Nu är det full fart på de positiva besluten enligt den nya gymnasielagen - och härligt är det! Efter den första lättnaden och glädjen är det emellertid helt nödvändigt att vi sansar oss och börjar fundera över vad det nya läget egentligen innebär. Alla vet att det handlar om 13 månader i första svängen, att det kan förlängas en eller två gånger samt att ungdomarna efter avslutade gymnasiestudier har sex månader på sig att hitta ett jobb. Men fullt så enkelt och strömlinjeformat är det inte ...

För dem som redan kommit in på Gymnasiet känns faran mindre. De kommer sannolikt att klara utbildningen i god tid före deadline, och om det bara inte råkar bli LÅGKONJUNKTUR när det är dags för dessa ungdomar att hitta jobb, så skall väl även den delen kunna ordna sig. 

Värre är det för dem som ännu inte lyckats ta sig in på ett Nationellt program utan fortfarande, efter tre år, tragglar på i någon sorts introduktionsprogram och vars kunskaper i svenska språket är helt otillräckliga för att inte säga USLA! Det finns ett helt batteri av förklaringar till varför det så ofta är på detta sätt: Förläggningsboende t.ex. där det knappt talas ett ord svenska. Stressen och traumat över flykten och livet och förföljelserna i "hemlandet". Parat med den tortyrliknande ovisshet Konungariket Sverige under tre år utsatt dem för, har allt detta fått tusentals ungdomar att gå ned i energisparläge. Man orkar inte! Man skolkar! Man sover bort dagen! Man bryr sig inte! Allt detta är förståeligt - men nu måste det få ett slut! Annars blir den nya gymnasielagen för många bara ett mellanspel på 13 månader, innan det åter är dags för människojakt, interneringar och avvisningar.  

Särskilt bråttom är det för dem som, om de inte snabbt blir klara med introduktionsprogrammet, riskerar att bli för gamla för att vara välkomna på gymnasiet - samtidigt som Komvux i många kommuner inte är ett alternativ.

Detta måste vi på något sätt få ungdomarna att förstå! Det får vara slut på  gullandet och daltet. Nu är det TOUGH LOVE som gäller! Klartext utan krusiduller! Få ungdomarna att förstå att nyckeln till framtiden nu ligger i deras egna händer. De måste skärpa sig och börja vilja! Annars är det kört! Ibland skulle man vilja skrika 

Jag försökte sammanfatta detta tuffa budskap i ett öppet brev, som förmodligen aldrig kommer att skickas, men som kanske kan vara användbart för alla oss som engagerar oss för våra ensamkommande flyktingar. Så här blev det:


Till dig som fått uppehållstillstånd via Nya Gymnasielagen! 

GRATTIS! Det är jätteroligt att detta har fungerat för dig och att du nu får stanna i Sverige i 13 månader till. Det är en fantastisk möjlighet som, om du sköter dig, kan innebära att du till sist får ett Permanent uppehållstillstånd i Sverige. 

Det tillstånd du nu har fått gäller bara i just 13 månader. Det är inte självklart att du får det förlängt med 13 månader och sedan med ytterligare 13 månader. För att få det måste du kunna bevisa att du har tagit studierna på allvar och presterat det som skolan och myndigheterna förväntar sig:

  • Du måste ha mycket hög närvaro i skolan – i princip gå till skolan varje dag, inte skolka och bara vara frånvarande om du är sjuk eller har andra godkända skäl.
  • Du måste göra framsteg, klara av ett stort antal kurser och ämnen och framför allt: 
  • Bli godkänd i SVENSKA. Du måste alltså plugga, öva och försöka prata och lyssna till så mycket svenska som möjligt. Delta i språkcaféverksamhet och andra mötesplatser där det talas svenska. Du behöver läsa böcker på svenska, se svenska filmer, titta på svenska TV-program och lyssna på radio. Försöka hitta och umgås med svenska ungdomar. 

Allt detta är nödvändigt om du skall få ditt tillfälliga uppehållstillstånd förlängt. Under den tid du har uppehållstillstånd har du också möjlighet att arbeta. Detta måste du också försöka ta tag i: Hitta småjobb på helger och lov samt i god tid planera för sommarjobb. Dels ger det pengar i plånboken, men det finns också en annan anledning: Efter avslutade studier enligt Nya Gymnasielagen, måste du inom 6 månader hitta ett arbete som ger en lön som är tillräcklig att leva på. Det är först då ditt tillfälliga uppehållstillstånd kan omvandlas till ett permanent sådant. Det är alltså bra att redan nu skaffa kontakter på olika arbetsplatser och visa hur duktig och arbetsam du är. Då blir det lättare för dig att hitta jobb när det om några år blir alldeles nödvändigt och avgörande för om du får stanna i Sverige.

Vad tror ni? Skulle ett budskap som detta gå hem? Skulle det bottna?  

Hur får vi ut detta gamla kloka ordspråk till berörda ungdomar?