Sedan allt fler rapporter börjat komma om politiker och generaldirektörer som trots egna förmaningar och direktiv kastat sig iväg på "nödvändiga" julresor till varmare länder, känner jag det som en bjudande plikt att avslöja ytterligare en: Migrationsverkets Generaldirektör:

Mikael Ribbenvik

Under julhelgen passade han och hans sambo på att flyga ner till Malta, en flagrant ohörsamhet visavi Folkhälsomyndighetens råd och rekommendationer och statsministerns salvelsefulla uppläxningar och vädjanden. Tillfrågad om varför han valde att ändå genomföra resan, gav Ribbenvik följande förklaring:

”Vi är en familj med benen i två länder. Min sambo flyttade till Sverige från Malta i somras och har inte kunnat besöka sitt hemland sedan dess. Av en rad privata skäl var hon tvungen att besöka sin bostad där. Eftersom vi ska gifta oss där behövde vi göra en examination av hindersprövning under ed med personlig inställelse senast tre månader innan”

Han påstod också att han tolkat rekommendationerna mot att resa som att de inte gäller ifall det avser en tjänsteresa eller då man har starka familjeskäl.

Starka familjeskäl? Hmmm ....

Funderar på alla de familjeskäl, som våra ensamkommande och andra flyktingar, dem som Ribbenvik helst vill utrota om inte från jordens så i alla fall Sveriges yta, skulle kunna åberopa. Här har de nu väntat i över fem år på att ens få veta om de får stanna i vårt land eller till sist kommer att deporteras till världens farligaste land, som inte vill ha dem tillbaka. Ett land många av dem inte känner, kanske inte ens är födda i.  

Vad skulle inte många av våra flyktingar ge för att, likt Mikael Ribbenvik och hans sambo, sätta sig på ett flygplan och resa till kanske Afghanistan, Iran eller Pakistan för att äntligen få träffa sina kära mammor (papporna är för det mesta döda, mördade eller försvunna) och syskon. Eller till släktingar i Tyskland, Frankrike eller i något av våra grannländer. Men alla sådana förhoppningar har Mikael Ribbenvik grusat - en flykting med TUT (Tillfälligt uppehållstillstånd) kan inte lämna landet, då kommer han aldrig in igen. Inte ens med ett afghanskt pass i handen. För detta måste man ha PUT (Permanent uppehållstillstånd) och sådana delar inte Migrationsverket längre ut, vad det verkar ...

Skulle man inte kunna tänka sig undantag från dessa omänskliga regler, säg att flyktingar skulle kunna få ett tillfälligt "visum" för en resa till det land där resterna av deras familjer vistas? Ett tidsbegränsat medmänskligt fönster för olyckliga flyktingar att få träffa sina familjer och anhöriga. En neutral plats kanske, där FN skulle kunna inrätta ett humanitärt centrum för tillfälliga familjeåterföreningar. Cypern? Mallorca? 

Eller, varför inte, MALTA, där man numera är van vid resenärer med starka familjeskäl!