Ni såg väl Grotescos suveräna satirmusikal om Flyktingkrisen häromveckan? Sällan har man väl fått njuta av ett så genialt hopkommet, bitande vasst och mästerligt framfört debattinlägg som detta. Musikantiskt dessutom, med exempel från en rad stilar och genrer. Särskilt fäste jag mig vid den operainspirerade delen, SVERIGE BYGGER INGA MURAR, som Stefan Löfven (Henrik Dorsin) inleder. Efter en stund, när Morgan Johansson (Linus Eklund Adolphson) inträtt, utvecklas den till en fyndig duett, blir till en trio med Angela Merkel (Hanna Dorsin) och till sist en kvartett och en kvintett tillsammans med andra politiker. 

Vad är det då denna scen försöker skildra? Jo, omsvängningen, stunden när Stefan Löfven och hans socialdemokrater förvandlas från duvor till hökar i flyktingfrågan. Från att ha intagit en generös och välkomnande hållning utvecklas de nästan över natt till en samling benhårda paragrafryttare med elastiska samveten, beredda till vilka politiska krumsprång som helst.

Höjdpunkten är tvivelsutan när Stefan och Morgan mot varandra skriker ut ordet SYSTEMKOLLAPS. Vad är detta egentligen för ett ord, var kommer det ifrån och vad betyder det? Tror ni mig om jag berättar att detta begrepp, som  på kort tid kom att adlas till politiskt slagträ, myntades av några rasistiska Twitter-troll. Ett kvasikoncept lika innehållslöst som "Att ligga i framkant" och "Vi ska sätta oss ned och ta tag i frågan". Ordet låter förmedla faran av en omedelbart förestående katastrof, där Konungariket Sverige med alla sina myndigheter, institutioner och traditioner plötsligt slutar fungera. Allt på grund av det stora antalet flyktingar, som under senare år anlänt. I en videosnutt från februari 2016, som snabbt blev viral med miljontals tittare, begår komikern Carl Stanley lustmord på detta groteskt överdrivna modeord:

https://www.youtube.com/watch?v=k_OTj2CGhqA

Komedi och satir kan i vissa lägen vara härligt befriande och en källa till självrannsakan och nytänkande. Men bara för dem som är villiga att lyssna och ta till sig. Det är inte våra högsta politiker, i alla fall inte i denna fråga. Stefan Löfven, metallbasen från Sunnersta, och Magdalena Andersson, vår egen järnlady, gömmer sig bakom det pansar av sturigt motstånd och ointagligt blått stål, som de tillsammans med Morgan Johansson, Heléne Fritzon och några till har svetsat ihop.  

Men är det verkligen sådana politiker vi vill ha i detta land? Hårdhudade, bepansrade och döva inför alla argument och förtvivlade vädjanden. Nej, sannerligen inte! Trösten i bedrövelsen är att denna klick av toppolitiker nu tycks bli allt mer isolerad i sin borg. Revolten inom socialdemokratin växer dag för dag med uppbragta ställningstaganden från lokalavdelningar, föreningar och enskilda politiker, t.o.m. riksdagsledamöter. Detta är ett sundhetstecken! 


Ps:  Här är länken till det omtalade satirprogrammet om Flyktingkrisen:


Flyktingkrisen