Afghanistans ambassad köpte 2017 ett av Sveriges dyraste hus. Man lär ha betalat 42 miljoner kronor för den exklusiva villan i Saltsjö-Duvnäs utanför Stockholm. Protesterna lät inte vänta på sig. Dels medger detaljplanen i Nacka kommun inte ambassadverksamhet i detta område och dels tycker de förmögna grannarna att det blir obehagligt att ha en massa mörkhyade flyktingar som ränner omkring okontrollerat. Kommunen har på flera sätt försökt stoppa projektet men eftersom de nya villaägarna åtnjuter diplomatisk immunitet kan de inte åtalas för att bryta mot lagen. Regeringen hade då inget annat val än att godkänna den nya ambassaden. Rubrikerna lät inte vänta på sig:

Afghansk ambassad hamnar i lyxområde i Nacka – trots protester


Att ett av världens fattigaste länder köpt en av Sveriges dyraste villor kan för den oinvigde synas en smula provocerande, ja rent av stötande. Nu är det ju så att Afghanistan av Svenska staten, tack vare dåvarande Migrationsministern Morgan Johanssons skickliga diplomati, försett den Afghanska regeringen med över 5 miljarder sköna gröna kronor för att gå med på att "ta tillbaka" sina egna medborgare och ge dem ett värdigt mottagande. Utrikes­departementet har dock kunnat ge både Nackaborna och oss skattebetalare det lugnande beskedet att lyxvillan förmodligen endast kommer användas som residens för den afghanske ambassadören och hans kansli medan konsulära tjänster, inklusive mottagnings­verksamheten, hamnar någon annanstans. 

Någon annanstans ...

Här har ni Mottagningsverksamheten hos Islamiska Republiken Afghanistan. Den är numera förlagd till en övergiven banklokal vid Källängstorget på Lidingö. Det är här de samlas, alla våra olyckliga asylsökande, som behöver få fram någon sorts bevis på vilka de är och var de kommer ifrån. I och med att ambassadörens bostad blev så dyr är det kanske naturligt att man väljer att lågprioritera denna trista del av en ambassads uppgifter. Således är den ruffiga lokalen bara öppen Måndag-Torsdag mellan kl 10.00 och 14.00. Det går inte att boka tid och för att vara säker på att verkligen få träffa de stressade tjänstemännen måste man alltså vara där i mycket god tid på morgonen.

I onsdags kväll fyllde jag bilen och reste upp till Stockholm för att ge fyra ensamkommande en möjlighet att besöka "sin ambassad". Efter övernattning i min sommarstuga tog vi oss i arla morgonstund till Lidingö där kön redan ringlade utanför mottagningen. Det var bara att ställa sig där i snålblåsten och tålmodigt vänta på att dörrarna skulle öppnas. Väl inkomna i lokalen, stor som ett ordinärt vardagsrum, vidtog den sortens behandling vi igenkänner från de gamla öststaterna, DDR till exempel. Extrema väntetider, ett snorkigt och nonchalant bemötande och dåliga resultat. Många, särskilt de som för sina sista slantar rest långväga, kanske från Skåne eller övre Norrland, grät när de förstod att allt var förgäves, att de inte ens hann fram till "luckan" i tid innan lokalen stängdes och alla kvarvarande kördes ut. 

En överväldigande majoritet av dem som tvingas besöka ambassadfilialen på Lidingö är Hazarer eller tillhör någon av de andra afghanska minoriteterna. Det är inte förvånande att ambassaden förpassar dessa till ett syrefattigt kyffe på Lidingö, medan man själv och ambassadens finare gäster kan bre ut sig i den 600 kvadratmeter stora lyxvillan och njuta av den fina utsikten över Duvnäsviken.