Det är väl ändå inga afghaner med på den här bilden ...! 

Nej, eller jo! Så att säga. Bilden är från 1945 och föreställer de stackars desperata Balter som i i andra världskrigets slutskede råkat hamna på fel sida (tyskarnas) och därför av Sovjetunionen betraktades som landsförrädare. Wikipedia skriver bl.a.:

Baltutlämningen kallas den händelse efter andra världskrigets slut 1945, då Sovjetunionen, med stöd av de västallierade, begärde att Sverige skulle lämna ut 167 baltiska soldater som stridit på axelmakternas sida mot Sovjetunionen. 

Den 2 juni 1945 överlämnade Sovjetunionen en not till den svenska samlingsregeringen att militär och liknande personal från östfronten som internerats i Sverige skulle återbördas till Sovjetunionen enligt de tyska kapitulationsvillkoren. Den 16 juni svarade den svenska regeringen att man inte hade för avsikt att bereda en fristad för tysk- och tyskenrollerad militär och militär personal. Detta trots att Sverige varit neutralt under kriget och inte var bundet av de tyska kapitulationsvillkoren.

Den 22 november inledde balterna en hungerstrejk. Dagen efter höll riksdagen en interpellationsdebatt, men förutom enskilda riksdagsmän stod partierna från samlingsregeringen fast vid beslutet. SKP ville gå längre och även skicka tillbaka de 30 000 civila flyktingarna från Baltikum.

Om någon undrar vad SKP står för kan jag berätta att det är en förkortning av Sveriges Kommunistiska Parti. Rart!

 

Wikipedia igen:

De desperata soldaterna stympade sig själva för att inte utlämnas. En av dem körde in en blyertspenna i ögat; andra högg av sig fingrar. Sammanlagt utlämnades 2 518 personer till Sovjetunionen, därav 146 balter. 310 tyskar och 54 polacker återvände till sina hemländer. 104 personer blev kvar i Sverige. Åtminstone sju av internerna begick självmord under händelsernas gång.

Det finns betydande likheter mellan Baltutlämningen 1945 och det som år 2017 håller på att hända med de afghanska killar som hösten 2015 anlände till Sverige. Men regeringen har tydligen glömt vad som skedde för sjuttio år sedan, och vilken skamfläck det allt sedan dess varit för vårt land. Den feghet och brist på ryggrad som Sverige den gången visade upp mot farbror Stalin är verkligen något att skämmas över. T.o.m. Socialdemokraterna själva erkände till sist detta, liksom de övriga riksdagspartierna. Wikipedia:

Officiellt bad Sveriges regering om ursäkt den 20 juni 1994. De 44 överlevande bjöds till Sverige. Fyrtio överlevande, 35 letter, fyra ester och en litauer kom och togs emot av Konung Carl XVI Gustaf. Utrikesminister Margaretha af Ugglas sade att utlämningsbeslutet varit överilat och felaktigt, att den svenska regeringen reservationslöst instämmer i kritiken av detta beslut och beklagar oförrätten. 

Detta har regeringen och alla andra politiker uppenbarligen också glömt bort eller förträngt. Migrationsverket har aldrig vetat det. Den planerade avhysningen av tusentals unga afghaner har precis samma förtecken som händelserna för sjuttio år sedan och konsekvenserna kommer att bli kännbara, både för de arma afghankillarna, som nu i två år utsatts för psykisk tortyr, och för oss själva.

De förlorar sin framtid!

Vi förlorar vår heder!