Om

2014-2019 bloggade jag varje måndag på www.genealogi.se om släktforskning och angränsande ämnen. Däremot kunde jag inte där tycka till om annat som ligger mitt hjärta nära, politik t.ex. eller världshändelser. Det som till sist fick mig att ta bladet från munnen och starta en andra blogg - Teds Tankesmedja - är den förfärliga situationen för tusentals ensamkommande flyktingbarn. Särskilt från den dag de fyller 18, då de överges av Gud och människor, inte minst då av landets kommuner och ett Migrationsverk, som allt mer börjar likna ett Deportationsverk. Detta är på alla sätt orättfärdigt och ovärdigt en civiliserad nation som Sverige och jag känner att jag behöver ett expansionskärl för min vrede och frustration. Kanske kan några av tankarna från denna min smedja, inte minst då de historiska perspektiv jag har för avsikt att föra in, få en och annan att tänka till och tänka om ... 

Om mig

Svenskarnas förlorade heder

HEDER har kommit att bli ett negativt laddat ord, kopplat som det är till vidrigheter som "hederskultur", "hedersrelaterat våld" och "hedersmord". Egentligen är detta lite olyckligt, eftersom ordet också kan användas i goda och ärbara sammanhang som "På heder och samvete", "jag känner mig hedrad", "hedersdoktor", "hedersledamot" och "hedersknyffel". Wikipedia utvecklar begreppet så:

Hederns syfte är att bevara ordningen i ett samhälle. Varje individ har ett mått av heder inom en grupp, och en grupp har också ett mått av heder inom en större grupp. Hedern förändras med personens handlingar - en handling som gynnar gruppen ökar individens heder, medan en handling som skadar gruppen också skadar personens heder. Den som förlorat sin heder riskerar att bli utstött ur gruppen och i värsta fall bli utsatt för hämnd, medan stor heder kan leda till makt och andra privilegier. 

Försök att inte läsa in probematiken kring mer eller mindre acceptabla traditioner hos olika invandrargrupper i denna text. Tänk er i stället att den handlar om oss, Sverige och svenskarna, vårt samhälle och vår nationella stolthet. Under de senaste 70 åren eller så har vi ju alla haft för oss att vi bor och lever i världens bästa land, ett land av humanism och tolerans, solidariska och generösa mot våra medmänniskor både inom och utom landets gränser. Ett land som i kraft av sin moraliska resning blivit ett begrepp i den stora världen - ett föredöme att lyssna till och studera.

Nu är det slut med allt sådant! Långsamt börjar det gå upp för vår omvärld att Sverige inte längre är något föredöme utan ett avskräckande exempel - en nation som i flyktingfrågan gör allting fel och alldeles i onödan utsätter tiotusentals svårt traumatiserade ungdomar för en asylterror utan dess like. Läs t.ex. vad The Globe Post skriver om vårt land:

How Not to Solve an Asylum Crisis 

Ord och inga visor! Och tämligen korrekt uppfattat dessutom. Sanningen är den att triumviratet av  politiker, myndigheter och gränspolis, alla i denna fråga oansvariga, omänskliga och inkompetenta, effektivt har tagit död på Sveriges anseende. I stället för att via klarspråk, undervisning och kampanjer ta itu med de bruna tendenserna i samhället, har man låtit dessa få bestämma agendan. För att få behålla makten är politikerna beredda till i princip vilka eftergifter som helst - det spelar ingen roll hur många tusen terroriserade ungdomar man utvisar till de länder av blod och död som de en gång lyckades fly ifrån. Det har ingen betydelse hur väl ungdomarna har skött sig under sina år i Sverige, om de har lärt sig svenska och lyckats med skolan, skaffat arbete och kunnat börja försörja sig. Om de inte passar in i maktens fyrkantiga mallar skall de ut ur landet om vi så måste chartra ett privatplan för var och en av dessa olyckliga.

"Hederns syfte är att bevara ordningen i ett samhälle" läste vi här ovan. Eftersom vi inte längre har någon ordning i samhället, i alla fall inte i denna moraliskt viktiga fråga, betyder det att hedern är förbrukad. Vi är inte längre trovärdiga som nation. I vår enfaldiga brutalitet och kärlekslöshet visavi våra ensamkommande flyktingar och andra förföljda, har vi sålt ut vårt goda namn och rykte och vi svenskar har förlorat vår heder ...

Vad göra? 

Ska vi gömma oss i skämskudden här ovan eller ska vi storma Bastiljen? 



 

Gör Ebba LAGOM igen!

Såg ni partiledarderbatten häromdagen, där Jimmie Åkesson och Ebba Busch Thor fann varandra i en fördomsfull och djupt ohederlig improvisation kring invandrare och övergrepp:

100.000 våldtäkter

om året handlar det om, trumpetade hon, och hoppades att tittarna skulle tolka denna luftiga siffra som att det naturligtvis är flyktingar och invandrare som står bakom alla dessa våldtäkter och några till. 

Det är oklart var Ebba hade hittat denna siffra och som många redan har påpekat är den uppåt väggarna fel. Knappt 8.000 är den officiella siffran (illa nog) och ingen, allra minst Ebba Busch Thor, känner eller kan beräkna mörkertalet. 

Utvisa dem!

var hennes nästa budskap. Skarp analys där ...! De allra flesta av dessa 8.000 förövare är ju INTE flyktingar eller invandrare utan "hederliga" svenska medborgare och sådana kan man inte utvisa även om Morgan Johansson och Mikael Ribbenvik gör sitt bästa för att hitta kreativa lösningar även på detta problem, så att de ostört kan fortsätta sin pågående etniska rensning i Sverige.

Är det inte motbjudande att behöva konstatera att ett parti som kallar sig kristet nu tycks ha glömt stora delar av det kristna budskapet -  VÄRDEGRUNDEN - som man ständigt hänvisar till men har så svårt att ta de logiska konsekvenserna av. Utan att hemfalla åt rabblande av bibelcitat känns det dock nödvändigt att få hänvisa till ett:

Gör mot andra som du vill att de ska göra mot dig!


Detta visdomsord kallas "Den gyllene regeln" och liknande tankar finns inom snart sagt alla religioner. Dock efterlevs regeln dåligt, särskilt då inom den svenska kristdemokratin som, berusad av opinionsframgångarna, genom sin chicka partiledare fortsätter att sprida dessa fördomsfulla och felaktiga utsagor om flyktingar och invandrare - ett framgångsrecept som de lärt sig av Jimmie Åkesson och hans anhang.

Det fanns en tid då man kunde beundra det då mycket lilla men kämpande parti som Alf Svensson  från löjligt låga siffror ledde in i Riksdagen och värmen. Sedan Ebba Busch Thor tog över har partiet vuxit explosionsartat och kan inom kort komma att bli det största borgerliga partiet i riksdagen. Det är skickligt manövrerat. Att oväsentliga detaljer som sanning, politisk heder, medmänsklighet och  kristna värderingar därmed får stryka på foten är inte förvånande. Dock höjer man kanske på ögonbrynen över att så många verkligt fromma medlemmar inom partiet väljer att blunda för partiledningens bruna nyorientering och flagranta avsteg från de värderingar som var orsaken till att partiet en gång bildades.

    



Den mannen måste stoppas ...

Minns ni Gösta ”Snoddas” Nordgren (1926-1981) bandyspelaren i Bollnäs GIF som den 26 januari 1952 slog igenom som sångare i Lennart Hylands legendariska radioprogram Karusellen och då orsakade vad som än idag kallas för ”Snoddasfeber”? I programmet framförde ”Snoddas” sången "Flottarkärlek", som sedan blev hans signaturmelodi och dessutom en landsplåga. Vid skivinspelningen las de meningslösa nonsensorden Haderian Hadera” till - dessa kom sedan att bli ett talesätt för dumheter och trams.

Förmodligen är de flesta av oss för unga för att minnas detta men en som kom ihåg och som också vittnade om denna märkliga framgångssaga var Povel Ramel, som berättade ungefär så här om sina reaktioner kring Snoddasfebern ochom  sångarens högst måttliga artisteri:

"Jag minns att jag satt vid radion och bara gapade i förtvivlad förvåning. Hur kan svenska folket falla för så usla texter och melodier som de som Snoddas framför? Den mannen måste stoppas, på något sätt ...."

Den mannen måste stoppas!

Jag tänker ofta på denna desperata mening när jag ser eller hör justitie- och migrationsminister Morgan Johansson tala eller läser hans förfärliga uttalanden i bladen. Vi, som till skillnad från statsrådet vet vad vi talar om, känner intuitivt att nästan allt han säger i flyktingfrågan är fel, falskt, vinklat,snedvridet, skevt, tendentiöst, subjektivt, partiskt, ensidigt, ogrundat, oberättigat, bakslugt, ohederligt, oärligt, bedrägligt, lömskt och lögnaktigt. Ändå får han med en klapp på ryggen från statsminister Stefan Löfven ostraffat fortsätta som justitieminister och kan dessutom nu, som en käftsmäll mot landets alla kärleksfulla och empatiska föreningar, kyrkor och enskilda som nu i flera år försökt rädda dem som räddas kan, även kalla sig migrationsminister ... Tala om att göra bocken till örtagårdsmäster! 

Men hur stoppar man ett framrusande statsråd som tappat all sans och måtta och sturigt vägrar lyssna på rapporterna från FN, Röda Korset, Rädda Barnen, Amnesty eller från enskilda politiker, journalister och åsiktsbildare? För att inte tala om alla protester, namninsamlingar och demonstrationer från den tänkande delen av befolkningen.

När jag vid några tidigare tillfällen kritiserat Morgan Johansson har jag fått höra att han bara gör som han blir tillsagd [har vi inte hört detta förut i samband med krig och folkmord?], att det är regeringen och enkannerligen Stefan Löfven som är hjärnan bakom alla rättsvidriga och inhumana beslut som nu drabbar våra ensamkommande och andra flyktingar. Så icke! När det gäller frågor kring migration är det Morgan Johansson som ÄR regeringen - det är hans portfölj. Det är han som beställer utredningarna, ger uppdragen till Migrationsverket, tolkar befintliga lagar och föreslår nya. Förmodligen redogör han inför sina kamrater i regeringen för sina avvägningar och beslut, men då sover förmodligen de flesta av ministrarna i avvaktan på att deras egna ärenden ska komma upp. Hur som helst aktar de sig för att trampa in på Morgans revir och därmed får han för det mesta stå oemotsagd.

Slutsatsen blir därför att Povel Ramels spontanreaktion kring Snoddas - Den mannen måste stoppas! - är den enda och rätta vägen. Tyvärr är det en mycket svår sådan eftersom det inte är vi väljarer som avgör vilka som ska sitta på de olika taburetterna. Det gör statministern själv och därför måste denne förmås förstå att Morgan Johansson är en belastning för hans regering, att hans parti som en följd av den omänskliga behandlingen av unga människor förlorar väljare, att fler och fler tidigare pålitliga socialdemokrater, i den mån de inte redan omfamnats av Jimmie Åkesson, nu hoppar över till andra och mer humana partier. 

Det som behövs är alltså en flodvåg av kritik mot Morgan Johansson så att Stefan Löfven till sist förstår att han har satsat på fel häst (eller bock). Ju mer kritik Morgan får, ju fler demonstrationer, tidningsartiklar, yttranden och aktioner som påvisar hans inkompetens, ustuderade grymhet och etiska elasticitet, desto bättre. 

Selektiv medmänsklighet

Jag fördömer kraftigt de förfärliga terrorattackerna i Sri Lanka, riktade mot oskyldiga människor som firar påskdagen i sina kyrkor liksom på flera hotell”, skriver Stefan Löfven på Twitter. 

Tysklands förbundskansler Angela Merkel manar omvärlden "att inte låta religiöst hat och intolerans segra. Det är chockartat att människor som samlats för att fira påsk tillsammans medvetet har attackerats på ett så ondskefullt sätt”, skriver hon. 

Den franske presidenten Emmanuel Macron skriver, även han på Twitter, att ”vi fördömer kraftfullt dessa motbjudande gärningar” medan EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker tillägger att han med fasa och sorg har tagit del av rapporterna om bombdåden på Sri Lanka ”som har kostat så många människor livet”. Han tillägger att EU står redo att bistå med hjälp ...

Rätt så! Världssamfundet och dess ledare måste tala klarspråk när sådana här vidrigheter sker. Det gjorde man efter 11 september, efter parisattackerna, efter Drottninggatan o.s.v. Ändå får jag inte ihop ekvationen i mitt huvud. Varför fördömer man vissa terrordåd och blundar för andra - större och värre? Varför får en del bombningar massor med uppmärksamhet, medan andra förbigås med tystnad?

Nättidningen BUSINESS INSIDER har publicerat statistik kring antalet döda i krigets och terrordådens Afghanistan sedan 11 september 2001 och fram till oktober 2018. Siffran på antalet dödade personer är lite över

147.000

fördelat på följande kategorier:

US military deaths - 2.401

US contractor deaths - 3.937

Afghan military and police deaths - 58.596

Allied troop deaths - 1.141

Civilians - 38.480

Opposition fighters (Talibaner m fl) - 42.100

Journalists and media workers - 54

Humanitarian and NGO (icke-statliga) workers - 409


Om någon skulle få för sig att tro att våldet och dödandet på senare år har lugnat ner sig går det  bra att ta till sig de siffror för 2018 som FN publicerade i söndags:

"Fler civila dödades i Afghanistan under 2018 än under något tidigare år i statistiken. De civila dödsfallen beräknades för 2018 uppgå till till 3,804 personer inklusive 927 barn, en ökning med 11 % sedan 2017. Ytterligare 7,189 personer sårades och skadades 2018 enligt FN efter det att bomber och självmordsattacker förorsakat kaos i det krigshärjade landet." 

Utan att på något sätt förringa attackerna i Sri Lanka eller det lidande de förorsakade, inställer sig en tanke som ser ut som en fråga:

Varför denna oerhörda uppmärksamhet och starka medkänsla kring en terrorattack som tog "endast" 321 liv - när motsvarande attacker i Afghanistan, som sammanlagt kostat 100 gånger så många människor livet, tigs ihjäl? Hur kan Stefan Löfven och de andra få ihop logiken i detta?

I min nöd söker jag förklaringar till denna brist på proportioner och hittar bara tre:


  1. I Sri Lanka var det Kristna människor som fick sätta livet till - i Afghanistan handlar det ju bara om en massa Muslimer ... (detta var sarkasm, om någon undrar) Dessutom skedde det på Kristenhetens kanske största helgdag, en oerhörd provokation mot hela västvärlden.                                                                             
  2. För att nationerna och deras ledare skall reagera med något som liknar medmänsklighet och humanitet måste många dö samtidigt. Det räcker inte med 10 om dagen som i Afghanistan, där mördandet har blivit en del av vardagen, utan många på en gång och gärna på något spektakulärt sätt.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                  
  3. Stefan Löfven och hans gelikar har en gång för alla bestämt sig för att så många afghaner som möjligt skall drivas ut ur Sverige. Detta har han beordrat Morgan Johansson och Migrationsverket att åstadkomma med alla till buds stående medel och kreativ licens. Då kan han inte kosta på sig att visa någon som helst medkänsla med de stackars människorna i Afghanistan - det vore ju att dra undan benen på både Migrationsverket och Svenska Gestapo. Nej, bättre då att låtsas som om hemskheterna i Afhanistan inte existerar - då blir det lättare att få de chartrade planen till Kabul att lyfta.


Eller finns det någon annan förklaring som jag inte ser ...?   

Håll dig i skinnet, Morgan!

Så satt han där i TV-rutan och delade med sig av sin klokskap, vår oefterhärmlige justititie- och migrationsminister, Morgan Johansson. Det kommer säkert att ordna sig för alla dem som fått uppehållstillstånd enligt Nya Gymnasielagen, menade han myndigt, om de bara:

  • Sköter sina studier och går till skolan!
  • H¨åller sig i skinnet!
  • Ser till att skaffa arbete så fort som möjligt!

Den första och sista punkten är väl ungeför vad man kan förvänta sig, medan den mellersta är desto mer märklig. Vad menar egentligen ministern? Letar man bland synonymer och uttryck med ungefär samma innebörd hittar man:

  • behärska sig
  • hålla sig lugn
  • lägga band på sig
  • bita ihop tänderna
  • finna sig i
  • tygla sina känslor
  • hålla sig på mattan

Detta begär han alltså av unga människor som på några få år genomlidit mer av trauma och psykiska påfrestningar än de flesta av oss hinner uppleva under hela vår livstid. De föddes och växte upp i ett land sönderslitet av inre strider, terroriserat av extrema grupper och farliga nomadiserande stammar. De har sett sina fäder eller andra släktingar brutalt avrättas av Talibaner eller andra mördarband. De har fått fly för sina liv, gömt sig på dagarna och smugit över bergen på nätterna. De kanske har suttit i flyktingläger eller fastnat på grekiska öar efter livsfarliga båtresor. De har tappat kontakten med sina nära och kära - eller också har de av och till fått förtvivlade rapporter från sina familjer om övergrepp, systrar som gifts bort med tre gånger så gamla män, småbröder som tvingats bli barnsoldater eller danspojkar - allt utan att kunna göra det minsta åt situationen.

De har sökt asyl i ett land känt för sin humanitära inställning till människor i nöd och sedan hamnat i en tröstlös limbo bland politiker och tjänstemän som tävlar om att hitta på nya sätt att bli av med dem. De har velat men förbjudits att arbeta. Deras ålder har tagits ifrån dem och ersatts med en påhittad sådan. Så har de då äntligen fått uppehållstillstånd på 13 månader, inte i en allmän amnesti, som det borde ha varit, utan i en påhittad och tillkrånglad halvmesyr till gymnasielag, där hälften av ungdomarna hamnar utanför och där framtiden trots respiten är allt annat än säker. 

Vad är det som säger att man klarar studierna på utsatt tid? Får man över huvud taget en studieplats efter att man har fyllt 20? Har man någonstans att bo efter det att man blivit utkastad av de näriga kommunerna, som i många fall skamlöst berikat sig på flyktingarna (så länge det gick att mjölka Migrationsverket/Staten på pengar) för att sedan vända dem ryggen? Och framför allt: Kommer man att hitta ett jobb inom den utsatta tiden, ett FAST jobb som varar i minst två år ...? Tänk om lågkonjunkturen är över oss just då? Lita på att Migrationsverket inte kommer att visa någon barmhärtighet i ett sådant läge - lagen är och skall efterföljas!

Hade du själv stått pall för allt detta, Morgan Johansson, om det hade drabbat dig när du var ung? Hade du själv kunnat hålla dig i skinnet?

Äldre inlägg

Nyare inlägg