Under min Kaukasiska resa till Azerbajdjan, Georgien och Armenien har jag facebookat och bloggat flitigt. Mina nära och kära har, liksom läsarna av min säktforskningsblogg, kunnat avnjuta allsköns vackra berg och vyer, namnlösa kloster och kyrkor samt mängder av vingårdar, monumentala byggnadsverk och historiska minnesmärken. Men så kom vi då till Museet för det Armeniska Folkmordet - The Armenian Genocide - där luften liksom gick ur mig. Denna fruktansvärda etniska rensning, som pågick 1894-1922 och särskilt intensivt 1915, kostade 1,5 miljoner armenier, män, kvinnor och barn, livet och kan utan minsta tvekan jämföras med den stora förintelsen av Europas judar och romer på 1940-talet. Inte kan man väl blogga om detta, tänkte jag inför alla fasansfulla bilder och berättelser - men insåg snart att detta MÅSTE man blogga om. Särskilt som Sveriges regering, av rädsla för att irritera farbror Erdogan, är för feg för att ens komma med ett uttalade om folkmordet. Läs gärna mina upprörda rader HÄR 

Problemet 1915 var att de nationella gränserna inte stämde med de etniska. Ur turkisk synvinkel befann sig de 1,5 miljoner armenierna på fel ställe, alltså måste de elimineras. Det är precis samma problem som vi upplever idag: Kurderna befinner sig i fyra olika länder och har även de utsatts för folkmord, fördrivning och förföljelser, liksom Rohingyerna i Burma, och Hazarerna i Afghanistan.

Det är de senare - Hazarerna - som utgör lejonparten av de ensamkommande asylsökande vi nu under tre år eller mer ägnat oss åt och ömmat för. De brukar gå under samlingsnamnet "Afghaner" - en beteckning som stämmer mycket illa med verkligheten. För vad har nationen Afghanistan någonsin gjort för denna stora minoritetsbefolkning? Kört ut dem ur landet är vad man har gjort. Låtit Talibaner och andra stollar härja fritt och därmed tvingat Hazarerna och andra minoritetsfolk på flykt. Med gillande betraktat hur majoritetsbefolkningen i och med avtappningen på oönskade grupper, Shia-muslimer inte minst, kunnat ytterligare förbättra sin maktposition. Nationsbegreppet har i stället för att vara ett stöd och en trygghet för respektive undersåtar för allt för många kommit att bli en förbannelse.

När Sverige slöt sitt hårt kritiserade avtal med den korrupta regimen i Kabul gjorde man det över huvudet på dem det verkligen handlade om. Insåg inte att det är som om svenska regeringen under andra världskriget skulle ha förhandlat med tyskarna om att skicka tillbaka judiska flyktingar, eller med turkarna 1922 om returnering av de stackars armenier som mot alla odds lyckats ta sig ut ur landet. 

Bara tanken är motbjudande. Det finns ingen vettig människa eller institution i Sverige idag som skulle godkänna en sådan omänsklig och inhuman handling av oskyldiga människor. Ingen utom Migrationsverket förstås, som i detta avseende tycks vara kapabla till i princip vad fan som helst ...