Såg ni debatten mellan den gamle ministern för asyl och migration, Pierre Schori (s), och liberalernas talesperson i migrationsfrågor, Fredrik Malm? Om inte, kolla in: 

https://www.aftonbladet.se/tv/a/250208

Det var en märklig debatt, på så vis att den gamle statsmannen utstrålade klokhet, medmänsklighet och storsinthet, medan liberalernas påläggskalv hade fastnat i ett politikerspråk fritt från känslor och med papegojliknande upprepningar om ordning och reda. Dock undvek han den numera utslitna och förkättrade floskeln VÄRNA ASYLRÄTTEN. I stället var det följande mening som blivit hans mantra:

Det är endast de som har SKYDDSBEHOV som ska få stanna!

Intressant infallsvinkel. Då gäller det alltså att avgöra vilka som verkligen har skyddsbehov. Kan det t.ex. vara de som

  • kommer från världens farligaste land?
  • sett sina föräldrar och syskon mördas av Talibanerna och nu står näst på listan?
  • tvingats vara "danspojkar" åt perversa ledare?
  • flytt för sina liv redan för 10-15 år sedan och hamnat i ett grannland, som nu tröttnat på dem?
  • tillhör en förföljd folkgrupp, som t.ex. Hazarer?
  • flytt undan bomber och beskjutningar?
  • riskerar att bli tvångsrekryterade till den syriska armén?
  • inte längre har några släktingar kvar i det land dit Migrationsverket vill avvisa dem?
  • efter upp till tre års traumatisk väntan i den svenska migrationsterrorn nu har tappat livsviljan?
Hittade en bild på nätet, som visar vilken omöjlig situation dessa unga pojkar befinner sig i. Bilden är tagen på offentlig plats någonstans i Iran och föreställer ett stort antal pojkar, nästan alla från Afghanistan. De har likt boskap samlats upp och stängslats in och har nu att i avvaktan på avvisning förnedras, hånas och bespottas av pöbeln. 

"Gripna främlingar (Afghaner och Balucher)" som skall utvisas till Afghanistan.  

Pierre Schori menar att, förutom de vansinneslånga handläggningstiderna, det stora misstaget i Sveriges hantering av situationen är att vi, mot all erfarenhet och allt förnuft, låter Migrationsverket avgöra hur farligt det är i Afghanistan. Denna uppgift är verket inte vuxet! Alla andra instanser, FN, EU, Röda Korset, Militären och t.o.m. Svenska Utrikesdepartmentet varnar för att skicka någon enda människa till detta livsfarliga land, men Migrationsverket framhärdar - säger sig veta bättre, och fortsätter med avvisningarna. Slutsatsen kan bara bli en:

Migrationsverket har fått fnatt!

Så, vem är han då denne liberala talesperson för ett parti, som man i det längsta trodde stod för humanistiska värderingar? Låt oss googla:

Utrikespolitiskt engagemang. Fredrik Malm tog initiativ till bokinsamlingen Kubas fria bibliotek för att främja yttrandefriheten på Kuba och han sitter i styrelsen för Samfundet Sverige-Israel. Han är även engagerad i Svenska kommittén mot antisemitism och i bland annat kurdernas, armeniernas, assyriernas och andra minoriteters situation i Turkiet. År 2005 reste han i det kurdiska området i Irak och skrev en artikelserie i Expressen om resan. I januari 2006 utsågs han till Årets kurdvän på den av Kurdistans regionala regering arrangerade Kurdgalan i Stockholm.

Fredrik Malm har deltagit i olika evenemang kring det armeniska folkmordet. Han har kritiserat den svenske utrikesministern Carl Bildt för att undvika ett ställningstagande till folkmordsbegreppet i detta sammanhang, med argumentet att de europeiska länderna på så sätt bidrar till att ett turkiskt erkännande förskjuts. 

Så pass ... Detta är tydligen en gosse med engagemang och empati. Särskilt intressant är det med hans intresse för det Armeniska folkmordet för hundra år sedan, då flera miljoner armenier, män, kvinnor och barn, slaktades. [Här tänkte jag ha en bild på hur det gick till då - men alla fotografier jag hittar på nätet är så omänskligt vidriga att jag måste avstå].

Är det inte märkligt att en person med sådana kunskaper kring ett folkmord - Armenien 1915-1917 - inte ser likheterna med ett annat folkmord - Afghanistan 1880-talet och ännu den dag som idag är.  Under "järnemiren" Abdur Rahman Khan i slutet av 1800-talet mördades och fördrevs 60% av Hazarerna, en etnisk rensning som fortfarande pågår.

Så här skriver Liberalerna i sitt partiprogram Frihet i globaliseringens tid, som antogs vid landsmötet den 22 november 2015:

För att friheten inte ska bli ett privilegium för vissa behövs internationell solidaritet och stöd till demokratiska krafter i ofria länder. De demokratiska värdena måste försvaras också på hemmaplan, och varje tendens till rasism, ojämställdhet, inskränkthet och intolerans bekämpas.

Hur kan ett parti som bekänner sig till dessa ideal bete sig så avskyvärt som Liberalerna i Sverige idag gör i frågan om de ensamkommande flyktingarna? I höst är det val! Lova mig att vi röstar bort dessa hjärtlösa hycklare ur parlamentet!