Om

2014-2019 bloggade jag varje måndag på www.genealogi.se om släktforskning och angränsande ämnen. Däremot kunde jag inte där tycka till om annat som ligger mitt hjärta nära, politik t.ex. eller världshändelser. Det som till sist fick mig att ta bladet från munnen och starta en andra blogg - Teds Tankesmedja - är den förfärliga situationen för tusentals ensamkommande flyktingbarn. Särskilt från den dag de fyller 18, då de överges av Gud och människor, inte minst då av landets kommuner och ett Migrationsverk, som allt mer börjar likna ett Deportationsverk. Detta är på alla sätt orättfärdigt och ovärdigt en civiliserad nation som Sverige och jag känner att jag behöver ett expansionskärl för min vrede och frustration. Kanske kan några av tankarna från denna min smedja, inte minst då de historiska perspektiv jag har för avsikt att föra in, få en och annan att tänka till och tänka om ... 

Om mig

Visar inlägg från juni 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Satans mördare

Det var socialdemokraten Olof Palme som en gång myntade detta kraftfulla uttryck. Då handlade det om Francoregimens avrättningar i Spanien men kom snart att bli populärt även inom FNL-rörelsen. Efter flera år av amerikanska illgärningar, inklusive napalmbombningar (bilden ovan) i Vietnam fick världen till sist nog och gick ut på gator och torg skanderandes:

LYNDON - MÖRDARE!

så småningom redigerat till

NIXON - MÖRDARE!

Aningens orättvist var kanske detta - de båda presidenterna hade ju inte startat kriget utan blott ärvt det från kolonialmakten Frankrike. När Chrustjev och Kennedy började lägga sig i och på betryggande avstånd föra krig mot varandra, fast i Vietnam, det var då situationen blev riktigt akut, med miljontals döda - inte minst bland civilbefolkningen. 

Och nej, det var inte Lyndon eller Nixon som fällde bomberna eller torterade, våldtog och mördade män, kvinnor och barn - det var deras underhuggare, Pentagon, generalerna, majorerna, plutoncheferna, underbefälen och de gemena soldaterna som utförde själva dåden. Men på vems befallning? Jo, Lyndons och Nixons! Även om Nürnbergrättegångarna lärde oss att varje människa har ett eget ansvar och att mantrat "jag lydde bara order" inte längre är gångbart, så är det väl ändå den högst ansvarige, presidenten eller premiärministern, som till sist får bära skammen över det inträffade. Det är ju han som genom sina exekutiva beslut har möjliggjort illdåden. 

Vem har varit och är högst ansvarig för hanteringen av de ensamkommande asylsökandena i Sverige 2015-2019? Statsminister Stefan Löfven - han och ingen annan! I upprördheten över hans legoknektars sanslösa uppförande glömmer man lätt denna enkla sanning.

Vilken blir då eftervärldens dom över Stefan Löfven? Satans mördare? Kanske inte - men helt går det inte att utesluta en sådan slutsats. I takt med att fler och fler olyckliga ungdomar, som en följd av Stefan Löfvens agerande och brist på agerande, går under ökar irritationen och vanmakten över utvecklingen. 

Hur många oskyldiga pojkar ska, på stenkasts avstånd från Rosenbad, tvingas ut i hemlöshet, narkotikaberoende, kriminalitet och prostitution? Hur många av dem skall hinna dö innan någon reagerar? Hur många fall av Posttraumatisk Stress skall hinna utvecklas till obotliga psykoser innan sociala myndigheter ingriper? Hur många som fått tredje avslag kommer att hinna ta livet av sig innan media tycker att det kan vara intressant att berätta om det? Hur många civila i världens nu farligaste land, Afghanistan, behöver dö innan Migrationsverket inser att det inte går att skicka de oönskade ungdomarna dit? Fyra tusen om året är uppenbarligen inte tillräckligt ... 

Bilden föreställer en gata i Kabul efter terrorbombningen av ett antal ambulanser - omkring ett hundra döda vid detta tillfälle. Det är hit Stefan Löfven vill fortsätta att flyga de förskrämda ungdomar som för 3 1/2 år sedan kom till Sverige. Ungdomar som på alla sätt försökt anpassa sig, lärt sig svenska, fyllt i alla blanketter, gått på alla meningslösa samtal och längtat efter att få börja jobba och göra rätt för sig, men som hela tiden effektivt  stoppats av det djävulska nät av påhittade hinder och byråkratisk terror som vårt land i all hast monterat upp ...

Undrar just hur Olof Palme skulle ha kommenterat detta?

... och i Linköping smäller det!

I fredags morse skakades Linköping av en mycket kraftig explosion. En sprängladdning detonerade i ett cykelskjul vid ett hus i korsningen Hamngatan/Ådalagatan. Husets fasad med balkonger och fönsterrutor mot platsen där explosionen ägde rum har förstörts. Ytterligare en mycket stor mängd lägenheter har skadats i omkringliggande hus. Totalt ska 109 lägenheter, varav 37 i huset där sprängladdningen exploderade, ha fått skador. Ett 20-tal personer skadades lindrigt, men ingen allvarligt. 

Denna nyhet slog ned som en bomb (!) i fredags och har sedan dess fascinerat såväl media som allmänhet. Och visst är det fruktansvärt att något sådant kan hända i vårt trygga land - våra tankar går till alla dem som drabbats direkt och man kan bara i tacksamhet förundra sig över att inga människoliv kom att krävas.

I Afghanistan dödades under 2018 nära 4000 civila människor, tiotusentals om man räknar in soldater, poliser, myndighetsutövare och terrorister. Några officiella siffror för 2019 finns ännu inte, men situationen förefaller ha förvärrats ytterligare, inte minst för civilbefolkningen. Vi talar om så gott som dagliga incidenter, attentat, bomdåd, flyganfall, terroristattacker och milisvåld, mord och misshandel. Våldet och lidandet har blivit "vardagsmat" och saknar nyhetsvärde. Media har fått nog.

Utan att på något sätt förringa den förfärliga händelsen i Linköping, och medveten om att intresset för hemskheter av detta slag minskar med kvadraten på avståndet, vill jag ändå försöka få till en tankeväckande twist, en hårddragning, en allegori ...

Tänk er att polisen i Linköping några timmar i förväg hade fått ett anonymt tips om den förestående explosionen. Vad hade man då vidtagit för åtgärder? 

  • Omedelbar evakuering av dem som bor, arbetar eller av annan anledning vistas i stadsdelen
  • Avspärrningar och andra säkerhetsåtgärder. 
  • Stängning av skolor och förskolor i närområdet.
  • Polis, brandkår och ambulanser försätts i högsta beredskap, sjukhusen förvarnas 
  • Aktivering av kommunens krisgrupper, kyrkor, föreningar o.s.v.  

Så hade det gått till. Allt annat hade varit otänkbart och bara tanken på att i ett sådant stabsläge i stället för evakuering flytta människor exempelvis skolelever TILL krisområdet skulle aldrig accepteras, inte ens av polisen som annars är vana vid att lyda order.

Men ... stopp ett tag! 

När det gäller avvisningarna till Afghanistan så VET ju politiker, myndigheter, domstolar och gränspoliser vad som kommer att hända. Alla förhandstips har ju kommit fram och de är inte ens anonyma. Man VET vad de olyckliga ungdom som sänds "tillbaka" till Afghanistan kommer att utsättas för. Facit finns redan på bordet. Ändå fortsätter avvisningarna till detta land av blod och död, numera det absolut farligaste landet i världen. 

Minns ni SCHINDLERS LIST - där kommendanten över koncentrationslägret roade sig med att från sin balkong skjuta prick på de stackars fångarna. Detta blev för mycket för t.o.m. naziledningen, som förbjöd denna barbariska metod utan i stället rekommenderade att tågtrafiken österut - mot Auschwitz - och den slutgiltiga lösningen skulle intensifieras. Det var en "snyggare" metod ...

Vår svenske kommendant, Morgan Johansson, och hans lydiga drängar, Migrationsverkets Mikael Ribbenvik och Gränspolisens Patrik Engström, tycks ha gått i samma skola. De bussar inte förvaringsfångarna från Märsta och Åstorp till eventuella svenska krisområden, men det går alldeles utmärkt att flyga dem till bombernas och explosionernas huvudstad, Kabul.

Ibland tror jag att dessa tre herrar är kapabla till i princip vad fan som helst ....!


Hål i marken efter en av tusentals bomber och granater i Kabul.

Ett anspråkslöst förslag

Migrationsminister Morgan Johansson har varit i Bryssel och träffat sina Europeiska kollegor för att tillsammans med dem komma fram till gemensamma regler kring behandlingen av asylsökande. Stolt kunde han häromdagen redovisa den enda punkt av åtta som gruppen till sist lyckades bli ense om; 

Att det ska bli lättare att låsa in de asylsökande som fått avslag och väntar på avvisning och att de kan hållas inspärrade längre än vad som idag är möjligt. 

Bravo! Nu väntar vi med spänning på de övriga sju punkterna. Vad kan de tänkas innehålla tro? Hur ska migrationsministerhökarna från Polen, Tjeckien och Sverige kunna övertyga sina samvetsömma  duvor till kollegor från t.ex. Frankrike om den tuffa linjens förträfflighet och om hur man ska komma förbi tidigare bleka överenskommelser om mänskliga rättigheter, skydd för HBTQ-personer och konvertiter, barnkonventioner o.s.v.   

I Jonathan Swifts anda och i syfte att få lite fart på ministrarna vill Teds Tankesmedja idag bidra med en visserligen inte ny men i sammanhanget väldigt fräsch idé - Ett anspråkslöst förslag, ägnat att ersätta den insomnade Dublinkonventionen:

TATUERA ALLA ASYLSÖKANDE!

Direkt vid ankomsten! Pränta in ett individnummer och kanske någon sorts symbol som visar vilket land personen flytt ifrån. Kanske man rent av skulle passa på att utöka med "etnicitet" - så att det med en gång går att utläsa om flyktingen är pashtun, hazar, tadzjik eller något annat. Det senare är desto mer viktigt eftersom ministrarna själva lever i lycklig okunnighet om denna viktiga parameter och framhärdar med att tala om "afghaner" som om detta begrepp existerade ...

Identifieringen skulle också kunna kompletteras med uppgifter om religion, sexualitet, politisk övertygelse och kriminalitet, allt efter högt föredöme från Nazitidens Tyskland: 

Om inte förr så har väl mina läsare nu insett att ovanstående text är ett försök till NATTSVART SATIR - så överdriven som man rimligen kan göra den, och ändå så snubblande nära vår verklighet idag, A.D. 2019.

Jag vet en person som kommer att gå i taket om och när han läser denna text; vår lokale riksdagsman, socialdemokrat så klart, som inte tål jämförelser mellan 30-talets Tyskland och 2010-talets socialdemokratiska Sverige. "Det är inte OK att jämföra svensk asylpolitik med förintelsen, Ted!" är hans eviga mantra och där har han givetvis rätt. Med det judiska folkets lidande på 40-talet med osannolika förföljelser och kränkningar, med utrotningsläger och mer än 6 miljoner mördade, män, kvinnor och barn, är det få som kan mäta sig. 

Men det finns paralleller: STALIN till exempel och MAO har långt fler liv på sina samveten (de obefintliga), och POL POT (Kambodja), MENGISTU (Etiopien) och AFEWERKIE (Eritrea) ligger också bra till. För att inte tala om RAHMAN KHAN, Emiren av Afghanistan, som mot slutet av 1800-talet lät massmörda kanske 60% av den Hazariska befolkningen samt föslava återstoden. Dessa övergrepp har aldrig upphört utan fortsätter oförtrutet, ihjältigna av media, och är naturligtvis orsaken till massflykten av bortemot 5 miljoner Hazarer till grannländerna Iran och Pakistan - med en liten, liten rännil till Sverige.

Jag föreslår att det visst går att JÄMFÖRA hazarernas och andra minoriteters situation med det judiska folkets lidanden genom århundradena. Lidandet är individuellt och blir inte större för att det delas av många. Däremot skall man akta sig för att JÄMSTÄLLA lidanden i olika länder och historiska skeden. 

Afghanistans behandling av sina etniska minoriteter kan vi kanske inte göra så mycket åt. Däremot står det faktiskt i vår makt att påverka den svenska regimens omänskliga behandling av våra ensamkommande flyktingar och cyniska metoder för att bli av med dem. Det som behövs är en ständig och eskalerande kritik av det statsbärande partiet, socialdemokraterna, Stefan Löfven och Morgan Johansson samt av Migrationsverket och Gränspolisen. Att få media att intensifiera avslöjandet av alla ohederliga beslut och galna konsekvenser av politisk feghet och myndighetsmissbruk. Att inte förtröttas utan fortsätta alla aktioner, manifestationer och protester till dess att gråsossar och andra förstår att det de håller på med inte är OK!

  

På halv stång ...

Idag är det 6 juni, Sveriges nationaldag, och alla flaggor går i topp. Inte min! Jag har sorg! Mitt land, som jag i alla år varit så stolt över, har svikit mig och oss alla. Politikernas, myndigheternas och polisens panikartade agerande hösten 2015 visade sig vara början på en juridisk, etisk och moralisk kollaps av sällan skådat slag. 

  • En tid av godtycke, rättosäkerhet, paragrafrytteri och dubbelmoral. 
  • En tid då ett främlingsfientligt parti med metallrörsmentalitet vinner var femte väljare för sin bruna agenda. 
  • En tid då de statsbärande partierna inte törs stå upp och försvara de värden vi alla trodde var självklara. 
  • En tid med retroaktivt verkande lagar. 
  • En tid då varenda konvention som vårt land undertecknat saklöst negligeras. 
  • En tid då föräldrar skiljs från sina barn, syskon från varandra och 107-åringar fortfarande inte vet om de får stanna i vårt land. 
  • En tid där en havererad myndighet tillåts fatta det ena huvudlösa beslutet efter det andra.
  • En tid där fackliga intressen väger tyngre än kompetenta och behövda medmänniskors liv och framtid - där en utebliven semesterdag för 10 år sedan kan vara nog för utvisning. 
  • En tid där ingen vågar ta ansvar - där Svarte Petter maktlöst bollas mellan fega politiker, inkompetenta tjänstemän och polismaktens lydiga knektar.

Det är svårt att känna någon riktigt glädje och stolthet över ett land, som sedan 2015 metodiskt monterat ned sitt goda namn och rykte kring behandlingen av invandrare och flyktingar - en i moralisk mening kapsejsad nation - ens på denna, den svenska flaggans blågula dag:


Åh, du gamla, åh, du fria
tomtegubbar å Lucia
majstång, dua eller nia?
Hammarskjöld å spela fia
SJ, penninglotteri
å lutfisk, semlor, VM-hockey
ABBA, Hasse Telemar
å Taube å Kalles Kaviar
 
Slipstvång å tipsomgång
Lillbabs å sill å snaps
 
Thore Skogman å Fälldin
förbud att brygga maskrosvin
å smörgåsbord å spela Bingo
Stockholms skärgård, Floyd å Ingo
Silvia, Kungen, Moder Svea
å Per-Albin å IKEA
Ingemar Stenmark å Björn Borg
å rånaren på Norrmalmstorg
 
Tiotusenkronorsfrågan
Vasalopp å svensktoppsplågan
 
Frukostklubben, nyårsvaka
Ingmar Bergman, fläskpannkaka
Gunder Hägg å Greta Garbo
Snoddas, Hyland, Saab å Volvo
Alva Myrdal, knäckebröd
Nobel å gamle Kungens död
Strindberg å systembolag
Skål för Svenska Flaggans Dag


Denna kärleksfulla sammanfattning av allt det typiskt svenska, författad av min bror Clas Rosvall för närmare 40 år sedan, känns i vissa delar rejält inaktuell och skulle behöva uppdateras. Förmodligen låter detta sig dock icke göras, eftersom man då måste ta med allt det som idag är typiskt för vårt folk; främlingsfientlighet, myndighetsmissbruk, politisk ohederlighet och rättsröta!

Gör som jag: 

Hissa flaggan på halv stång!