Att "bli sittande med Svarte Petter” är ett gammalt uttryck, som på sistone har fått ny aktualitet. Jag har själv använt det några gånger i flyktingdebatten och nu gör jag det igen …

Uttrycket kommer från ett gammalt sällskapsspel, där det gäller att bli av med så många kort som möjligt, och framför allt då med ”Svarte Petter”. Blir man sittande med honom när spelet är slut, ja då blir det dyrt …!

Frågan om de ensamkommande flyktingarnas öde efter 18-årsdagen har blivit just ett sådant ämne, där uttrycket passar in. Det är givetvis inte flyktingarna själva som beskrivs som ”Svarte Petter” - bort det – men snarare själva problemhanteringen, politikernas oförmåga att se det lidande och den ångest deras beslut och icke-beslut förorsakar, samt hur denna okänslighet har börjat reta upp stora delar av svenska folket. Problemet och protesterna växer, både inom och utanför det socialdemokratiska partiet. 

Ärlig svensk tål inte myndighetsövergrepp, paragrafrytteri och politiker som undviker att svara på berättigade frågor om flyktingpolitiken (t.ex. Helén Fritzons yxskaftssvar häromdagen). Godhjärtade svenskar klarar inte heller av att se hur unga människor utsätts för psykisk tortyr ifrån Migrationsverkets sida, detta att man drar på avvisningsbeslutet så länge att pojkarna hinner fylla 18 – då först är de ju avvisningsbara. Detta upplevs som fiffel och båg – en rättsosäkerhet som vi inte trodde existerade i Konungariket Sverige.

Särskilt olyckligt för Stefan Lövén är det förstås att detta sker ett knappt år före nästa riksdagsval. Det är ju inte detta han vill tala om. Han vill predika ett socialdemokratiskt evangelium om frihet, jämlikhet och broderskap och strö ut lite pengar här och var, och så drunknar budskapet i en flyktingproblematik, som han trodde sig ha viftat undan med hjälp av det på alla sätt omoraliska ÅTERVÄNDARAVTALET med Afghanistans regering. Nu sitter han där och vet inte vad han ska ta sig till.

Enkelt: Lyssna på din vice statsminister Isabella Lövins kloka ord om att vi i detta läge inte kan skicka unga människor till Afghanistan. Svårare än så är det inte! Om det sedan skall handla om allmän amnesti, moratorium, tillfälliga uppehållstillstånd eller någon annan fiffig lösning, behöver vi lekmän inte fördjupa oss i. Men vi kan inte skicka dem till Afghanistan! 

Hör du mig, Stefan? 

Av någon anledning kommer jag att tänka på Watergate – jätteskandalen 1974, som kostade Richard Nixon presidentposten. Hans brott var inte att han skulle ha beordrat spioneriet i Demokraternas högkvarter, men att han försökte ”mörka” det hela. Snärjde in sig i lögner och halvsanningar till den grad att hans trovärdighet försvann. Och utan trovärdighet kan ingen president eller statsminister fortsätta att regera. Politikernas och de höga tjänstemännens agerande sedan 2015 innebär ett så tvärt lappkast från allt det vi tidigare trodde var rätt och riktigt, att det kan liknas vid en kupp. Politikerflum, halvsanningar och rena lögner går inom flyktingpolitiken hand i hand.  

Stefan Lövén: Du är farligt nära nu att tappa din egen trovärdighet! Som statsminister är det du som måste ta ansvar och rätta till det som blivit fel. Du kan inte gömma dig bakom Morgan Johansson eller Helén Fritzon och hävda att du vill värna asylrätten (Bullshit), och inte heller bakom Migrationsverkets inhumana byråkrati. Du måste själv ta tag i frågan om våra ensamkommande flyktingar, prata ihop dig med lämpliga partier och snarast hitta en mänsklig, human lösning på det kaos ni så oskickligt skapade 2015.

Eller trivs du ihop med Svarte Petter?