FÖRDÖMD är ett mycket kraftfullt uttryck, som kan betyda att något är dåligt och att man starkt tar avstånd från det. En annan betydelse är  "dömd till evig osalighet". Men det finns en tredje tänkbar tolkning: FÖRDÖMD = DÖMD PÅ FÖRHAND. Det är den betydelsen jag vill lyfta fram i dagens blogg.  

Om fartyget M/S St Louis och dess insats för att rädda flyktingar skriver Wikipedia (i utdrag):

M/S St. Louis seglade 13 maj 1939 från Hamburg, Tyskland till Kuba. Ombord fanns 930 judiska, mestadels tyska, flyktingar som sökte asyl från nazisternas förföljelse. När fartyget kom till Kuba nekades passagerarna inresetillstånd av landets regering. De förvägrades såväl politisk asyl som turistvisum. Under förhandlingarna begärde Kubas regering ytterligare 500 amerikanska dollar i visumavgift per passagerare, pengar som de flesta flyktingar inte hade. Kravet föranledde närapå ett myteri. Två passagerare försökte avsluta sina liv och flera dussin fler hotade med självmord. Emellertid lyckades 29 passagerare stiga i land i Havanna.

Kapten Schröder försökte därefter anlöpa Florida, USA. Juridiskt sett kunde flyktingarna inte resa in på turistvisum eftersom de inte hade någon returaddress. Invandringen till USA begränsades också med årliga kvoter sedan år 1924. 

Och skeppet seglade vidare.

Samtidigt som St. Louis lämnade USA försökte akademiker och tjänstemän i Kanada övertyga sitt lands premiärminister att erbjuda en fristad för fartyget, som bara var två dagars resa från staden Halifax i Nova Scotia. Den 9 juni beslutade han dock, på inrådan av regeringsmedlemmar och immigrationstjänstemän som var negativt inställda till judisk invandring, att inte ingripa.

Och skeppet seglade vidare.

 

Kapten Gustav Schröder, befälhavare på fartyget, var en icke-judisk tysk och antinazist som gjorde sitt bästa för att säkerställa att passagerarna behandlades med värdighet. När fartygets situation förvärrades förhandlade han personligen och gjorde planer för att finna en fristad för dem.Vid ett tillfälle föreslog han till exempel att förlisa fartyget på den brittiska kusten för att tvinga fram flyktingstatus åt passagerarna. Han vägrade återlämna fartyget till Tyskland innan alla passagerare beviljats inresetillstånd av något annat land. Fartyget återvände till Europa och dockade i Antwerpen. Storbritannien gick med på att ta emot 288 passagerare, och efter ihärdigt förhandlande av Gustav Schröder fick de återstående 619 passagerarna tillåtelse att gå i land i Antwerpen; 224 togs emot av Frankrike, 214 av Belgien och 181 av Nederländerna. De verkade vara säkra från Hitlers förföljelse.

Året därpå, i maj 1940 efter Tyskland invaderade Belgien och Frankrike, var judarna åter i en riskfylld situation. Av de ursprungligen 930 judarna ombord uppskattar man att 254 blev en del av Förintelsen och slutade sina liv i koncentrationsläger eller gaskammare. 

Händelseförloppet beskrivs i en bok, De fördömdas resa (1974) av Gordon Thomas och Max Morgan-Witts. Filmen De fördömdas resa [Voyage of the Damned], som utkom 1976, är baserad på boken.

Varför förmedlar jag nu allt detta?

Jo, för att det finns betydande likheter mellan hur omvärlden år 1939 behandlade de förtvivlade judar som försökte undkomma förföljelser och död och hur vi, nästan 80 år senare, ser på de utsatta flyktingarna från Afghanistan. Vi vet alla, t.o.m. Regeringen och Migrationsverket, vilket helvete dessa unga pojkar flyr ifrån. Vi vet att det med all sannolikhet kommer att gå lika illa eller nästan lika illa för dem vi återförvisar till Afghanistan, ett land,som de flesta inte ens har vuxit upp i, som det gick för de judiska flyktingarna ombord M/S St Louis. Där var dödligheten omkring 25% - det är inte orimligt att  anta att den kan bli minst lika hög bland dem vi återförvisar till ett land som inte längre styrs av en regering, utan av milisgrupper och religiösa/politiska fanatiker. 

De är dömda på förhand - FÖRDÖMDA.

Precis som i Tyskland på 30-talet ...