

Med vänlig hälsning

Stefan

Barnen och pappan utvisas till Afghanistan – mamman kvar

Så skriver Dagens Nyheter i går och flera andra tidningar och mediasajter, bl.a. Expressen, har också tagit upp tråden. Det handlar alltså om bröderna Ali Asghar, 5 år, och Benjamin, 5 månader, som nu ska utvisas till Afghanistan – med sin pappa men utan sin mamma. Migrationsverket menar att det inte finns något annat sätt att tolka den nya lagen - d.v.s. Gymnasielagen. [Bild: Lina Alriksson] 

Hårt luttrade som vi är av den aldrig sinande raden av vansinniga, orättfärdiga och inhumana beslut fattade av detta märkliga verk hade detta hjärtskärande ärende kunnat passera förbi obemärkt - men något i myndighetens babblande svar gjorde att det inte gick att tiga ...

DN/Vuviana Caloias: 

Enligt Migrationsverket innebär beslutet inte att Benjamin skiljs från hela sin familj, eftersom pojken ska utvisas tillsammans med sin pappa och sin femårige storebror till Afghanistan. 

”Benjamin är visserligen ett litet barn. Det har inte framkommit att hans anknytning till dig [modern] är starkare än hans anknytning till sin far och sin bror som han sammanlevt med sedan födseln”, skriver Migrationsverket till mamman i beslutet .

Eftersom Benjamin ska utvisas tillsammans med sin pappa och sin femårige storebror Ali Asghar menar Migrationsverket att beslutet inte innebär att han separeras från hela sin familj.

– Migrationsverket har sagt att jag får välja. Antingen är jag kvar här, studerar och jobbar. Eller så åker jag tillbaka till Afghanistan med mina barn och min man, säger modern Javaher Rezai.

Hela den upprörande artikeln, där det också framgår vad föräldrarna har flytt ifrån och vad som väntar dem om de återvänder kan läsas på

Barnen utvisas 

Detta fall skapar faktiskt andnöd bland alla oss som har ett hjärta kvar i kroppen. Det som för bara något år sedan var absolut otänktbart - att skilja ett spädbarn från dess mor - betraktar Migrationsverket som den naturligaste sak i världen. Barnen blir ju inte föräldralösa - det duger lika bra med pappan - och så kan Migrationsverket fortsätta att sova lugnt på nätterna. 

Vet ni vad jag kommer att tänka på?

Sophies val

Hollywoodfilmen från 1982 i regi av Alan J. Pakula med Meryl Streep i huvudrollen, där hon tvingas att välja mellan sina barn. Det ena får kanske möjlighet att överleva nazisternas fasor, det andra skickas direkt till gaskammaren.

Jag vet att man inte bör och inte skall jämföra judarnas, romernas, slavernas och de homosexuellas situation i Tyskland på 1930-talet med tillvaron för de oönskade flyktingarna från Afghanistan, världens farligaste land, i Stefan Löfvens Sverige 2019. 

Men är vi inte nu snubblande nära?

Man brukar säga om Donald Trumps hängivna anhängare - galenpannorna - att deras president kan ta sig för precis vad som helst utan att dessa skulle börja reagera och ifrågasätta honom. En skribent menade att inte ens ett scenario där presidenten i direktsändning lägger sin egen son på grillen framför Vita Huset och tänder på skulle hjälpa ...

Finns det något som skulle få odjuren på Migrationsverket att sluta babbla och börja tänka? 

– I socialdemokratin, i arbetarrörelsen, finns det noll tolerans för antisemitism. Den som vill vara en del av svensk arbetarrörelse står upp till 100 procent mot antisemitismen. Inget annat gäller.

Så svarade vår statsminister, Stefan Löfven, på en fråga nyligen kring en olycklig incident i Malmö på 1 maj, där SSU:are skanderat "krossa sinonismen" samt tillade med stolthet att "vi ska stå värd för en stor internationell konferens nästa år för att visa världen att vi alltid står upp mot antisemitismen".

Gott och väl och lycka till med det! Världen får aldrig glömma vad som en gång hände Europas judar och romer och nya generationer måste informeras om vilka groteska konsekvenser en sådan outmanad hets mot folkgrupp kan få. 

Men .... det tycks finnas två Stefan Löfven. Å ena sidan den rättfärdige statsmannen som kämpar den goda kampen mot antisemitism och för rättvisa, upplysning och humanism - å andra sidan den slugt beräknande realpolitikern som för att vinna tillbaka röster från den bruna tokhögern är beredd till vilka panikåtgärder som helst mot de ensamkommande flyktingar som nu vistats i vårt land i över tre och ett halvt år. 

Det finns ett namn på denna kluvenhet - hämtat från den romerska mytologin: man talar om 

JANUSANSIKTE

Janus öppnar och stänger himlaljusets portar och avbildas därför med två ansikten, ett som blickar in i framtiden och ett som ser tillbaka in i det förflutna. Han ansågs även som den äldste av gudarna samt som den gode skaparen, särskilt av floder och källor. Hans två ansikten har senare kommit att tolkas som att han har en förrädisk natur. [Wikipedia]  

• Hur är det möjligt för en person som talar så passionerat om kampen mot antisemitism att konstruera och uppmuntra samma sorts förföljelser och etniska rensning som den rasbiologer och andra lättledda grupperingar genom historien utsatte europas judar för?- 

• Som blundar för de effekter ett krackelerande svenskt rättssystem och ett i djupaste mening ondskefullt Migrationsverk - kombinerade med ett knekteri av orderlydande gränspoliser - får för de hårt traumatiserade ungdomarna från Afghanistan. 

• Som nonchalerar de samstämmiga rapporterna från FN, Röda Korset, Rädda Barnen och snart sagt alla andra organisationer som vet vad de talar om utan i stället med en spyflugas envishet låter sina lydiga underhuggare fortsätta att hävda att dessa flyktingar från världens kanske allra farligaste land saknar "skyddsbehov". 

• Som pratar vitt och brett om att Europa måste ta ett gemensamt ansvar för migrationen samtidigt som den märkliga gymnasielagen läcker som ett såll - i första hand till Frankrike som nu tvingas visa det förbarmande och den humanism som Sverige inte längre förmår stava till.

Stefan Löfven är inte antisemit - men han har gått och blivit antiafghan! Förstår han detta själv? Förmodligen inte - men om han gör det så stämmer Janusdefinitionen ovan väl in på honom:

Han har en förrädisk natur!

HEDER har kommit att bli ett negativt laddat ord, kopplat som det är till vidrigheter som "hederskultur", "hedersrelaterat våld" och "hedersmord". Egentligen är detta lite olyckligt, eftersom ordet också kan användas i goda och ärbara sammanhang som "På heder och samvete", "jag känner mig hedrad", "hedersdoktor", "hedersledamot" och "hedersknyffel". Wikipedia utvecklar begreppet så:

Hederns syfte är att bevara ordningen i ett samhälle. Varje individ har ett mått av heder inom en grupp, och en grupp har också ett mått av heder inom en större grupp. Hedern förändras med personens handlingar - en handling som gynnar gruppen ökar individens heder, medan en handling som skadar gruppen också skadar personens heder. Den som förlorat sin heder riskerar att bli utstött ur gruppen och i värsta fall bli utsatt för hämnd, medan stor heder kan leda till makt och andra privilegier. 

Försök att inte läsa in probematiken kring mer eller mindre acceptabla traditioner hos olika invandrargrupper i denna text. Tänk er i stället att den handlar om oss, Sverige och svenskarna, vårt samhälle och vår nationella stolthet. Under de senaste 70 åren eller så har vi ju alla haft för oss att vi bor och lever i världens bästa land, ett land av humanism och tolerans, solidariska och generösa mot våra medmänniskor både inom och utom landets gränser. Ett land som i kraft av sin moraliska resning blivit ett begrepp i den stora världen - ett föredöme att lyssna till och studera.

Nu är det slut med allt sådant! Långsamt börjar det gå upp för vår omvärld att Sverige inte längre är något föredöme utan ett avskräckande exempel - en nation som i flyktingfrågan gör allting fel och alldeles i onödan utsätter tiotusentals svårt traumatiserade ungdomar för en asylterror utan dess like. Läs t.ex. vad The Globe Post skriver om vårt land:

How Not to Solve an Asylum Crisis 

Ord och inga visor! Och tämligen korrekt uppfattat dessutom. Sanningen är den att triumviratet av  politiker, myndigheter och gränspolis, alla i denna fråga oansvariga, omänskliga och inkompetenta, effektivt har tagit död på Sveriges anseende. I stället för att via klarspråk, undervisning och kampanjer ta itu med de bruna tendenserna i samhället, har man låtit dessa få bestämma agendan. För att få behålla makten är politikerna beredda till i princip vilka eftergifter som helst - det spelar ingen roll hur många tusen terroriserade ungdomar man utvisar till de länder av blod och död som de en gång lyckades fly ifrån. Det har ingen betydelse hur väl ungdomarna har skött sig under sina år i Sverige, om de har lärt sig svenska och lyckats med skolan, skaffat arbete och kunnat börja försörja sig. Om de inte passar in i maktens fyrkantiga mallar skall de ut ur landet om vi så måste chartra ett privatplan för var och en av dessa olyckliga.

"Hederns syfte är att bevara ordningen i ett samhälle" läste vi här ovan. Eftersom vi inte längre har någon ordning i samhället, i alla fall inte i denna moraliskt viktiga fråga, betyder det att hedern är förbrukad. Vi är inte längre trovärdiga som nation. I vår enfaldiga brutalitet och kärlekslöshet visavi våra ensamkommande flyktingar och andra förföljda, har vi sålt ut vårt goda namn och rykte och vi svenskar har förlorat vår heder ...

Vad göra? 

Ska vi gömma oss i skämskudden här ovan eller ska vi storma Bastiljen? 

Såg ni partiledarderbatten häromdagen, där Jimmie Åkesson och Ebba Busch Thor fann varandra i en fördomsfull och djupt ohederlig improvisation kring invandrare och övergrepp:

100.000 våldtäkter

om året handlar det om, trumpetade hon, och hoppades att tittarna skulle tolka denna luftiga siffra som att det naturligtvis är flyktingar och invandrare som står bakom alla dessa våldtäkter och några till. 

Det är oklart var Ebba hade hittat denna siffra och som många redan har påpekat är den uppåt väggarna fel. Knappt 8.000 är den officiella siffran (illa nog) och ingen, allra minst Ebba Busch Thor, känner eller kan beräkna mörkertalet. 

Utvisa dem!