I måndags fick en av "våra" killar sitt andra avslag - denna gång från Migrationsdomstolen, som är den instans man överklagar till när Migrationsverket sagt sitt. Det här är en föräldralös kille som redan efter ett och ett halvt år i Sverige lyckades samla ihop alla de betyg han behövde för att komma in på ett Nationellt program på gymnasiet. Detta framgick också i överklagandet, som alltså skickades in för 13 månader sedan, ett överklagande som var fyllt av bilagor, redogörelser för hotbilden i Afghanistan baserade på berättelser från överlevande familjemedlemmar, samtliga sedan 15 år bosatta i Iran. Dessutom mångfaldiga skrivelser från lärare och rektorer, personal, kontaktpersoner, god man och nuvarande värdfamilj - alltsammans skickligt sammanfattat av en duktig advokat.

Men det hjälpte alltså inte. Migrationsdomstolen instämmer helt enkelt i Migrationsverkets bedömning att den här grabben kan skickas "hem" till ett Afghanistan som han lämnade när han var tre - efter det att talibanerna mördat hans far - och där han inte längre har en enda släkting boende. Ett Afghanistan som dessutom blivit ännu hårdare, ännu farligare, ännu mer livshotande för alla minoritetsgrupper och i synnerhet för återvändande flyktingar. 

Så letar man då efter Migrationsdomstolens avvägningar och bedömningar. Varför har man kommit fram till denna märkliga slutsats. Tror man inte alls på de bilagda dokumenten? Menar man att hela historien är båg? Att alla ljuger? Man letar förgäves! Det enda man hittar är precis samma ord och floskler som fanns med redan i Migrationsverkets beslut. ORD FÖR ORD! Domstolen har helt enkelt gjort som en gång den gamle landshövdingen, Sigvard Marjasin:

KLIPPT OCH KLISTRAT!

Man tar sig för pannan! Här har killen väntat i 13 månader på besked - och så kommer det i form av ett schablonmässigt formulerat avslag utan varje förklaring eller motivering, endast ett upprepande av vad klantpellarna på Migrationsverket kommit fram till. Klippt och klistrat! 

Att Migrationsverket är en myndighet som gör som husse säger, det har vi fått lära oss. Men någonstans trodde vi väl ändå att en DOMSTOL skulle besitta en viss heder och integritet och vägra låta sig styras av enfaldiga politikers hugskott. Att varje medmänniska, även en oönskad flykting, skulle kunna räkna med en schyst juridisk process. Att Fru Justitia var sträng men rättvis. Omutbar!

Vi hade fel!   

****

Ps: Sigvard Marjasin friades helt av rätten, där domen klargjorde att han överhuvud taget inte hade någon redovisningsskyldighet. Ändå är det de tillklippta representationskvittona vi minns. Förlåt, Sigvard!