Det var knappt att vi trodde våra ögon och öron härom morgonen då landets justitie- och migrationsminister, socialdemokraten Morgan Johansson, blankt vägrade att inför kameran tala med Moderaternas migrationspolitiska talesperson, Maria Malmer Stenergard. Moderaterna hade just hoppat av de migrationspolitiska samtalen och ministern föreföll kränkt. Egentligen ville han nog hoppa upp och krama om henne, de båda har ju bara så mycket gemensamt, men av partitaktiska skäl var detta naturligtvis inte tänkbart. I stället fick de båda låta sig intervjuas separat av programledarna, och det fanns därmed inga möjligheter för dem att besvara den andres beskyllningar och oförskämdheter. Morgan hade tydligen hotat med en Westerberg om han inte fick som han ville ...

Vi som är lite till åren minns det som om det var igår - valnatten 1991 då Folkpartiledaren Bengt Westerberg vägrade att sitta i samma soffa som Ny Demokratis Ian Wachtmeister och Bert Karlsson. Han reste sig och gick ... Även då handlade det mest om invandringen!

Det börjar bli ett mönster det här, att Migrationsministern vägrar att ställa upp på intervjuer eller samtal om migrationspolitiken. På sin höjd "låter han meddela" men för det mesta är han tyst. Försöker tiga ihjäl frågan! Det har han gjort i över ett år nu och det verkar inte som om någon, allra minst media, verkar ha noterat metoden och hur konsekvent han genomför den. Man kan tycka att ansvarig minister har en skyldighet att svara på frågor från SvT, SR och Rikspressen - men detta gäller uppenbarligen inte för Morgan Johansson.

För oss som är insatta i ärendet är valet mellan Malmer Stenergard och Johansson riktigt besvärligt. Vem skall man heja på? Pest och kolera .... Men frågan är om inte Malmer Stenergard tar priset. Så fort hon vrider på pratkvarnen kommer det ett ordmyller av sällan skådat slag. En överlägsen och självrättfärdigande exposé över det egna partiets förträfflighet och motståndarnas ohederlighet och opålitlighet. Man slås omedelbart av likheten mellan Malmer Stenergard och en annan främlingsfientlig tänkare, Sverigedemokraternas numera avgångna Paula Bieler. Deras argument, retorik och kroppsspråk är så likartade att misstanken infinner sig: Har Maria tagit lektioner av Paula? Gemensamt för dem båda är deras totala avståndstagande från medmänsklighet och empati, åtminstone vad beträffar oönskade flyktingar från fjärran land. De har valt att se alla flyktingar som en grupp svartskallar, aldrig som enskilda människor. För dem är alla, ungdomar, barn och vuxna, blott siffror i statistiken, flyttbara pjäser. Det finns ett ord för denna inställning: GRYMHET! 

Cruella Malmer och Cruella Bieler


Med ombud för de moderata
vill Johansson helst inte prata,
och hellre än att fåfängt kriga
Han föredrar att stilla tiga.
Han hoppas väl att ingen ser
de illdåd som i Sverige sker.
Ministern verkar i skymundan,
och pressen sover: Fy för hundan!