Nya tider och nya tänkesätt kräver nya mätmetoder och standarder. Såväl inom industri och vetenskap som inom etik, moral och politik. På senare år, när migrationsfrågan kullkastat alla gamla värderingar kring människors lika värde, medmänsklighet och rättsskipning, har behovet av ett skarpt verktyg för beskrivning och kvantifiering av det politiska och byråkratiska trixandet nu nått en kritisk punkt. Hur mycket rävspel och ohederlighet tål nationen? Hur beskriva och mot varandra väga de parametrar som tillsammans utgör det moraliska och juridiska moras vi sedan 2015 har trampat omkring i? Det efterlängtade redskapet heter

Centimorgan (cM)

I ett nära samarbete mellan Svenska Standardiseringskommissionen, Politiker utan gränser, Föreningen Kreativa Jurister, Föreningen för sovande journalister och Teds Tankesmedja, finns detta nyttiga verktyg nu tillgängligt för alla och envar. Den nya enheten Centimorgan (cM), som använder skalan 1 - 10, där 10 är värst, bygger på åtta observationer:

• Förnekande av fakta  Det handlar om förmågan att effektivt blunda för samstämmiga rapporter från FN, Amnesty, Läkare utan gränser, världspressen och det svenska utrikesdepartementet om att Afghanistan är världens farligaste land med dagliga terrordåd och ständigt pågående etniska förföljelser.
• Okunskap  Ovilja att ta till sig kunskap om Afghanistans historia, etniska konflikter, religionsstrider, kulturellt betingade begränsningar och blodiga nutidshistoria, kunskaper som borde vara avgörande vid bedömning av asylskäl.
• Tolkningsföreträde  Inställningen att man själv i alla lägen vet bäst och har rätt att tolka t.ex. resultaten av åldersbestämningar på hårdast möjliga sätt och efter eget gottfinnande. Ett medicinskt yttrande om att en knäundersökt yngling KAN vara över 18 tolkas alltid som att han ÄR över 18.
• Fifflande med lagar  Kreativitet i tillskapandet av nya lapptäckslagar och förordningar, ägnade att placera alla asylsökande i livslång limbo. Lagarna behöver inte vara juridiskt korrekta eller i linje med lagrådets rekommendationer. De behöver inte heller vara logiska och naturligtvis inte heller rättvisa. 
• Tillämpning av lagar och förordningar  Det lagstiftaren missat eller för skams skull inte kunnat få till, tar berörda myndigheter, i detta fall närmast Migrationsverket och Gränspolisen, beslutsamt hand om. Med mästerlig hand påför man byråkratisk otydlighet och hopplösa återvändsgränder respektive polisiärt blind lydnad, trotsande alla slags konventioner.
• Politisk opportunism   Förmågan att rida på en av partipolitiska skäl frampiskad våg av främlingsfientlighet, okunskap och racism. 
• Lismande skenhelighet  som manifesterar sig i självglorifierande framträdanden i media, där journalisterna aldrig bemödar sig om att sticka hål på förträfflighetsbubblan.
• Lögnpotential  arrogansen att, likt den förre presidenten i USA, år efter år ogenerat ljuga sig fram i debatten och/eller ansluta sig till redan sjösatta osanningar.

9,2 cM    Mikael Ribbenvik, Generaldirektör för Migrationverket

8,8  cM   Maria Malmer Stenergard, Migr-politisk talesperson för Moderaterna 

8,6 cM     Fredrik Malm, Migrationspolitisk talesperson för Liberalerna

Kommittén tar kontinuerligt fram nya cM-bedömningar.

Genuint främlingsfientliga personer, som t.ex. Jimmie Åkesson och Ebba Busch, får lustigt nog lägre cM-siffror. Detta beror på att de aldrig försökt dölja sina åsikter och därför missar viktiga poäng kring lismande och lögner. 

Vilken poäng uppnår då rikslikaren själv, Justitie- och Migrationsminister Morgan Johansson? Kommittén sliter med den frågan ...

Den påläste känner säkert igen begreppet Centimorgan som den enhet som används av släktforskare och på senare år även av kriminaltekniker för att beskriva biologisk släktskap mellan två testade personer. 

Den nya enheten för bedömning av politiker och byråkrater handlar givetvis inte om biologisk släktskap. Däremot, i överförd bemärkelse, om den andliga gemenskap som tycks förena de samvetslösa uslingar, som nu i över fem års tid plågat unga oskyldiga människor med namnlös psykisk tortyr ...

Dra tillbaka förslag som gör det lättare för asylsökande att stanna – annars lämnar vi januarisamarbetet.

Det kravet på regeringen från L-ledaren Nyamko Sabuni kom häromdagen. En humanitär skyddsgrund skulle ge asylsökande som befunnit sig länge i Sverige, men som inte anses ha skyddsskäl, möjlighet att stanna. Detta enligt ett av de förslag till ny migrationspolitik som regeringen skickat ut på remiss. Begreppet "ömmande fall" skulle återinföras.

Sedan allt fler rapporter börjat komma om politiker och generaldirektörer som trots egna förmaningar och direktiv kastat sig iväg på "nödvändiga" julresor till varmare länder, känner jag det som en bjudande plikt att avslöja ytterligare en: Migrationsverkets Generaldirektör:

Mikael Ribbenvik

Under julhelgen passade han och hans sambo på att flyga ner till Malta, en flagrant ohörsamhet visavi Folkhälsomyndighetens råd och rekommendationer och statsministerns salvelsefulla uppläxningar och vädjanden. Tillfrågad om varför han valde att ändå genomföra resan, gav Ribbenvik följande förklaring:

”Vi är en familj med benen i två länder. Min sambo flyttade till Sverige från Malta i somras och har inte kunnat besöka sitt hemland sedan dess. Av en rad privata skäl var hon tvungen att besöka sin bostad där. Eftersom vi ska gifta oss där behövde vi göra en examination av hindersprövning under ed med personlig inställelse senast tre månader innan”

Han påstod också att han tolkat rekommendationerna mot att resa som att de inte gäller ifall det avser en tjänsteresa eller då man har starka familjeskäl.

Starka familjeskäl? Hmmm ....

Funderar på alla de familjeskäl, som våra ensamkommande och andra flyktingar, dem som Ribbenvik helst vill utrota om inte från jordens så i alla fall Sveriges yta, skulle kunna åberopa. Här har de nu väntat i över fem år på att ens få veta om de får stanna i vårt land eller till sist kommer att deporteras till världens farligaste land, som inte vill ha dem tillbaka. Ett land många av dem inte känner, kanske inte ens är födda i.  

Vad skulle inte många av våra flyktingar ge för att, likt Mikael Ribbenvik och hans sambo, sätta sig på ett flygplan och resa till kanske Afghanistan, Iran eller Pakistan för att äntligen få träffa sina kära mammor (papporna är för det mesta döda, mördade eller försvunna) och syskon. Eller till släktingar i Tyskland, Frankrike eller i något av våra grannländer. Men alla sådana förhoppningar har Mikael Ribbenvik grusat - en flykting med TUT (Tillfälligt uppehållstillstånd) kan inte lämna landet, då kommer han aldrig in igen. Inte ens med ett afghanskt pass i handen. För detta måste man ha PUT (Permanent uppehållstillstånd) och sådana delar inte Migrationsverket längre ut, vad det verkar ...

Skulle man inte kunna tänka sig undantag från dessa omänskliga regler, säg att flyktingar skulle kunna få ett tillfälligt "visum" för en resa till det land där resterna av deras familjer vistas? Ett tidsbegränsat medmänskligt fönster för olyckliga flyktingar att få träffa sina familjer och anhöriga. En neutral plats kanske, där FN skulle kunna inrätta ett humanitärt centrum för tillfälliga familjeåterföreningar. Cypern? Mallorca? 

Eller, varför inte, MALTA, där man numera är van vid resenärer med starka familjeskäl!