Varje dag står de där, politikerna, och vräker ut pengar över oss. Miljarderna sprutar som ur ett ymnighetshorn! Förmodligen är detta nödvändigt för att vi ska komma igenom denna exempellösa tid, men ingen vet om de kommer att göra nytta eller vilken sluträkningen blir. Det enda vi vet är att hur många miljarder Magdalena än pytsar ut, så kommer V, M, KD och SD säga att det är alldeles för lite. Vi vet också att en dag måste pengarna på något sätt betalas tillbaka. Så mycket viktigare då att de verkligen används på rätt sätt, att de gör nytta och att inga samvetslösa uslingar hittar på metoder att mjölka systemet ... Det är den kontrollen vi har RIKSREVISIONEN till. Det är den som har att granska statens handhavande av skattemedel och som ska protestera om det har gått vårdslöst till eller hade kunnat göras mer kostnadseffektivt. Så till exempel sågade Riksrevisionen i november 2019 arbetet med Höghastighetstågen. Så här stod det i tidningarna:

Riksrevisionen riktar omfattande kritik mot den planerade höghastighets-järnvägen. Kostnaderna har ökat kraftigt, billigare alternativ har inte utretts och andra viktiga projekt riskerar att trängas undan. Bristerna anses så allvarliga att regeringen nu uppmanas att göra ett omtag.

Detta får oss osökt att tänka på Migrationspolitiken, hanteringen av alla asylsökande samt hela dödsmaskineriet kring avslag, infångande, fängslande och avvisande. Vad har inte det kostat och hade det kunnat göras på ett bättre sätt? (JA) Här skulle vi nu behöva lite ekonomiska kalkyler, men eftersom Migrationsverket och Morgan Johansson medvetet tycks undanhålla oss sådana får vi väl försöka fuska till siffrorna själva ...  

Låt oss anta följande (rätta mig gärna om mina siffror är uppåt väggarna):

  • Vi talar om 30.000 ensamkommande flyktingar från Afghanistan, mestadels tillhörande den Hazariska minoriteten, därav många uppvuxna i Iran eller Pakistan. 
  • Omkring hälften - 15.000 - har redan lämnat vårt land efter i genomsnitt tre år i Sverige.
  • Under två av dessa tre år i Sverige var ungdomarna, eller ansågs vara, under 18, under ett år över 18.
  • Av dem som är kvar har omkring hälften tillfälligt uppehållstillstånd via gymnasielagen.
  • Resten väntar fortfarande på någon form av besked, har fångats in av gränspolisen och sitter i förvar eller gömmer sig i det skuggsamhälle som systemet tvingat fram.
  • Staten betalade fram til 18-årsdagen 1900 kronor per dag till kommunerna för varje flykting för att ordna med boende, skola, kontaktperson med mera.
  • Efter 18-årsdagen fick kommunerna själva stå för kostnaden med försörjningsstöd, nödboende, kuratorer, fortsatt undervisning m.m.

Nu kommer vi till matematiken:

30.000 flyktingar kostar de tv¨å första åren 365 + 365 X 1900 kronor- sammanlagt 1.388.000 per individ. Det tredje året varierar starkt mellan olika kommuner men torde inte understiga 20.000 i månaden (Försörjningsstöd, hyresbidrag, fortsatta undervisningsinsatser mm) eller 240.000. Till detta kommer Migrationsverkets, domstolarnas och polisens alla kostnader. För att inte tala om dem som hamnade i förvar - långt ifrån alla men för de olyckliga som placeras där är prislappen 3644 kronor per dygn. Jag skjuter från höften med i genomsnitt ytterligare 400.000 - och genomsnittskostnaden för varje ensamkommande asylsökande passerar därmed 2 miljoner.

Om 15.000 av de 30.000 lämnar Sverige efter tre år som våra gäster till en kostnad av 2 miljoner styck, säger miniräknaren att den omedelbara förlusten för denna satsning blir 

30 miljarder kronor

Pengar som alltså gått rakt ner i sjön, Magdalena! För trots denna massiva investering blir det ju ingen utdelning, vi kan inte dra nytta av deras arbetskraft eller av den utbildning vi givit dem. Allt är bortkastat.

Går vi så till de 15.000 som fortfarande finns kvar i landet:

Av dessa omfattas ungefär hälften av Gymnasielagen och kommer, utöver de tre första åren, att vistas ytterligare mellan 2 till 6 år i Sverige för att sedan ändå avvisas. Under denna tid uppbär de CSN, bidrag och lån, om ungefär 10.000 kronor per månad i tio månader om året eller 100.000. Ska vi gissa att den genomsnittlige gymnasielagseleven kommer att behöva CSN i  5 år? Då är det lätt att multiplicera, det blir 500.000 - pengar som de givetvis inte kommer att kunna betala tillbaka om de efter fullgjord studentexamen ändå blir utvisade. Det är svårt att kalkylera vad kostnaderna för deras introduktions- och gymnasietid blir, det varierar mellan olika utbildningar, men säg 125.000 per år för att inte ta i. 5 år X 125.000 = 625.000 kronor. Summa: 1.125.000 kronor.

Med den utformning som Gymnasielagen har med krav på tillsvidare-anställning eller 2-årskontrakt inom sex månader kommer nästan INGEN av ungdomarna att kunna få permanent uppehållstillstånd - särskilt inte i dessa svåra tider av smitta och arbetslöshet - och skall därmed avvisas ur landet så fort läget stabiliserats i Afghanistan ... (oh, my ...)

Då tillkommer för var och en av dessa kanske 7000 gymnasielags-studenter kostnaderna för att jaga in dem (Säg 30.000 kronor per individ), placera dem i förvar i minst sex månader (3644 kronor per dygn X 182 dagar = 663.208 kronor) samt själva proceduren kring och avvisningen till Kabul (gissningsvis 200.000 kronor). Prislappen för att bli av med alla dessa 7000 unga människor som vi fött och undervisat i mellan 6 och 10 år, blir alltså omkring 1 miljon kronor per styck, eller 7 miljarder för hela gruppen. Detta tillsammans med de 1.125.000 som skolundervisningen och CSN kostat, samt kostnaden för de första tre åren - 1.388.000 + 240.000 - utgör en sammanlagd förlust på över

25 miljarder kronor

Pengar som alltså också går rakt ner i sjön, Magdalena!

När det gäller denna grupp av utbildade och försvenskade flyktingar tillkommer ytterligare en brakförlust, nämligen deras samlade arbetsinsatser under 40 eller 45 år framöver. För att beräkna denna alldeles i onödan bortsjabblade potential, räcker inte min miniräknare till - men kanske din, Magdalena? Sätt gärna någon liten kabinettssekreterare att räkna på den sjösättningen?

Återstår så den sista gruppen, de som inte lyckades tråckla sig in i Gymnasielagen, men som ändå finns kvar i landet, många i en skuggtillvaro, med arbetslöshet, brist på tak över huvudet, hungriga och sjuka med kriminalitet och prostitution som enda medel för överlevnad.

Det går inte att ens försöka göra en kalkyl över vad dessa olyckliga människor i längden kommer att kosta samhället. Men många, många miljarder lär det blir och många förstörda liv, krossade drömmar och slocknade ögon utan framtidstro. 

Som om inte detta vore nog! Sverige ingick för ett antal år sedan ett "återvändaravtalet" med Afghanistan, där denna trasiga nation lovade att på bästa sätt ta emot "de sina". Kostnaden för detta avtal lära var mycket hög. Olika summor nämnts, alltifrån 5 till 20 miljarder - endast Morgan Johansson vet, och han väljer att tiga om denna ofattbara skandal.

I takt med statens pandemirelaterade paniksatsningar har vi tappat respekten för miljarderna. Det är ingen som egentligen förstår vad 30, 25 eller 100 miljarder egentligen betyder. Men vi vet att det är en förfärlig massa pengar som svenska folket har slitit ihop för att användas till det allmänna bästa, men som Stefan Löfven, Morgan Johansson och du Magdalena, har bestämt er för att kasta i sjön ... 

Ps: Tycker ni att jag ska skicka in detta till RIKSREVISIONEN?