Varannan vecka är det biodags för hustrun och mig. Vi är medlemmar i en lokal filmstudio, som ofta bjuder på lite annorlunda cineastiska upplevelser. Till skillnad från de vanliga biograferna, som nästan bara visar svenskt och amerikanskt, får man här lära känna filmer från såväl våra nordiska grannländer och Syd- och Östeuropa, som från fjärran kontinenter och främmande kulturer. Det är nyttigt och utvecklande! Igår bänkade vi oss för att avnjuta en finsk film, LJUS I NATTEN, som regissören  Aki Kaurismäki 2017 vann Silverbjörnen med vid filmfestivalen i Berlin.

Två berättelser korsar varandra som av en händelse. Khaled, en flykting från Syrien, glider in till Helsingfors som fripassagerare på ett fartyg för att söka asyl. Handelsresande Wikström lämnar sin alkoholiserade hustru, säljer sitt skjortlager och satsar alla pengarna på poker. Han öppnar restaurang och anställer Khaled som diskare. Ett litet ögonblick av solsken som inte nödvändigtvis leder fram till ett lyckligt slut.

Denna film har allt: Lågmäld humor, berättarglädje, underfundig samhällskritik och fantastiskt skådespeleri. En film man länge bär med sig. Inte minst eftersom den lyfter fram de goda människornas kamp mot de onda, de senare i detta fall representerade av ett gäng sanslösa nazister, men också av Finlands motsvarighet till Migrationsverket.

Det kändes på något sätt befriande att det inte bara är de svenska myndigheterna som beter sig fyrkantigt och inhumant, de finska är uppenbarligen nästan lika vidriga. Just vid den tidpunkt då det där är som allra jävligast, med bombade sjukhus och skolor, fasa och panik, döms flyktingen Khaled, förtjänstfullt spelad av Sherwan Haji, att utvisas till Aleppo i Syrien. Det finska migrationsverket bedömer att det finns delar av Aleppo som inte är lika farliga som andra, och dit kan man lugnt utvisa honom. [Känns den argumentationen igen?]. 

Nåväl, Khaled lyckas fly och kan han bara undvika de främlingsfientliga knogjärnsgängen, finns det kanske en framtid för honom i det nya landet. Men bara tack vare civilsamhället, de modiga och hedervärda medborgare, enskilda människor och grupper, som vågar trotsa myndigheter och gränspolis och som därmed tänder hoppets låga för några av de mest jagade och utsatta. 

Tack och lov för alla er/oss som på olika sätt ställer upp för all våra olyckliga flyktingar från Afghanistan och andra eländiga länder, där ljuset för länge sedan har slocknat.