Migrationsöverdomstolens beslut kom som en efterlängtad befrielse, ett ångestlösande besked som gjorde så många av oss, både flyktingarna själva och deras lärare och svenska vänner, jublande glada. Nytt hopp! Ny framtid! Nytt levnadsmod!

Men alla jublar inte! Inte de som råkade komma två dagar för sent till Sverige, eller på grund av kö inte lyckades få in sin asylansökan på någon vecka eller två efter ankomsten, eller som fick sitt första avslag tre dagar för tidigt, eller var för gamla (eller unga) för att riktigt passa in i den snåriga nya gymnasielagen. De jublar inte! I den mån de inte redan skuddat Sveriges stoft av sina fötter och dragit till Paris eller någon annanstans, går de en dyster framtid till mötes, fastnar kanske i knarkberoende eller fryser sönder när vintern busar på.

Särskilt synd är det om dem som faller på målsnöret - som är så nära det bara är möjligt till att kunna omfattas av den nya lagen, eller som kanske blivit lurade på konfekten på grund av inkompetens, ointresse eller letargi hos Migrationsverket, från sin gode man, advokaten, eller av boendepersonalen. Det är för deras skulle jag nu vill föra fram tanken på en

NÅDATID

Om ni har hyrt bil utomlands, t.ex. i USA, känner ni kanske till begreppet GRACE PERIOD. Det brukar handla om 59 minuter efter full tid. Låt oss säga att du har hyrt en bil på en vecka och den skall vara tillbaka senast klockan 14.00. Kommer du för sent åker du på att betala för ytterligare en hel dags bilhyra - men som en liten eftergift och vänlig gest bjuder alltså uthyrningsföretaget på dessa 59 minuter, som du förmodligen inte behöver men som det är oerhört skönt att veta att du har. Tillfälliga trafikhinder, svårighet att hitta en mack nära flygplatsen där du kan fylla tanken, bilsjuka barn i baksätet och, ja ni vet ...

Min tanke är denna: Lagen lär knappast gå att ändra på. Därtill är låsningarna allt för starka. Men TILLÄMPNINGEN! Visst skulle Migrationsverket, i stället för att tvinga ut ungdomarna på för det mesta fruktlösa turnéer för att försöka bevisa att de faktiskt kom till Sverige några dagar eller veckor innan deras asylansökan registrerades, kunna rycka på axlarna och säga: 

Vi ger ungdomarna en nådatid på fem veckor, fram till årsskiftet, så vet vi att ingen faller mellan stolarna. Kanske slinker det då med något hundratal ungdomar som bevisligen kom efter den 24 november, but what the heck! Hellre fria än fälla!

Detta är naturligtvis ett önsketänkande från min sida, men vore det egentligen så orimligt att idag föra fram ett förslag - en vädjan - om en sådan högst begränsad men för många så oerhört avgörande justering av praxis?