Om

2014-2019 bloggade jag varje måndag på www.genealogi.se om släktforskning och angränsande ämnen. Däremot kunde jag inte där tycka till om annat som ligger mitt hjärta nära, politik t.ex. eller världshändelser. Det som till sist fick mig att ta bladet från munnen och starta en andra blogg - Teds Tankesmedja - är den förfärliga situationen för tusentals ensamkommande flyktingbarn. Särskilt från den dag de fyller 18, då de överges av Gud och människor, inte minst då av landets kommuner och ett Migrationsverk, som allt mer börjar likna ett Deportationsverk. Detta är på alla sätt orättfärdigt och ovärdigt en civiliserad nation som Sverige och jag känner att jag behöver ett expansionskärl för min vrede och frustration. Kanske kan några av tankarna från denna min smedja, inte minst då de historiska perspektiv jag har för avsikt att föra in, få en och annan att tänka till och tänka om ... 

Om mig

Visar inlägg från maj 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Lilla hjärtat - och andra asylsökande

Ingen har väl kunnat undgå att påverkas av den tragiska nyheten om LILLA HJÄRTAT - treåringen, som på grund av galna lagar och fyrkantiga myndigheter inte fick leva. Eftersom föräldrarna var totalt olämpliga, placerades den lilla flickan i fosterfamilj där hon mådde bra och utvecklades. Detta hindrade dock inte Kammarrätten från att slita henne ifrån den enda familj hon känt och låta de biologiska föräldrarna återfå vårdnaden. Tio månader senare, i slutet av januari i år, hittades hon död i hemmet. Flickan som inte fick fylla fyra var undernärd, hade rasat i vikt under sitt sista halvår och tappat hår. Dessutom fanns tydliga spår av misshandel. Av fosterföräldrarnas kallades hon ”Lilla hjärtat”.

Historien är hjärtslitande och gör oss alla rasande. Hur kan något sådant få hända i vårt land, som vi trodde var så välorganiserat, rättvist och omhändertagande. När det vid födseln visar sig att barnet har ett stort skyddsbehov beviljas det asyl, som dock tyvärr dras in när de biologiska föräldrarna överklagar. Kammarrätten dömer till förmån för föräldrarna och utlämnar därmed det arma barnet till lidande och död.  

Mannen i ingressbilden heter Herodes den Store och levde från 73 f.Kr., död cirka 4 f.Kr. Vi känner honom från bibeln såsom barnamördaren i Betlehem, den grymme despoten som av ängslan för att eventuellt få konkurrens om kungatronen väljer att låta dräpa alla små gossebarn. För honom är makten det allt avgörande och vad spelar då ett antal värnlösa barn för roll ...

Värnlösa barn, ja! Sådana har vi även i Sverige. Vi har till exempel alla våra ensamkommande asylsökande från Afghanistan, där de flesta förvisso var barn när de 2015 sökte sin tillflykt till Sverige. Men det finns andra. Minns ni alla de värnlösa barn som en hel sommar demonstrerade på Norra Bantorget i Stockholm: 

Här handlade det visserligen om familjer, men de flesta av barnen har haft hela sin uppväxt och skolgång i vårt land - många av dem är dessutom födda i Sverige. Nu skall de skickas till världens farligaste land, där det råder ett nästan fullskaligt inbördeskrig, dagliga terrordåd, ett ständigt kvinnoförtryck samt ett sedan mitten av 1800-talet pågående folkmord på en hel folkgrupp, Hazarerna. Den allra senaste ohyggliga händelsen, avrättningen av nyförlösta barn och deras mödrar på en mödravårdsavdelning i Kabul, är på alla sätt jämförbar med Kung Herodes illdåd för 2000 år sedan.

Men han är inte den ende härskare som sätter den egna maktpositionen framför allt annat. Som ständigt lyfter ett fuktat finger för att känna av vart vinden blåser. Som har glömt sina ideal och förhärdat sina hjärtan. Som glatt säljer ut tusentals unga människor till lidande och död och inte ens stoppar inför de värnlösa barnen.  

Pengarna i sjön, Magdalena!

Varje dag står de där, politikerna, och vräker ut pengar över oss. Miljarderna sprutar som ur ett ymnighetshorn! Förmodligen är detta nödvändigt för att vi ska komma igenom denna exempellösa tid, men ingen vet om de kommer att göra nytta eller vilken sluträkningen blir. Det enda vi vet är att hur många miljarder Magdalena än pytsar ut, så kommer V, M, KD och SD säga att det är alldeles för lite. Vi vet också att en dag måste pengarna på något sätt betalas tillbaka. Så mycket viktigare då att de verkligen används på rätt sätt, att de gör nytta och att inga samvetslösa uslingar hittar på metoder att mjölka systemet ... Det är den kontrollen vi har RIKSREVISIONEN till. Det är den som har att granska statens handhavande av skattemedel och som ska protestera om det har gått vårdslöst till eller hade kunnat göras mer kostnadseffektivt. Så till exempel sågade Riksrevisionen i november 2019 arbetet med Höghastighetstågen. Så här stod det i tidningarna:

Riksrevisionen riktar omfattande kritik mot den planerade höghastighets-järnvägen. Kostnaderna har ökat kraftigt, billigare alternativ har inte utretts och andra viktiga projekt riskerar att trängas undan. Bristerna anses så allvarliga att regeringen nu uppmanas att göra ett omtag.

Detta får oss osökt att tänka på Migrationspolitiken, hanteringen av alla asylsökande samt hela dödsmaskineriet kring avslag, infångande, fängslande och avvisande. Vad har inte det kostat och hade det kunnat göras på ett bättre sätt? (JA) Här skulle vi nu behöva lite ekonomiska kalkyler, men eftersom Migrationsverket och Morgan Johansson medvetet tycks undanhålla oss sådana får vi väl försöka fuska till siffrorna själva ...  

Låt oss anta följande (rätta mig gärna om mina siffror är uppåt väggarna):

  • Vi talar om 30.000 ensamkommande flyktingar från Afghanistan, mestadels tillhörande den Hazariska minoriteten, därav många uppvuxna i Iran eller Pakistan. 
  • Omkring hälften - 15.000 - har redan lämnat vårt land efter i genomsnitt tre år i Sverige.
  • Under två av dessa tre år i Sverige var ungdomarna, eller ansågs vara, under 18, under ett år över 18.
  • Av dem som är kvar har omkring hälften tillfälligt uppehållstillstånd via gymnasielagen.
  • Resten väntar fortfarande på någon form av besked, har fångats in av gränspolisen och sitter i förvar eller gömmer sig i det skuggsamhälle som systemet tvingat fram.
  • Staten betalade fram til 18-årsdagen 1900 kronor per dag till kommunerna för varje flykting för att ordna med boende, skola, kontaktperson med mera.
  • Efter 18-årsdagen fick kommunerna själva stå för kostnaden med försörjningsstöd, nödboende, kuratorer, fortsatt undervisning m.m.

Nu kommer vi till matematiken:

30.000 flyktingar kostar de tv¨å första åren 365 + 365 X 1900 kronor- sammanlagt 1.388.000 per individ. Det tredje året varierar starkt mellan olika kommuner men torde inte understiga 20.000 i månaden (Försörjningsstöd, hyresbidrag, fortsatta undervisningsinsatser mm) eller 240.000. Till detta kommer Migrationsverkets, domstolarnas och polisens alla kostnader. För att inte tala om dem som hamnade i förvar - långt ifrån alla men för de olyckliga som placeras där är prislappen 3644 kronor per dygn. Jag skjuter från höften med i genomsnitt ytterligare 400.000 - och genomsnittskostnaden för varje ensamkommande asylsökande passerar därmed 2 miljoner.

Om 15.000 av de 30.000 lämnar Sverige efter tre år som våra gäster till en kostnad av 2 miljoner styck, säger miniräknaren att den omedelbara förlusten för denna satsning blir 

30 miljarder kronor

Pengar som alltså gått rakt ner i sjön, Magdalena! För trots denna massiva investering blir det ju ingen utdelning, vi kan inte dra nytta av deras arbetskraft eller av den utbildning vi givit dem. Allt är bortkastat.

Går vi så till de 15.000 som fortfarande finns kvar i landet:

Av dessa omfattas ungefär hälften av Gymnasielagen och kommer, utöver de tre första åren, att vistas ytterligare mellan 2 till 6 år i Sverige för att sedan ändå avvisas. Under denna tid uppbär de CSN, bidrag och lån, om ungefär 10.000 kronor per månad i tio månader om året eller 100.000. Ska vi gissa att den genomsnittlige gymnasielagseleven kommer att behöva CSN i  5 år? Då är det lätt att multiplicera, det blir 500.000 - pengar som de givetvis inte kommer att kunna betala tillbaka om de efter fullgjord studentexamen ändå blir utvisade. Det är svårt att kalkylera vad kostnaderna för deras introduktions- och gymnasietid blir, det varierar mellan olika utbildningar, men säg 125.000 per år för att inte ta i. 5 år X 125.000 = 625.000 kronor. Summa: 1.125.000 kronor.

Med den utformning som Gymnasielagen har med krav på tillsvidare-anställning eller 2-årskontrakt inom sex månader kommer nästan INGEN av ungdomarna att kunna få permanent uppehållstillstånd - särskilt inte i dessa svåra tider av smitta och arbetslöshet - och skall därmed avvisas ur landet så fort läget stabiliserats i Afghanistan ... (oh, my ...)

Då tillkommer för var och en av dessa kanske 7000 gymnasielags-studenter kostnaderna för att jaga in dem (Säg 30.000 kronor per individ), placera dem i förvar i minst sex månader (3644 kronor per dygn X 182 dagar = 663.208 kronor) samt själva proceduren kring och avvisningen till Kabul (gissningsvis 200.000 kronor). Prislappen för att bli av med alla dessa 7000 unga människor som vi fött och undervisat i mellan 6 och 10 år, blir alltså omkring 1 miljon kronor per styck, eller 7 miljarder för hela gruppen. Detta tillsammans med de 1.125.000 som skolundervisningen och CSN kostat, samt kostnaden för de första tre åren - 1.388.000 + 240.000 - utgör en sammanlagd förlust på över

25 miljarder kronor

Pengar som alltså också går rakt ner i sjön, Magdalena!

När det gäller denna grupp av utbildade och försvenskade flyktingar tillkommer ytterligare en brakförlust, nämligen deras samlade arbetsinsatser under 40 eller 45 år framöver. För att beräkna denna alldeles i onödan bortsjabblade potential, räcker inte min miniräknare till - men kanske din, Magdalena? Sätt gärna någon liten kabinettssekreterare att räkna på den sjösättningen?

Återstår så den sista gruppen, de som inte lyckades tråckla sig in i Gymnasielagen, men som ändå finns kvar i landet, många i en skuggtillvaro, med arbetslöshet, brist på tak över huvudet, hungriga och sjuka med kriminalitet och prostitution som enda medel för överlevnad.

Det går inte att ens försöka göra en kalkyl över vad dessa olyckliga människor i längden kommer att kosta samhället. Men många, många miljarder lär det blir och många förstörda liv, krossade drömmar och slocknade ögon utan framtidstro. 

Som om inte detta vore nog! Sverige ingick för ett antal år sedan ett "återvändaravtalet" med Afghanistan, där denna trasiga nation lovade att på bästa sätt ta emot "de sina". Kostnaden för detta avtal lära var mycket hög. Olika summor nämnts, alltifrån 5 till 20 miljarder - endast Morgan Johansson vet, och han väljer att tiga om denna ofattbara skandal.

I takt med statens pandemirelaterade paniksatsningar har vi tappat respekten för miljarderna. Det är ingen som egentligen förstår vad 30, 25 eller 100 miljarder egentligen betyder. Men vi vet att det är en förfärlig massa pengar som svenska folket har slitit ihop för att användas till det allmänna bästa, men som Stefan Löfven, Morgan Johansson och du Magdalena, har bestämt er för att kasta i sjön ... 

Ps: Tycker ni att jag ska skicka in detta till RIKSREVISIONEN?

RIKSBÖDELN - och hans villiga drängar

Den sista avrättningen i Sverige ägde rum den 23 november 1910 på Långholmens centralfängelse i Stockholm. Den dödsdömde hette Alfred Ander och han hade begått ett brutalt rånmord, som alltså kostade en ung kvinnlig kassörska livet. Skarprättaren (bödeln) hette Anders Gustaf Dahlman och detta var som sagt hans sista uppdrag, som för övrigt skedde med hjälp av en giljotin. 1921 avskaffades dödsstraffet i fredstid, 1973 även i krigstid. Sedan 1975 står det t.o.m. i Regeringsformen att "Dödsstraff får inte förekomma".

Regeringsformen ...hmmm! Är det inte den som regeringen har att arbeta efter? Gör man det? Inte när det gäller flyktingfrågan! Avvisningarna till världens farligaste land som regeringen sanktionerar och som den samvetslösa asylprocessen för det mesta resulterar i, kan på många sätt jämföras med dödsdomar. Detta vet vi, och det vet alla, inklusive politiker, myndigheter och gränspolis. Att "återvända" (lustigt uttryck med tanke på att många av "Afghanerna" inte har vuxit upp eller ens är födda där) till Afghanistan innebär för våra ensamkommande flyktingar, för att inte tala om unga afghanska familjer, barn och flickor, absolut livsfara och förmodligen en död i förtid. Till alla de faror och förföljelser och den nedbrytande hopplöshet vi redan känner, har nu ytterligare två direkta dödshot tillkommit: Talibanernas framgångar och troliga maktövertagande samt Covid 19, som hotar att slå ut stora delar av den afghanska befolkningen.

Politikerna och Migrationsverket låtsas dock fortfarande som om det regnar, en grym krigslek där härskriet lyder: 

De afghanska flyktingarna har bevisligen inga skyddsskäl!

Tyvärr är det allt för många som lyssnar på denna eviga lögn, sprungen ur en riktigt ond människas allra svartaste inre. Men vem är denne Mörkrets Furste? Vem bär ansvaret för tusentals unga människor lidande under snart fem års tid? Vem är det som är så känslokall,  arrogant och beräknande att han skapar ett system som först ska ge flyktingarna lite hopp och livsmod, men som sedan sänker dem i en ocean av migrationspolitisk byråkrati, där en flykting är lika mycket värd som en kackerlacka.  

För den som vill göra det lätt för sig är svaret enkelt: STEFAN LÖFVEN, så klart! Det är han som är statsminister, det är han som har ansvar för regeringen och dess beslut. Det är han som ger uppdrag, tillsätter utredningar och delegerar. Men jag har svårt att tro att det är han som är hjärnan bakom denna djävulska plan, den slutgiltiga lösningen i flyktingfrågan. Jag tror inte att vår statsminister har den nödvändiga grymheten i sig. Däremot kan han som sagt delegera - och vi vet alla vem han har delegerat detta jobbiga ärende till:   

Det är denne obehaglige man, ett hjärtslag från statsministerposten, det handlar om. Det är han som ligger bakom Sveriges förvandling från en respekterad humanitär stormakt till en föraktad värsting på området. Det är han som, utan att visa sig i rutan, låter meddela att regeringen inte har några planer på att justera Nya Gymnasielagens krav på tillsvidareanställning inom 6 månader efter avslutade studier fast alla förstår att detta är svårt nog under normala förhållanden - men absolut omöjligt under Corona- och depressionstider. Det är han som är Sveriges RIKSBÖDEL!

Men Justitie- och Migrationsminister (ofattbart med en sådan kombination för övrigt) MORGAN JOHANSSON arbetar inte ensam. Till sitt förfogande har han ett antal villiga medhjälpare. Förr i världen kallades bödelns drängar för RACKARE - och det är det dom är, migrationsverkets chefer, slarviga medarbetare, bokstavstrogna jurister samt gränspolisens lydiga hundar.    

Detta är Konungarikets Sveriges förste rackare, Migrationsverkets generaldirektör MIKAEL RIBBENVIK. Mannen som gör som han blir tillsagd. Morgan Johanssons förlängda arm - den pålitlige medhjälparen som blint lyder His Master's Voice, trots att han förmodligen själv har insett hur galet allting har blivit. Det är han som inte blundar för möjligheten av att använda Pandemin som en gåva från ovan, ett sätt att speeda upp avvisningarna och därmed göra husse glad. Under dessa nervösa tider då alla har annat att tänka på och inga demonstrationer eller andra protester är möjliga - det är nu vi har vår chans. Det är nu vi kan "get away with murder".

Nu! säger ni kanske, ni som brukar läsa mina texter, nu har det slagit över för honom. Nu har han tappat kontrollen över tangenterna ...  Men, tyvärr, detta utbrott är en nödvändig reaktion till det som håller på att hända. Tidigare har jag och de flesta andra skribenter avstått från att skriva om alla de hemskheter som väntar våra stackars afghanflyktingar, vare sig de återvänder frivilligt eller med tvång. Man vill ju inte skrämma dem ytterligare och få dem att förlora allt livsmod och livslust inför avvisningen. Men nu måste alla sådana hänsynstaganden läggas åt sidan. Det är dags att börja tala klartext. Nu finns det inte längre något att förlora. Inför det oundvikliga är det hög tid  att avlägsna silkesvantarna och plocka fram de allra vassaste klorna. Om vi har några ...

Vi måste på något sätt provocera fram RIKSBÖDELN och hans RACKARE till räfst och rättarting. Annars är kampen för de arma flyktingarna förlorad!




 


  

I pestens tid ...

 

Här sitter jag i karantän
och känner mig rätt suverän,
för mina tankar är nu lag
och hökarna har övertag!

”Få bort dem” hördes Stefan böna,
få tyst på V och C och Gröna.
Det tog jag på delegation
och lämnar inte nå’n pardon

Gymnasielagen blev ett skämt,
passera’ riksdan nätt och jämt,
ett nålsöga jag skapade
när alla stod och gapade. 

Nu skruvas varje paragraf
förvaren fylls till sista slaf
och varje kryphål täppes till
och alla lås bär mitt sigill.

Till allt slags pjosk och vel och dalt
och samvetsömma överallt,
Jag säger rakt och resolut 
att nu skall svartskallarna ut!

Så helt plötsligt kom Corona
och det lär inte nå’n förvåna
att den för mig var Gudasänd,
en utmärkt återvändargränd.

För nu har ingen tid att bråka
Nu kan jag lugnt fortsätta tråka
och plåga svårt den skara brydd,
som saknar vart behov av skydd.

Och alltså kan vi nu i smyg
beställa busstransport och flyg
och bara vänta till den da’n
man öppnar upp Afghanistan.

Med slik beslutsamhet och nit
från såväl myndighet som plit, 
blir svenska folket snart immuna,
och därmed blir vi alla bruna …