Den här bilden ger oss än idag kalla kårar ... Den står för mänsklig förnedring och amerikansk tankeskymning, när den är som värst. "Klanen" bedrev under 100 år eller mer riktad terror mot den svarta befolkningen i sydstaterna - de skulle hållas på plats, med skräck, med lynchningar och med varnande exempel. Korsen brann och med dem allt hopp om integration och försoning. Kanske har ni sett filmen "12 years a slave" eller läst boken "En droppe midnatt" av Timbuktu? Båda ger nya inblickar i den tröstlösa och livsfarliga tillvaro, som var och i viss mån fortfarande är de svartas arvedel.

Här kommer en annan bild: 

Kommentarer egentligen överflödiga - förutom att den första bilden var hämtad ut historiens skamvrå, den här från vår samtid. Ifrån Afghanistan! Jag vet inte vilka de olyckliga männen på marken är, kanske tog deras liv slut några minuter efter det att bilden togs, kanske torterades de och fängslades för att sedan förtvina bakom galler. 

Vad hade de gjort för ont? Var de spioner? Höga officerare från någon fiendestyrka? Tjuvar eller våldtäktsmän? Knappast! Kanske var deras enda brott att de råkade tillhöra en oönskad folkgrupp, en föraktad minoritet. Kanske var de Hazarer, den Afghanska underklassen, jämförbar med de svarta i den amerikanska södern, avskydda, förföljda och ständigt utsatta för negativ särbehandling och etnisk rensning, ibland på gränsen till folkmord. Det var därför miljoners miljoner av dem redan för 15 år sedan flydde för sina liv till grannländerna Iran och Pakistan. Där fick de det under några år marginellt bättre - tills dessa båda länderna tröttnade på att vara mottagarland och började skicka tillbaka de objudna gästerna. 

Kan man verkligen jämföra de svartas situation i USA då med Hazarernas och andra minoriteters tillvaro i Afghanistan, Iran och Pakistan idag?

JA!

Med råge! Hundratusentals Hazarer mördades på 1880-talet i Afghanistan i ett beordrat folkmord som inte står Armenien eller Rwanda efter i omfattning eller bestialitet. De som överlevde, ungefär hälften, tvångsförvisades eller fick leva sina liv under slavliknande förhållanden. Dessa förföljelser pågår ännu idag, nu med förnyad kraft och intensitet. Regeringen, i den mån den inte stilla applåderar och rent av hjälper förövarna med vapen och pengar (som de fått av aningslösa EU-länder för att ta tillbaka sina egna fördrivna medborgare),  står maktlös och tittar på. 

Till detta helvete vill våra cyniska och kallt beräknande politiker och deras korkade lakejer förvisa de förtvivlade ungdomar, som nu i två eller tre år haft Sverige som sitt hem.  

Tillbaka till filmen! Huvudpersonen blir alltså kidnappad och tvingas leva som slav på en plantage under 12 vidriga år. Till sist, helt mirakulöst, fritas han av gamla vänner och kan återvända till nordstaterna, där han åter blir en fri man. 

Tur att detta inte hände i Sverige - då hade han väl blivit tillbakaskickad till södern ...