"Personalbristen blir alltmer akut och rapporterna inför sommaren är inte bättre. Enligt Kommunals beräkningar behöver det rekryteras drygt 50 000 undersköterskor och vårdbiträden till kommunerna under kommande mandatperiod. Därtill behövs 24 000 nyrekryteringar på grund av alla pensionsavgångar mellan år 2018-2022. Attraktionskraften för att jobba i välfärden måste öka och många fler behöver välja att utbilda sig inom vård och omsorg. Därför bör kommuner erbjuda elever en garanterad tillsvidareanställning efter genomgången gymnasieutbildning inom vård och omsorg." 

Så skriver Tobias Baudin, förbundsordförande i Kommunal  och Barbro Andersson, avdelningsordförande i Kommunal Mitt, i en debattartikel i Uppsala Nya Tidning 20180528. De är inte ensamma. Förutom dessa 135.000 platser inom vården och omsorgen ropar bransch efter bransch efter nya medarbetare. Häromdagen talade socialdemokraterna själva om att det behövs 215.000 nya arbetstagare om Sverige skall fortsätta fungera.

215.000

Detta samtidigt som man sätter till alla klutar för att tvinga ut unga människor, just den ålderskategori som behövs allra mest, ur riket. Av de knappt 9.000 ensamkommande som tack vare den nya gymnasielagen får en ny chans till utbildning, arbete och en framtid, är jag övertygad om att de allra flesta kan bidra till att minska bristen på medarbetare både inom välfärden och inom industri och hantverk. Gott och väl, men varför då tvinga bort deras 4000 - 5000 kamrater, som hade oturen att komma några dagar för sent till Sverige, eller som fick sitt beslut lite för tidigt, eller blivit uppskrivna (eller nedskrivna) i ålder? Varför lägga så mycket krut på att bli av med dessa unga människor, vars enda brott tycks vara att de hamnat snett i den svenska millimeterbyråkratin?

Vad är det Stefan Löfven & hans kumpaner är rädda för? En ny flyktingvåg? Dumpade löner? Väljarflykt? Hur som helst, jag förstår inte ekvationen! Om man själv säger att man behöver 215.000 medarbetare och inom rimlig tid har tillgång till kanske 10.000 unga, raska och villiga sådana, är inte det en bra sak?