Om

Sedan 2014 bloggar jag varje måndag på www.genealogi.se om släktforskning och angränsande ämnen. Däremot kan jag inte där tycka till om annat som ligger mitt hjärta nära, politik t.ex. eller världshändelser. Det som till sist fick mig att ta bladet från munnen och starta en andra blogg - Teds Tankesmedja - är den förfärliga situationen för tusentals ensamkommande flyktingbarn. Särskilt från den dag de fyller 18, då de överges av Gud och människor, inte minst då av landets kommuner och ett Migrationsverk, som allt mer börjar likna ett Deportationsverk. Detta är på alla sätt orättfärdigt och ovärdigt en civiliserad nation som Sverige och jag känner att jag behöver ett expansionskärl för min vrede och frustration. Kanske kan några av tankarna från denna min smedja, inte minst då de historiska perspektiv jag har för avsikt att föra in, få en och annan att tänka till och tänka om ... 

Om mig

Senaste inlägg

Nationernas förbannelse

Under min Kaukasiska resa till Azerbajdjan, Georgien och Armenien har jag facebookat och bloggat flitigt. Mina nära och kära har, liksom läsarna av min säktforskningsblogg, kunnat avnjuta allsköns vackra berg och vyer, namnlösa kloster och kyrkor samt mängder av vingårdar, monumentala byggnadsverk och historiska minnesmärken. Men så kom vi då till Museet för det Armeniska Folkmordet - The Armenian Genocide - där luften liksom gick ur mig. Denna fruktansvärda etniska rensning, som pågick 1894-1922 och särskilt intensivt 1915, kostade 1,5 miljoner armenier, män, kvinnor och barn, livet och kan utan minsta tvekan jämföras med den stora förintelsen av Europas judar och romer på 1940-talet. Inte kan man väl blogga om detta, tänkte jag inför alla fasansfulla bilder och berättelser - men insåg snart att detta MÅSTE man blogga om. Särskilt som Sveriges regering, av rädsla för att irritera farbror Erdogan, är för feg för att ens komma med ett uttalade om folkmordet. Läs gärna mina upprörda rader HÄR 

Problemet 1915 var att de nationella gränserna inte stämde med de etniska. Ur turkisk synvinkel befann sig de 1,5 miljoner armenierna på fel ställe, alltså måste de elimineras. Det är precis samma problem som vi upplever idag: Kurderna befinner sig i fyra olika länder och har även de utsatts för folkmord, fördrivning och förföljelser, liksom Rohingyerna i Burma, och Hazarerna i Afghanistan.

Det är de senare - Hazarerna - som utgör lejonparten av de ensamkommande asylsökande vi nu under tre år eller mer ägnat oss åt och ömmat för. De brukar gå under samlingsnamnet "Afghaner" - en beteckning som stämmer mycket illa med verkligheten. För vad har nationen Afghanistan någonsin gjort för denna stora minoritetsbefolkning? Kört ut dem ur landet är vad man har gjort. Låtit Talibaner och andra stollar härja fritt och därmed tvingat Hazarerna och andra minoritetsfolk på flykt. Med gillande betraktat hur majoritetsbefolkningen i och med avtappningen på oönskade grupper, Shia-muslimer inte minst, kunnat ytterligare förbättra sin maktposition. Nationsbegreppet har i stället för att vara ett stöd och en trygghet för respektive undersåtar för allt för många kommit att bli en förbannelse.

När Sverige slöt sitt hårt kritiserade avtal med den korrupta regimen i Kabul gjorde man det över huvudet på dem det verkligen handlade om. Insåg inte att det är som om svenska regeringen under andra världskriget skulle ha förhandlat med tyskarna om att skicka tillbaka judiska flyktingar, eller med turkarna 1922 om returnering av de stackars armenier som mot alla odds lyckats ta sig ut ur landet. 

Bara tanken är motbjudande. Det finns ingen vettig människa eller institution i Sverige idag som skulle godkänna en sådan omänsklig och inhuman handling av oskyldiga människor. Ingen utom Migrationsverket förstås, som i detta avseende tycks vara kapabla till i princip vad fan som helst ...



NÅDATID

Migrationsöverdomstolens beslut kom som en efterlängtad befrielse, ett ångestlösande besked som gjorde så många av oss, både flyktingarna själva och deras lärare och svenska vänner, jublande glada. Nytt hopp! Ny framtid! Nytt levnadsmod!

Men alla jublar inte! Inte de som råkade komma två dagar för sent till Sverige, eller på grund av kö inte lyckades få in sin asylansökan på någon vecka eller två efter ankomsten, eller som fick sitt första avslag tre dagar för tidigt, eller var för gamla (eller unga) för att riktigt passa in i den snåriga nya gymnasielagen. De jublar inte! I den mån de inte redan skuddat Sveriges stoft av sina fötter och dragit till Paris eller någon annanstans, går de en dyster framtid till mötes, fastnar kanske i knarkberoende eller fryser sönder när vintern busar på.

Särskilt synd är det om dem som faller på målsnöret - som är så nära det bara är möjligt till att kunna omfattas av den nya lagen, eller som kanske blivit lurade på konfekten på grund av inkompetens, ointresse eller letargi hos Migrationsverket, från sin gode man, advokaten, eller av boendepersonalen. Det är för deras skulle jag nu vill föra fram tanken på en

NÅDATID

Om ni har hyrt bil utomlands, t.ex. i USA, känner ni kanske till begreppet GRACE PERIOD. Det brukar handla om 59 minuter efter full tid. Låt oss säga att du har hyrt en bil på en vecka och den skall vara tillbaka senast klockan 14.00. Kommer du för sent åker du på att betala för ytterligare en hel dags bilhyra - men som en liten eftergift och vänlig gest bjuder alltså uthyrningsföretaget på dessa 59 minuter, som du förmodligen inte behöver men som det är oerhört skönt att veta att du har. Tillfälliga trafikhinder, svårighet att hitta en mack nära flygplatsen där du kan fylla tanken, bilsjuka barn i baksätet och, ja ni vet ...

Min tanke är denna: Lagen lär knappast gå att ändra på. Därtill är låsningarna allt för starka. Men TILLÄMPNINGEN! Visst skulle Migrationsverket, i stället för att tvinga ut ungdomarna på för det mesta fruktlösa turnéer för att försöka bevisa att de faktiskt kom till Sverige några dagar eller veckor innan deras asylansökan registrerades, kunna rycka på axlarna och säga: 

Vi ger ungdomarna en nådatid på fem veckor, fram till årsskiftet, så vet vi att ingen faller mellan stolarna. Kanske slinker det då med något hundratal ungdomar som bevisligen kom efter den 24 november, but what the heck! Hellre fria än fälla!

Detta är naturligtvis ett önsketänkande från min sida, men vore det egentligen så orimligt att idag föra fram ett förslag - en vädjan - om en sådan högst begränsad men för många så oerhört avgörande justering av praxis?

Fredrik Malm - Hycklarnas Konung

Såg ni på Agenda igår? Kan tro det! Då fick ni också uppleva liberalernas migrationspolitiske talesperson Fredrik Malm i högform. I en debatt med Miljöpartiets Maria Ferm öste han ur sig samma gamla floskler som förut (läs mer om dessa här), men nu med ny energi eftersom han tror och hoppas att Migrationsöverdomstolen på fredag skall meddela att den underkänner den nya gymnasielagen. 

Nytt i sammanhanget var det anklagande finger han lyfte mot Maria Ferm och regeringen: Det är ert fel, dundrade han, att alla dessa asylsökande nu står utan tak över huvudet och utan försörjning. Ni och er idiotiska lag! Maria Ferm försvarade sig tappert med att man från regeringens sida tvärt om försökt skapa en framtid för dessa ungdomar medan motståndarna inte har inkommit med någon som helst recept på vad som skall hända med dem om lagen faller. 

Programledaren försökte pressa Fredrik Malm på hur han själv tycker att de skall behandlas och efter åtskilligt krumbuktande stod det klart att han menar att de skall avvisas, rubb och stubb. Det är bara de som har SKYDDSSKÄL - ibland beskrivet som SKYDDSBEHOV - som ska få stanna. Det är orättvist mot andra asylsökande att lyfta ut just denna grupp och behandla dem annorlunda och förresten är det nu BEVISAT att lejonparten av dem inte har några skyddsskäl.

BEVISAT - Detta är ett uttryck som Jimmie Åkesson, Paula Bieler, Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor också gärna slänger sig med. "Dessa ungdomar har fått både ett och två och tre avslag, deras skyddsbehov har prövats individuellt av både Migrationsverket och Migrationsdomstolen och det är därmed BEVISAT att de inte har något skyddsbehov och alltså måste vara beredda att lämna landet, säger man."  Om de verkligen inte har något skyddsbehov, hur kommer det sig i så fall att 9 av 10 flyktingar från Aghanistan hellre svälter och fryser i det ogästvänliga och kärlekslösa Sverige, där de uteslutande används som pjäser i det politiska rävspelet, än att återvända till ett av världens absolut farligaste länder?

Inget SKYDDSBEHOV alltså ... 

Här har vi en person som verkligen har både skyddsskäl och skyddsbehov: Statsminister (några timmar till) Stefan Löfven, här med en bukett tuffa pojkar under Almedalsveckan i somras - LIVVAKTER! Och visst kan det väl finnas en eller annan stolle som gärna skulle vilja kasta tomater på eller tårta till en statsminister. Vi har ju dåliga erfarenheter i vårt land hur det kan gå när statsministrar och utrikesministrar avböjer livvaktsskydd, men ändå: Vem lever farligast - Stefan Löfven i Visby eller Hussein, Mostafa och Reza när de lämnar planet i Kabul efter det att Fredrik Malm fått som han vill? 

Fredrik Malms hycklande medkänsla med de påtvingat hemlösa och hungriga afghanska ungdomarna är så äckligt falsk att man nästan inte klarar av att titta på inslaget. Som om han bryr sig ett vitten om hungriga eller frysande flyktingar. Nej, sätt dem på första bästa plan till Kabul och så är vi av med dem! Vad som sedan händer med dem är inte vårt ansvar! Det spelar ingen roll att de har bott i vårt land i tre år och att lagarna och rutinerna sedan deras ankomst flera gånger ändrats retroaktivt. De passar inte in i Sverige!!!  (Men hur uttrycker jag mig ...?)

Ni som missade den förfärliga debatten igår och som har starka nerver - ni kan se den på Svtplay.se           här  


 


Kan en foxterrier bedöma säkerhetsläget i Afghanistan?

Svaret på denna märkliga fråga - inspirerad av Staffan Lindén och hans "Skolstollar" - är naturligtvis ett rungande NEJ! Det kan en foxterrier, hur intelligent och alert den än är, rimligen inte. En så komplex fråga övergår så att säga dess förstånd. Däremot vet en Foxterrier alltid när den själv eller dess närstående är hotade, varvid den antingen skäller som en bandhund eller flyr för sitt liv. En intressantare frågeställning är i stället denna:

Kan Migrationsverkets chefer bedöma säkerhetsläget i Afghanistan? Svaret på denna fråga är tyvärr ett lika rungande  

Ett större NEJ denna gång, eftersom man från högutbildade människor borde kunna förvänta sig mer tankeskärpa, mer intellektuell och källkritisk analys och mer empati än från en Foxterrier.

I ett pressmeddelande i måndags skriver Migrationsverket så här:

Migrationsverket anser liksom tidigare att våldet och det humanitära läget i Kabul inte är så omfattande och allvarligt att det motiverar en ändring av det nuvarande rättsliga ställningstagandet.

Vi stannar där ... Hur kan man ostraffat få kläcka ur sig något så korkat? Här får vi så gott som dagliga rapporter om terrordåd, sprängningar, mord och övergrepp mot civila. UNHCR, RÖDA KORSET, RÄDDA BARNEN och alla andra hedervärda organisationer ropar så högt de bara kan - dock inte så högt att de svenska medierna reagerar - och många länder, inklusive vårt östra grannland Finland, har med anledning av detta lagt ett moratorium på avvisningar till detta livsfarliga land. Men inte Sverige, inte Migrationsverket. Pressmeddelandet fortsätter:

Migrationsverkets bedömning är därför att det fortfarande är möjligt med internflykt till Kabul för vissa grupper. Med internt flyktalternativ menas möjligheten för en person att söka skydd i ett annat område inom landet än de tidigare bott. Det interna flyktalternativet går ut på att en person som är i behov av skydd i första hand hänvisas till en annan, mer säker, del av sitt land.

"Söka skydd i ett annat område inom landet än de tidigare bott". Hmmm ... Brukar inte Migrationsverket hävda att de som avvisas skall återvända till sina gamla "nätverk" i Afghanistan, till familj och släkt, grannar och skolkamrater. Där har de alla möjligheter att fortsätta sina liv och försöka förtränga det olyckliga mellanspelet i Sverige. Med 30.000 silverpenningar på fickan är deras möjligheter till en nystart rent av lysande ...

 8-) 

Nu är det ju så, och det vet givetvis Migrationsverket, att väldigt många av de ensamkommande inte kommer direkt ifrån Afghanistan utan via Iran eller Pakistan, där de tillbringat hela sin barndom och ungdomstid innan situationen även där blev olidlig. Om man var tre år gammal när familjen tvingades fly från Afghanistan kan man inte ens hävda att man bott där tidigare. Somliga är till och med födda utomlands, men räknas av regeringen Löfven ändå som Afghaner, även om den Afghanska regeringen helst inte vill veta av dem. 

Det är Migrationsverkets rättschef, Fredrik Beijer, som har författat detta pressmeddelande, som i sin helhet går att studera här  Det är en sällsam läsning som bland annat mynnar ut i följande häpnadsväckande slutsats:

... att Kabul, efter en individuell bedömning, kan utgöra ett både relevant och rimligt internt flyktalternativ. 

Relevant och rimligt?

Man tar sig för pannan! Man förtvivlar över ledande politikers och myndigheters skygglappar och förmåga till tankeskymning. Man söker förklaringar? Det finns bara en! I motsats till vad Stefan Löfven och andra politiker ständigt hävdar, att de inte kan eller ska lägga sig i en myndighets arbetsuppgifter, inte ägna sig åt ministerstyre, måste det vara just detta som händer. Att Fredrik Beijer och Mikael Ribbenvik och de andra grabbarna på Migrationsverket har fått ett hemligt uppdrag, en politisk agenda, som de har att följa, kosta vad det kosta vill. 

Därmed blir följande bild mer relevant än rubrikbilden ovan ... 


   



 :

Välkommen till Afghanistans ambassad

 

Afghanistans ambassad köpte 2017 ett av Sveriges dyraste hus. Man lär ha betalat 42 miljoner kronor för den exklusiva villan i Saltsjö-Duvnäs utanför Stockholm. Protesterna lät inte vänta på sig. Dels medger detaljplanen i Nacka kommun inte ambassadverksamhet i detta område och dels tycker de förmögna grannarna att det blir obehagligt att ha en massa mörkhyade flyktingar som ränner omkring okontrollerat. Kommunen har på flera sätt försökt stoppa projektet men eftersom de nya villaägarna åtnjuter diplomatisk immunitet kan de inte åtalas för att bryta mot lagen. Regeringen hade då inget annat val än att godkänna den nya ambassaden. Rubrikerna lät inte vänta på sig:

Afghansk ambassad hamnar i lyxområde i Nacka – trots protester


Att ett av världens fattigaste länder köpt en av Sveriges dyraste villor kan för den oinvigde synas en smula provocerande, ja rent av stötande. Nu är det ju så att Afghanistan av Svenska staten, tack vare dåvarande Migrationsministern Morgan Johanssons skickliga diplomati, försett den Afghanska regeringen med över 5 miljarder sköna gröna kronor för att gå med på att "ta tillbaka" sina egna medborgare och ge dem ett värdigt mottagande. Utrikes­departementet har dock kunnat ge både Nackaborna och oss skattebetalare det lugnande beskedet att lyxvillan förmodligen endast kommer användas som residens för den afghanske ambassadören och hans kansli medan konsulära tjänster, inklusive mottagnings­verksamheten, hamnar någon annanstans. 

Någon annanstans ...

Här har ni Mottagningsverksamheten hos Islamiska Republiken Afghanistan. Den är numera förlagd till en övergiven banklokal vid Källängstorget på Lidingö. Det är här de samlas, alla våra olyckliga asylsökande, som behöver få fram någon sorts bevis på vilka de är och var de kommer ifrån. I och med att ambassadörens bostad blev så dyr är det kanske naturligt att man väljer att lågprioritera denna trista del av en ambassads uppgifter. Således är den ruffiga lokalen bara öppen Måndag-Torsdag mellan kl 10.00 och 14.00. Det går inte att boka tid och för att vara säker på att verkligen få träffa de stressade tjänstemännen måste man alltså vara där i mycket god tid på morgonen.

I onsdags kväll fyllde jag bilen och reste upp till Stockholm för att ge fyra ensamkommande en möjlighet att besöka "sin ambassad". Efter övernattning i min sommarstuga tog vi oss i arla morgonstund till Lidingö där kön redan ringlade utanför mottagningen. Det var bara att ställa sig där i snålblåsten och tålmodigt vänta på att dörrarna skulle öppnas. Väl inkomna i lokalen, stor som ett ordinärt vardagsrum, vidtog den sortens behandling vi igenkänner från de gamla öststaterna, DDR till exempel. Extrema väntetider, ett snorkigt och nonchalant bemötande och dåliga resultat. Många, särskilt de som för sina sista slantar rest långväga, kanske från Skåne eller övre Norrland, grät när de förstod att allt var förgäves, att de inte ens hann fram till "luckan" i tid innan lokalen stängdes och alla kvarvarande kördes ut. 

En överväldigande majoritet av dem som tvingas besöka ambassadfilialen på Lidingö är Hazarer eller tillhör någon av de andra afghanska minoriteterna. Det är inte förvånande att ambassaden förpassar dessa till ett syrefattigt kyffe på Lidingö, medan man själv och ambassadens finare gäster kan bre ut sig i den 600 kvadratmeter stora lyxvillan och njuta av den fina utsikten över Duvnäsviken. 



Äldre inlägg

Nyare inlägg