Ni känner väl igen dem, de tre vänliga damerna i Elsa Beskows berömda sagoböcker. De tre olikfärgade tanterna tros representera tre olika kvinnotyper: den manhaftiga, den moderliga och husliga samt den "förnämt sjåpiga". Tant Grön – som sköter trädgården – är den manhaftiga, tant Brun – som står i köket – är den moderliga och husliga och tant Gredelin – som mest sitter i salongen och broderar – är den "förnämt sjåpiga". Har de sina motsvarigheter 2017 och i den svenska politiken? Knappast! Men låt oss göra ett försök: 

Här har ni dem, den svenska flyktingpolitikens tre nornor; URD, SKULD och VERDANDI, Maria Ferm (Miljöpartiet), Paula Bieler (Sverigedemokraterna) och Helène Fritzson (Socialdemokraterna).  Nornorna var ödesgudinnor, som styrde enskilda människors liv, precis som ovanstående tre flickor har våra ensamkommande flyktingars öde i sina händer. 

TANT GRÖN - Maria Ferm - talade i riksdagen idag om den moraliska nödvändigheten av att låta de ensamkommande flyktingar, de som anlände före det plötsliga paradigmskiftet 2015, faktiskt få stanna i vårt land. I en intervju lät hon antyda att det är otillständigt att utnyttja de långa handläggningstiderna i asylprocessen som ett sätt att kollra bort asylskälen. Barn skickar vi uppenbarligen inte tillbaka till krutdurken Afghanistan, men om vi bara kan dra ut på processen tillräckligt länge så hinner de fylla 18 och är därmed avvisningsbara. Cyniskt och omoraliskt! Rättsosäkert på gränsen till rättsröta. 

TANT BRUN - Paula Bieler - är Sverigedemokraternas talesperson i frågor som rör invandring och integration. Med tanke på att hennes båda föräldrar invandrade ifrån Polen 1970, känns detta mer än märkligt. Inte minst som hon företräder ett parti och en linje som på alla sätt vill försvåra för våra flyktingar och förhindra fortsatt invandring. Undrar just om hennes föräldrar med dagens tuffa lagstiftning ens hade fått komma in i Sverige. Visst var det tufft i Polen under kommunisttiden, men i jämförelse med situationen i t.ex. Afghanistan måste nog tillvaron där och då beskrivas som paradisisk. Madeleine Albright, tidigare amerikanska utrikesminister, lär ha yttrat något i stil med att "det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som motarbetar kvinnor". Det går säkert att överföra detta resonemang på invandrare och invandrarbarn som aktivt motarbetar andra invandrare och ensamkommande invandrarbarn ...   

TANT GREDELIN - Heléne Fritzon - vår nya migrationsminister, som i samma riksdagsdebatt inte alls tyckte att det behövdes några amnestier eller moratorier för dem som nu i över två års tid nervöst väntat på sin dom. Däremot vill hon ha åtskilliga miljoner för att kunna snabba på asylprocessen. Det är naturligtvis välkomna pengar, men hjälper knappast dem som redan väntat så länge att de har hunnit bli deprimerade och apatiska. Tänk om man hade kunnat få använda alla dessa miljoner till att i stället HJÄLPA de olyckliga och utsatta, med boende, med utbildning, med stöd och en smula medmänsklighet. Sådant som vi svenskar tidigare var kända för. 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6776936

 

Och i bakgrunden lurar Farbror Blå, förmodligen alias Ulf Kristersson. Hur ställer sig han och hans parti - moderaterna - till någon form av mänsklig behandling av dem som hunnit fylla arton? Förmodligen är han lika indifferent visavi dessa våra minsta som någonsin Ebba Busch Thor, ledaren för ett parti som kallar sig Kristet, men som har glömt den gyllene regeln.