Min gamla mormor, må hon vila i frid, kunde understundom reta upp sig till något som liknade raseri. Det hände framför allt när dåvarande statsministern Olof Palme dök upp i rutan, det gjorde han f.ö. nästan varje dag, vilket medförde att mormor började andas häftigt, skaka på huvudet och muttra långa och inte alltid så vackra haranger. Avskyn för denne "klassförrädare" växte med åren och till sist stod hon inte ut med att ens se hans ansikte, långt mindre höra hans röst. Hon reste sig då från TV-fåtöljen och hastade fram till avstängningsknappen, alternativt gjorde sig ärende ut i köket. Hon blev helt enkelt fysiskt illamående av att se karln ...    

Mormor, som av elaka släktingar ibland kunde kallas "Änkenåden på Östermalm", hade egentligen ett ganska enkelt ursprung, men hade "gift upp sig" ett par pinnhål. Sådana brukar bli värre än originalen i vad gäller att försvara sin plats i den förtunnade luften. 

Numera kommer jag på mig själv med liknande idiosynkrasier. Mina är dock, vill jag hävda, mer hedervärda än mormors. Jag tål inte människor som inte vågar stå för sin uppfattning, vänder kappan efter vinden, slingrar sig och krumbuktar. Som i alla lägen menar sig ha tolkningsföreträde och som inte skäms för de mest vämjeliga lögner och glidningar. Som saknar inlevelseförmåga och som glatt offrar 9.000 ungdomar för att få behålla, alternativt förvärva, makt och inflytande. 

Sålunda har jag rejält svårt för 

  • Heléne Fritzon
  • Morgan Johansson
  • Stefan Löfven
  • Ulf Kristersson
  • Johan Forsell
  • Paula Bieler
  • Jimmie Åkesson
  • Ebba Busch-Thor
  • Fredrik Malm

och många många fler. Varje gång dessa visar sig i rutan, och det är allt för ofta i dessa tider, ökar mitt blodtryck och ansiktsfärgen förändras. Det händer att jag måste ta mig en rask promenad för att lugna ner mig. Värst av alla är emellertid mannen i dagens bloggbild, Migrationsverkets generaldirektör

Mikael Ribbenvik

Häromdagen blev han intervjuad om Migrationsverkets prognos kring antalet förväntade nya flyktingar framöver och sade då bland annat följande:

Dessutom bedömer Migrationsverket att balanserna vid årsskiftet på flera områden kommer att vara de minsta på fem år.

Lägg märke till det understrukna ordet, balanserna. Vad betyder det? Jo, det är antalet ärenden som fortfarande är igång, som kanske har legat där och skvalpat i flera år och därmed förorsakat en ung medmänniska ångest och förtvivlan. Att varje ärende representerar en människa av kött och blod, med känslor och nerver och med hopp om att få fortsätta att leva, det ser inte Mikael Ribbenvik. För honom är de bara ett nummer i "balansen". Vidare i texten:

Planeringsantagandet för 2019 och framåt utgår ifrån att riksdagens beslut om den tillfälliga lagen upphör i mitten av nästa år. Därför bedömer ­Migrations­verket att något fler människor kommer att söka asyl i Sverige de kommande åren jämfört med 2018. Det är dock inte klart vilken lagstiftning som kommer att gälla från mitten av 2019 eller hur den politiska utvecklingen ser ut efter riksdagsvalet. 

Sant, i och för sig, men oerhört tendensiöst. Man kan riktigt höra det underliggande mantrat upprepas och upprepas: Måtte det bli en regering och en riksdag som permanentar den tillfälliga lagen och som skickar den nya gymnasielagen åt Blåkulla, så att vi i lugn och ro kan sätta 9.000 skäggbarn på planet till Kabul!

Nyligen sjösattes pilotprojektet Asyl 360, med målsättningen att ge hälften av de asylsökande beslut inom en månad. - Nu blickar vi framåt och bygger en organisation för att korta handläggnings­tiderna ännu mer, säger Mikael Ribbenvik.

Det går säkert att hitta ett system för ännu kortare handläggningstider, Mikael. Att inte handlägga dem alls till exempel. Varför sätta sig in i enskilda ärenden när agendan ändå tycks vara att säga nej till varenda flykting från Aghanistan? Bättre då med ett automatsvar:

Migrationsverket har mottagit din ansökan om asyl och konstaterar att du har Afghansk nationalitet. Ansökan avslås!