Vi som är lite äldre minns honom, den snälle Farbror Polisen, som mitt i gatan står ...  Han var lagens långa arm ut i samhället, han var påtagligt närvarande och skulle visas respekt. I skolan fick vi lära oss att alltid vara artiga och hälsa på Farbror Polisen så fort vi träffade på honom. Bocka och niga. Om man hade gått vilse, visste man att man alltid tryggt kunde närma sig konstapeln och fråga om vägen. Likaså om man var jagad av elaka pojkar. Han var en resurs att lita på. 

Idag är bilden en annan. Om inte Nordiska Motståndsrörelsen, fotbollshuliganer eller utländska statsöverhuvuden är i faggorna, ser man sällan till dem. Polisen har sektoriserat sin verksamhet och har inte längre tid med oss vanliga människor, knappt ens när det kniper. Inbrott och småstölder har man för länge sedan sorterat bort, misshandel bara om kniven är framme. En av dessa sektorer är GRÄNSPOLISEN.  

Riktigt medvetna om deras existens blev vi först i samband med flyktingkrisen hösten 2015. Det var Gränspolisen som fick stå där i Trelleborg och Malmö och på bästa sätt försöka bringa ordning i kaos. Se till att flyktingarna kom vidare till uppsamlingsplatser för vidare befordran till Migrationsverkets förläggningar. Det var den som fick bemanna Öresundstågen och avkräva nationalitetsbevis av stressade pendlare samt omhänderta dem som inte kunde producera sådana. Detta uppdrag skötte den, så vitt jag har förstått, på ett efter omständigheterna bra sätt.

Nu är situationen en annan. Från att ha "försvarat" våra gränser från hot utifrån, förväntas de nu utföra regimens smutsiga hantverk och rent fysiskt verkställa de avvisningar, de flesta i strid med både skrivna och oskrivna lagar och konventioner, som politikerna och de letargiska myndigheterna till sist kommit fram till. Gränsbevakarna har förvandlats till UTKASTARE.   

 

Känner ni igen den här bilden? Den är från Baltutlämningen - den svenska nationens kanske största skam i modern tid. 

I januari 1946 utlämnades 146 baltiska soldater från Sverige till Sovjetunionen. Detta föregicks av en upprörd debatt om de 167 baltiska soldater som varit i tysk tjänst och som flytt till Sverige vid slutet av andra världskriget. De allierade hade kommit överens om att tysk militär på flykt skulle återsändas till den front de lämnat. Sverige utfäste sig att följa denna regel.

Av de ca 2700 tyskar som flytt till Sverige stod det ingen strid, då de förutsattes bli behandlade som krigsfångar. Men när det blev känt att det också ingick baltiska soldater, krävde en stark opinion att dessa skulle få stanna då man antog att de skulle straffas som landsförrädare. Hungerstrejk, självstympningar och sjukdomar medförde att endast 146 balter sändes iväg [Källa: Arboga Elektronikhistoriska förening] 

Det är sådana här scener vi nu måste bereda oss på när Gränspolisen slutspurtar och effektivt drar åt snaran kring de olyckliga pojkar, vars tid i vårt land runnit ut. Skoningslösa drev av målinriktade människojägare kommer att nosa upp alla dem som gömmer sig, dra, fösa och bära ut dem till de väntande Svarta Majorna för skjuts till Förvarsenheten, där de ska interneras i avvaktan på nästa chartrade plan till Kabul.   

Om vi för ett ögonblick bortser från all den fasa och det lidande, som denna verksamhet förorsakar de drabbade, och i stället fokuserar på oss själva. Vad gör denna ljusskygga hantering med oss och vår självbild som medborgare i ett demokratiskt och till synes humant samhälle? Hur reagerar vi när de 18-åringar vi lärt oss tycka om och engagerat oss för plötsligt rycks ur våra armar och skickas till lidande och död i ett land de flesta av dem inte känner. Hur kommer vår bild av polisens roll och integritet förändras i takt med all den oförsonliga brutalitet, som naturligtvis inte kan undvikas om de skall lyckas med sitt uppdrag? Hur skall vi hantera vår frustration och vår vrede? Hur skall vi förhindra att den snälle "Farbror Polisen" inför våra ögon förvandlas till  en hatad och fruktad "Snutjävel"? När de som vi trodde var våra vänner och försvarare inför våra ögon förvandlas till simpla utkastare ...    

The Bouncer

Ett annat problem är naturligtvis Gränspolisens personal, de som ska utföra de stygga sysslorna. Även om man inte kan och inte får tänka så, inställer sig ändå jämförelsen med andra "Gränspoliser" genom tiderna. Lägervakter och annat. Från historien vet vi att många av dem i efterhand, när de förstått vilka hemskheter de lånat sig till, drabbats av dåligt samvete, sömnsvårigheter och psykisk ohälsa.

För att befria Farbror Polisen från denna belastning vore det kanske bättre med ett Statligt Utkastarverk av något slag, kanske på entreprenad till särskilt okänsliga personer, som finner tillfredsställelse i att medverka i den etniska rensning vi numera bedriver i detta land. Som generaldirektör - eller vad det nu heter i polisiära sammanhang - ber jag att få nominera följande kandidater: 

  • Johan Forssell
  • Paula Bieler
  • Morgan Johansson
  • Heléne Fritzon 
  • Jan Björklund     
  • Ulf Kristersson
  • Ebba Busch Thor
  • Jimmie Åkesson
  • Ylva Johansson