Efter den ryska revolutionen 1918 inträdde så småningom en sorts skräckvälde, som med marginal överträffade den franska motsvarigheten på 1790-talet. Från omkring 1930 förvärrades situationen ytterligare, då den paranoide Stalin fann för gott att systematiskt arrestera och avrätta hundratusentals, kanske flera miljoner, oskyldiga medborgare. Vad var de då anklagade för?

Kontrarevolutionära aktiviteter

Det kunde räcka med att man var släkt med någon av Stalins eller nomenklaturans inbillade fiender, eller att ens föräldrar under någon period tillhört fel fraktion av partiet eller förvaltningen, för att ens dagar kunde vara räknade. Angiveriet firade orgier och förmodligen fanns det också skottpengar att håva in för riktigt flitiga människojägare och bödlar.

Från min studenttid, som inträffade under det skäggiga och politiskt skogstokiga 70-talet, minns jag detta konturlösa uttryck, som var särskilt populärt bland grupper på den yttersta vänsterkanten, KFMLr, Trotskisterna, Maoisterna o.s.v. Bland mina klasskamrater fanns det flera advokater för "Proletariatets diktatur" - missledda ungdomar som hånskrattade åt alla "reformister" och menade att det för revolutionens skull nog till sist skulle bli nödvändigt att undanröja alla lärare och de flesta eleverna på skolan. Man kan inte göra en omelett utan att knäcka ägg”.

Idag har vi i detta land ingen blodig diktatur eller repressiv polismakt att förhålla oss till. Inte vi själva - men däremot de som Sverigedemokraterna och deras "underlydande" menar inte har här att göra, våra ensamkommande asylsökande och andra olyckliga flyktingar. För nog kan man med fog hävda att det numera är just detta ljusskygga parti som bestämmer vad som skall gälla. Övriga partier har, med ett par undantag, visat sig sakna det mod och den moraliska resning som behövs för att orka stå emot vulgärpopulisternas framfart.

Vari består då överhetens - läs politikernas, migrationsverkets, kommunernas och polisens - maktmissbruk visavi de arma flyktingar, som flytt från blod och död i några av världens farligaste länder? Det finns ett uttryck som väl beskriver den svenska modellen:

En mördande byråkrati

Den snårskog av lagar och regler, gamla, nya och retroaktiva, som Sverige utsätter de ofta hårt stressade och traumatiserade ungdomarna för, är exempellös i vår historia. Aldrig tidigare har så många fula trick och knep tillgripits, aldrig förut har Fru Fortuna fått spela en så stor del i hanteringen, aldrig någonsin har begrepp som medmänsklighet, humanism och ömmande fall på ett så systematiskt sätt sorterats ut ur vår vokabulär. Aldrig förut har kommuner och myndigheter bokstavligen och med berått mod slängt ut unga människor på gatan för att där frysa och svälta ihjäl.

All denna renodlade ondska - låt oss kalla allting vid dess rätta namn - måste på något sätt avslöjas, bemötas och hållas i schack. Eftersom politikerna när det gäller våra ensamkommande har gått och gömt sig och därmed abdikerat sitt ansvar, är det vi sansade och hyfsat rättfärdiga medborgare som får ta över och agera barmhärtiga samariter. 

Och det är ju just precis det vi nu har gjort i flera år! Heder åt oss! Vi har mobiliserat, opponerat, aktiverat, argumenterat, informerat, protesterat, recenserat, improviserat, och levt rövare. Vi har öppnat våra hem, bråkat med våra kommuner och skolor, tröstat de bedrövade och samlat in pengar till de allra mest behövande. Kanske har vi t.o.m. gömt våra olyckliga ungdomar från gränspolisens piketbilar och batonger.

Om vi hade bott i Sovjetunionen på 30-talet hade vi varit döda för längesen. Vi har nämligen haft oförskämdheten att ifrågasätta de vidrigt långa handläggningstiderna, de undermåliga underlagen, de retroaktiva lagarna, de godtyckliga besluten, de summariska domstolsförhandlingarna, de orimliga gränsdragningarna, de farsartade intervjuerna, de påhittade återvändsgränderna, de grymma polishämtningarna, de omänskliga förvaren och de rättsvidriga avvisningarna till ett land som befinner sig i krig och inte kan ta emot dem.  

Det vi gjort och gör kan kallas CIVILT MOTSTÅND. Vi accepterar inte vårt stolta Sveriges utveckling i flyktingfrågor - från ett mönsterland till ett monsterland, en brutal och förljugen värsting bland i övrigt civiliserade nationer. Här står vi och kan inte annat och det är inte utan en viss stolthet vi nu fortsätter med våra 

Kontrabyråkratiska aktiviteter

fram till tidens ände, fram till den stora Amnestin!